Rädda Aspuddsbadet!

© K.C.L 2009



Jag skickade ett mejl till Madeleine Sjöstedt samma datum 25/11.09 som Idrottsförvaltningen intog Aspuddsbadet. Jag har inte fått svar.


"Hej Madeleine,

jag skriver till dig för att visa mitt stöd för Aspuddsbadet och för att badet ska få vara kvar. Jag skriver till dig för att visa mitt missnöje och ilska för att du som ansvarig politiker bestämt dig för att badet ska rivas, till varje pris verkar det som.

Aspuddsbadet är inte bara ett badhus. Det är ett kulturhus och en samlingsplats för Aspuddsbor (och andra) i alla åldrar och med olika bakgrund. Det upprör mig att ni (du) som politiker struntar i föra en dialog med oss medborgare. Det handlar om demokrati, för det har faktiskt blivit en demokratifråga i det här läget, när ni politiker inte lyssnar på oss som faktiskt bor här.

Ni politiker pratar ofta om att ni vill värna om kultur, friskvård och mötesplatser för människor. Aspuddsbadet utgör en unik kombination av allt detta med bad och kultur, konserter och författarträffar. Dessutom har det funnits plats för både babysim, sjukgymnastik och rekreation m.m. Det är en mötesplats som präglas av engagemang och öppenhet. Ta till vara på det!

Jag hoppas att du läser mitt brev och tänker efter, en gång till.


Hälsningar

KarinC
Stolt Aspuddsbo"

En bra film är en bra film

Åh vad många bra filmer det finns och jag kommer bara se en bråkdel av dem. Än så länge har jag sett 2 filmer.

Först ut var filmen "Precious" av Lee Daniels. Ni har kanske hört talas om den? Den handlar om den 16-åriga flickan Precious som är gravid med sitt andra barn. Hon bor med sin mamma som misshandlar henne fysiskt och psykiskt. Det är ju mer i det här som ni förstår men jag vill inte berätta för mycket. Det är en rörande, stark och mycket obehaglig film som ändå rymmer en del hopp, tack och lov ska tilläggas.

Det var en film som stannade kvar länge länge i mitt sinne. den kommer säkert vinna en hel del internationella priser och kanske vinner den Stockholms filmfestivals eget pris?


En annan måste-se-film är "The incredible Mr Fox" eller på svenska "Den fantastiske räven". En galen, kul och animerad film med Gerogre Clooney och Meryl Streep som huvudröster. Den handlar om pappa räv som försöker bryta sin kriminella bana som fågeltjuv men som inte riktigt lyckas med att vara pappa, make och vildräv. I alla fall inte samtidigt.

Filmen är en liten pärla med kluriga detaljer. Ska tilläggas att trots att filmen är animerad på det gamla viset är det alls ingen renodlad barnfilm. Visst den är inte jätteläskig och 11-åringar kan säkert se den med behag. Vad jag menar är, det är en bra film för vuxna och för barn. Många jag känner blir skeptiska när jag säger att jag gillar animerad film. "Va, en barnfilm? Men den kan väl inte du se?"

Klart jag kan! svarar jag. All animerad film är inte för barn bara för den är animerad. Och om det nu är en barnfilm, vad är det för fel med det? Det finns massor av bra filmer för barn. Jag låter inte det begränsa mig.

En bra film är en bra film.
Så det så.


Det blir för övrigt en animerad Tim Burtonfilm ikväll på biograf Sture. Härligt med film, är det inte? :)



/KarinC

Nytt jobb i sikte

Det händer så mycket att jag inte riktigt hinner med. Hösten har varit rätt tung främst beroende eller enbart beroende på grund av att jag är arbetslös. Jag har gått på mina möten hos jobbcoachen och det har gått bra.

Förra veckan fick jag veta att jag fått ett tillfälligt arbete som arkivarie jag sökt. Så det gav utdelning att söka, söka, söka jobb.

Jag börjar nästa vecka. Men först ska jag till Prag med J. Vi åker tidigt på lördag morgon och ska vara borta över helgen. Jag har aldrig varit i Prag så det ska bli spännande.


/K

"Skorpan" is my middlename

Ena stunden sprang jag med kopplet utsträck och en galopperande hund framför mig för att i nästa ligga på asfalten. Jag kände med tungan i gommen och tänkte: "Jävlar, där rök tanden". Sen spottade jag blod. Hur illa det var förstod jag inte riktigt förrän pojkvännen kom med bilen så vi kunde åka till akuten. Och kanske inte ens då förstod jag hur illa det faktiskt var.

Jag vet inte hur jag såg ut, bara att det var illa och att det var blod överallt. De visste att vi skulle komma in, jag tror LG ringde. Läkaren kom till sist och sydde två stygn över näsroten där glasögonen hade skurit upp ett jack och två stygn på överläppen där tanden gått igenom. Jag hade ett hål i läppen. Hela ansiktet gjorde ont ont ont och jag är helt klart flera erfarenheter rikare vad gäller både smärta och efterkommande ärr.

Jag håller fortfarande på att läka ihop och det är väl tur att jag har bra läkkött för annars vet jag inte...

Så jag hade en veckas konvalescens hos LG, jag kunde inte gärna ta bussen hem till Stockholm i det skicket jag var i. Jag såg ut som jag hade gått en rond i boxningsringen. En väldig smärtsam sådan.

Tanden som gick av i flera bitar lagades i onsdags och jag kan inte se någon skillnad. Det är rätt fantastiskt vad de kan göra. Småjobbigt var det och ont gjorde det, mest i överläppen där jag ju var nysydd. Jag fick massa bomullpads i överläppen för att de skulle komma åt ordentligt.

Jag kom hem nu i fredags efter att stygnen tagits bort. Det var en rätt smärtsam historia också.

En del skorpor har lossnat av sig själva, och det ska de ju göra. Jag ser inte riktigt klok ut och en del människor med ungefär ingen hyfs alls och zero IQ glor som de aldrig sett en människa förr. Det gör mig irriterad men nu har jag lärt mig att hantera det. Ignorera. Glo tillbaka. Möta blicken.

Jag kan förstå att folk tittar till, det skulle jag själv göra. Men jag skulle inte glo och vända mig om. En del människor med sår i ansiktet kanske skulle stanna hemma för att det är så obehagligt att folk tittar men det gör inte jag. Har jag ett ärende inne i stan så åker jag in. Och de flesta människor är rätt justa och bryr sig inte nämnvärt. Så är det ju.

Jag ser det som en erfarenhet eller en hel hög av dem. Kanske kunde jag varit utan den brutala närheten med asfalten när jag tänker efter...

I alla fall, jag läker ihop. Sakta men säkert.


/K

Axplock i det stora hela

Visst är det konstigt (eller kanske inte) att man tycks blogga mindre när man är kär. I alla fall är det så för mig. Det är ju inte så att det finns mindre att skriva om, snarare tvärtom.

Jag är visserligen fortfarande mellan två jobb så där är det inget nytt. Förutom att jag om två veckor ska börja hos en jobbcoach. Kanske lossnar det lite i alla fall. Om inte annat så blir Arbetsförmedlingen glad att det fått en arbetssökande att gå ett av deras program. Det är en externa coach som jag valt själv så det blir nog bra. Fast det finns hur många som helst så det var inte så lätt att välja. Men jag kollade in hemsidorna och läste om coachen eller företaget. Det går att bilda sig en ganska bra uppfattning genom hemsidor och framför allt om de har något att erbjuda som jag har nytta av.

Och så kärleken... det största.

Jag har varit hos honom i Småland och han har varit här hos mig. Det känns otroligt starkt och väldigt bra. Det är ju såhär det ska kännas! :D Jag får verkligen allt jag behöver av honom och han känner likadant. Enda nackdelen nu är att vi bor flera långt ifrån varann så det är inte så lätt att träffas regelbundet.

Annars träffar jag mina vänner och jag har blivit rätt aktiv i kören där jag blivit närvaroansvarig. Det känns bra att ta lite mer ansvar, jag trivs med det. Kanske känner jag mig lite mer viktig. ;)


/K

L.o.v.e. is in the Air

Han är på Kreta och har varit där sen i torsdags. Det är plågsamt att han är ännu längre bort än vanligt. Men tiden närmar sig och snart ska jag åka till honom.

Vi har sms:at och ringt i massor sen sist. Längtan är intensiv och svår fast det är härligt också.

Det finns någon som längtar efter mig, någon som älskar mig. En underbar man. Allt jag vill ha.

KarinC

Kolmårdslängtan

Så träffades vi då äntligen, efter veckor av sms:ande och långa telefonsamtal. Han mötte mig i Norrköping vid busstationen med tre rosor i olika färger plockade från egen trädgård.

Vi åkte bil ut till Kolmården och Vildmarkshotellet. Fint dubbelrum med balkong och utsikt över Braviken.

Vi hann med förvånansvärt mycket under tre dagar. Under fredagen åkte vi Delfinexpressen fastän vi inte tänkt göra det... :) Vi tog en sväng i djurparken och tittade på sälar, valrossar och sjölejon. Vi kikade på tigrarna och aporna. Sen gick vi tillbaka och käkade god middag i hotellrestaurangen.

Andra dagen var det dags att gå igenom hela djurparken, så det blev mycket traskande men det var kanonväder så det gjorde inget alls. Vi var på delfinshow och det var kul fast de kunde gärna skippat Markooliogrejen... det blev lätt pinsamt tyckte vi båda. Men, tänkte vi sedan, föreställningen är kanske ändå mest för barn (och de kanske gillar Markoolio?) så vi fick leva med det.

Vi hann med safari i egen bil då vi åkte igenom Varg- och björnland och sedan Lejondalen. Girafferna var fina också.

Ja, vi hade helt klart våra favoritdjur i djurparken. Jag gillar tigrar och schimpanser mest (där var det action Hela tiden, de var så roliga!) :) LG gillar tapirer ... :)


Under lördagskvällen var det dags för bad i bubbelpool och jag fick massagebehandling där mina axlar fick sig en genomgång samt en ansiktsbehandling. Så skönt!

Vi checkade ut kl 11.00 under söndagen och gjorde en tur i Tropicaricum med ormar, krokodiler, spindlar och hajar. Det ligger utanför djurparksområdet och är en grej för sig.

b Vi bilade in till Norrköping där vi åt mat och fikade. Vi hann till och med gå på bio (Sommaren med Göran) och fika lite till innan det var dags för mig att ta bussen upp till Stockholm igen och han bilade ner till Småland.


Det har varit en helt underbar, händelserik helg!



/K

Expose?

Jag har ingen vana vid att vara på nudistbad. Jag har bara varit på ett nudistbad en gång förut då jag var barn någon gång under 80-talet.


Jag känner mig inte bekväm med att sicksacka mellan alla nakna människor spritt språngande. De bryr sig inte om det, men jag skulle gjort det så jag hade badbrallorna på mig när jag gick ner för att bada. Det var mycket folk, både kvinnor och män i grupper och en och annan barnfamilj men mest var det ensamma män. En del män tyckte om att exponera sig sådär lite extra, satt med skrevade ben så att alla kunde se vilken liten snopp de hade. Andra gick bara omkring och låtsades ha något ärende någonstans. Lite konstigt kändes det allt.

Det fanns olika människor där, både de som faktiskt tycker det är skönt att bada och sola nakna och att det inte är något speciellt med det utan något helt naturligt. Sen finns de där andra som gillar att titta på kroppar (och det är ju lite svårt att undvika, fast de behöver ju inte glo så förbaskat). och som gillar att andra tittar på dem.


Min kompis har inga problem med att visa sig naken men jag känner mig inte van vid det och kände mig obekväm. Kanske är det en vanesak jag vet inte.


Jag badade inte naken men solade utan bikini gjorde jag, mest baksidan.


Och nu ser det ser ut som någon har smiskat min rumpa väldigt hårt, väldigt länge för den är knallröd... och jag kommer säkert inte kunna sitta ordentligt på minst en vecka eller två. Låg i sängen hela natten med vått omslag som väl hjälpte sisådär men dämpade hettan något.

Så varför, varför glömde jag smörja in den när jag så noggrant smorde in resten av kroppen i solskyddsfaktor 20? Jag vet ju svaret. Jag brukar alltid ha badbyxor på mig när jag solar och nu hade jag inte det. Min rumpa har inte sett solen sen jag var liten.



/K

Nya uppdrag?

Jag vet inte hur det gick idag (torsdag), på intervjun. Det Kändes bra. Jag var lugn och sansad även om jag ibland fick hjärnsläpp (men jag vet inte om det märktes utåt).

Jag grillades i nästan en timme då de ställde fråga efter fråga.



"Beskriv dig själv med 3 ord"

"Hur tror du att dina arbetskamrater ser på dig?"

"Berätta om en projekt eller liknande som gått bra och som du är stolt över"

"Berätta om ett projekt eller liknande du tycker kunde gått bättre"

"Hur hanterar du kritik?"

"Vad säger du eller hur reagerar du om en arbetskamrat snackar skit om en kollega?"



Rätt tuffa frågor och i allt det här fick jag ju berätta om tidigare arbeten och projekt.


Jag skulle (om jag får jobbet) arbeta som poolarkivarie med olika projekt och på olika arbetsplatser. Än så länge finns det inga uppdrag men chefen som höll i intervjun ville träffa mig innan eventuella förfrågningar kommer in.

Det är sannerligen inte klappat och klart men OM, så blir jag anställd av dem och de hyr så att säga ut mig till olika verksamheter som har behov av en arkivarie.


Det är så skönt att det rör på sig, lite i alla fall. Och nu kan jag ju ringa till Arbetsförmedlingen och säga att jag varit på intervju också. Alltid något.


/K

Virusvarning

Jaha, fick just in en virus i datorn som inte gick att ta bort...
för den bytte namn.

Morr :=

/K

Happy Happy Pride!

Jag var i Pride Park för första gången igår. Det var ju schlagerkväll! :) Hälsade på mina f.d kollegor som hade ett tält där. Jätteroligt att träffa dem igen. Jag träffade andra vänner också, en person hade jag inte sett på flera år.

Många tält, underhållning och just musik. Babsan hoppade bungyjump i full mundering dvs. glittrig långklänning och rosa peruk. Att han/hon vågade förstår inte jag men som någon påpekade så såg det ut som det inte var första gången. :)

Här kan du kolla vad som hände under torsdagskvällen:

http://www.stockholmpride.org


Det blev en hel del champagne - för mycket champagne....

Det var länge sen jag blev så full och det var inte särskilt kul speciellt inte efteråt.

Men innan dess var det roligt.

Pratade med Polisen om volontärverksamheten de har som lät intressant så det ska jag kolla upp tänkte jag.

Jag skänkte lite pengar till ett Pride community i Turkiet där homosexuella varje dag lever med förföljelser och trakasserier enbart av den anledningen att de är gay. Det är inte bara glitter och glamour, många hbt-personer världen över lever varje dag med det.



"2008, då Stockholm Pride stod värdar för Europride, skänkte vi 5000 euro till Warszawa Pride för att de skulle ha möjlighet att genomföra en filmfestival. Den var ett viktigt avstamp inför satsningen på deras eget värdskap för Europride under 2010. Då görs en första inbrytning för en stor internationell pridefestival i det forna Östeuropa där situationen på många ställen fortfarande är mycket svår för HBT-personer.

Stockholm Pride har beslutat att årets insamling under 2009 också skall syfta till att stödja Warszawa Pride inför Europride 2010."


Utdrag ur Prides Solidaritetsfond. Se länk: http://www.stockholmpride.org/Om/Solidaritet/


/K

Nya tag

Innan sommaren slutade både vår körledare och pianist. Det känns tomt och vi har fortfarande inte hittat någon/några ersättare men vi jobbar på det! :) Vi har varit väldigt aktiva i vårt sökande med både annonser på sajter och på Facebook. Därtill har körmedlemmar och andra varit engagerade och kommit med tips på intressanta personer som kan tänkas vilja leda en gospelkör inom Frälsningsarmén. En väldigt glad och engagerad kör som är öppen för nya intryck och uttryck. :)

Det känns bra att börja på nytt. Spännande och stimulerande och vi ska försöka få folk mer engagerade den här gången. Jag och några till är med i ledningsgruppen så det är upp till oss att förmedla att vi inte ger upp och att allt ordnar sig när det ser mörkt ut.

Men nu verkar det faktiskt som vi har hittat några som är intresserade av att leda kören. Däremot har vi ingen pianist, så är Du intresserad hör av dig till oss!

Se länk Source of Joy nedan under "Länktips eller nå´t"



/K

Skärgårdstur och retur

Varje sommar brukar jag och mina föräldrar åka ångbåt till Vaxholm, det har blivit lite av en tradition och en väldigt trevlig sådan. :)

Det var en fin tur och vädret var soligt. Vi satt utmed ena långsidan och tittade på båtarna och de lyxiga husen längs med Djurgården, Lidingö och Värmdölandet. Det var underbart att bara sitta där och njuta av solen i ansiktet och småprata om det vi såg. Sv är gammal sjöman och seglare så han kan alla båtar och färjor vid namn och båttyp.

Klockan 20.00 var det dags för mat och det var lagom eftersom det började bli något kyligare ute och jag var hungrig. Stekt strömming med färskpotatis blev det och "Kaptens Bengts vaniljglass" med punsch till efterrätt. Sv. och jag avslutade med en Irish Coffée som jag tyckte smakade sådär eftersom de glömt farinsockret. Men det kom jag inte på förrän den var urdrucken och då var det ju för sent att säga något om saken. :)

/K

Lösning?

Jaha, nu löste det sig av sig självt... det var bara en fantasi. Han har tagit bort sin profil.

/K

Not - On Hold

Jag har jättemycket aktiviteter på gång och träffar vänner än hit än dit och det är verkligen jätteroligt. För några inlägg sen skrev jag att livet var "On Hold" - och på ett sätt är det så, på jobbfronten där det inte rör mycket på sig. Jag har fått två avslag på jobb som jag sökt. Trist.


Det är det andra - Män. Där är det inte "On Hold" och helt plötsligt är jag uppvaktad. Okej, jag finns på dejtingsajter så egentligen är det inte så konstigt.. Men idag fick jag ett sms från en man jag träffade för några veckor sen på ett bröllop. Vi dansade och pratade och attraktionen var omedelbar. Jag känner till honom sen tidigare eftersom han är kompis med mina kusiner men jag har liksom aldrig tänkt på honom på det sättet, därför blev jag något överrumplad.

Jag åkte iväg dagen efter och vi bytte inte telefonnummer för jag tänkte att vi råkar säkert på varann nästa gång det är fest... om något år eller så. Så jag lät det vara. Det som händer det händer....

Jag trodde inte han tänkt på mig men det hade han uppenbarligen. :)


Det som gör mig lätt panikslagen är min rädsla för att såra (eller helt enkelt för att det börjar hända saker och det gör mig skraj).

I och för sig dejtar jag ingen nu även om jag har mejlkontakt med några stycken på nätet. Jag har inte lovat någon någonting så egentligen är det ju lugnt.

Det finns en man också som jag mejlat som jag känner något för men det är nog mer fantasi än verklighet.


Allt blir bra.

Ta det lugnt Karin.


/K

Jazzmelankoli

Jag har så mycket kläder! Jag får inte plats i mina garderober längre! De bågnar och jag kan inte stänga garderobsdörren. Inte slutar jag köpa nytt heller...

Så idag har jag rensat lite för det som ligger längst in i mörkret har jag antagligen inte använt på flera år. Det har blivit massor av aha-upplevelser när jag hittat än det ena än det andra klädesplagget.

Vi har en byteslokal i vår förening. Det är verkligen jättebra och man kan lämna sånt man inte vill ha, både skor, kläder, husgeråd, böcker och möbler. Nu när jag kom dit har de röjt för det var nästan alldeles tomt men jag ställde in mina böcker och hände upp lite kläder på galgarna.

Jag tror att det som inte folk tar själva skjutsas till "Myrorna". Det känns bättre att det används än att slänga det i sopen (om det inte är trasigt förstås).



För att matcha den sentimentala och melankoliska känslan jag har i kroppen idag spelar jag Nils Landgrens "A sentimental Journey".

Vilken jazzkatt han är!

/K

Life - on hold

Mitt liv känns lite som det är på :"On hold". Jag är orolig, rastlös och lätt uttråkad. Mina vänner har antingen semester och då är de inte i stan eller så jobbar de och har inte tid.

Det är döden att bara gå omkring och dra som jag gör nu. På ett sätt skönt, att det är sommar och varmt ute... men jag sitter ju ändå bara här! Kommer mig inte för att göra någonting alls.


Igår träffade jag i alla fall en släkting från Göteborg och hennes familj. Jag har aldrig träffat henne förr eller jo, vi kom på att vi nog hade träffats på en släktträff någon gång i slutet på 1980-talet. Då var vi båda typ 14 år så vi var väl inte så kontaktsökande med de vi inte kände. Hon berättade att hon känt sig lite utanför eftersom alla vi kusiner kände varann.

Hur som helst känns det som jag fått en ny vän och lite av en syster. Kontakten var omedelbar kände jag. Jätteroligt! Och så har jag blivit bjuden till Göteborg i slutet av augusti. :)


Nästa vecka har jag flera aktiviteter på gång. Jag fick ett ryck och ringde runt till vänner jag inte träffat på länge för att höra om de ville ses där och då men ingen av dem kunde. Däremot bestämde vi oss för att ses nästa vecka. Så jag har en fika och middag inbokad på måndag. Sen ska jag och en annan vän gå på Parkteatern på tisdagskvällen.



/K

Sålla agnarna från vetet

Jag vill återkomma till det jag skrev om tidigare, msn-konversationerna eller snarare det som händer bakom dem.

Så här är det.

Jag dejtar på nätet, som så många andra.
Jag har profiler både här och där och lite överallt.
Jag mejlar till personer jag tycker verkar trevliga och som har något att säga.
Jag vill ha en kärleksrelation men lika gärna kan personen bli en god vän (det har hänt förut) och jag är inte främmande för det.



Jag vet inte vad som rör sig i dessa mäns huvuden, vad det är som gör att de känner sig så ratade, så kränkta.

Vad jag vet, är att jag inte ska ta det personligt.

Jag kan bara beklaga att den ena blir så kränkt att han far ut mot mig och kallar mig än det ena än det andra... ointressant och ful, och det kan han få tycka om han har ett behov av det. Jag vet att det inte stämmer och jag misstänker att han vet det också.

Den andra: ja det förstår jag inte alls... jag har svarat på varenda mejl han skickat, vi har pratat någon gång på msn. Han gav mig sitt telefonnummer ganska snabbt och ville jag skulle ringa och/eller sms:a men jag gjorde inte det.

Och det där att jag skulle idka någon slags välgörenhet genom att ha kontakt med honom, det förstår jag inte alls. Vad menar han?


Jag kan inget annat göra än att beklaga att deras självbild är så dålig, att de har den synen på sig själva. Deras text osar bitterhet och självömkan och det är ledsamt.


De sållar liksom ut sig själva. Ska jag vara lite elak, så är väl det bra. Då slipper jag själv.


/K

Och livet går vidare...

Men vad är det här för något?

Jag fattar ingenting....


msn-konversation eller nå't


Mr T säger:
kommer att ta bort dig från den här sidan också

Karin C. säger:
Hej, jo jag såg det. Varför då?

Mr T säger:
du verkar inte vilja svara så då kan jag bara säga : ha de så gott och jag hoppas du finner kvinnan i ditt liv
hejdå
är inte intresserad av nån slag flirt av välgörenhet,
har tillräckligt många att säga nej till ändå
men ett tag trodde jag (vilka nitar man går på!!!!!!!!!) att du var seriös, men... jaja


/K

Det här med dejting

Det här med dejting är inte så lätt och förra dejten gick ju inte så bra att jag tror att jag låter det vara ett tag.

Det var en trevlig dejt och vi hade mycket att prata om. Det var senare när det blev lite mer kroppskontakt som jag blev lite mer avvaktande. Men jag fungerar så att jag vill ge det en chans innan. Han frågade om det var okej och jag sa att det var det så det får ju jag stå för.

Han blev arg när jag igår sa som det var, att jag inte var intresserad av honom. Det hade gått två dagar efter vi träffats. Antagligen trodde han att jag känt från början att det inte var något och att jag inte sagt något. Och kanske var det så... Men jag vill ge det lite tid. Så fungerar jag.

Känns inte bra att han blev arg och ledsen men det är klart, det är aldrig roligt att bli ratad. Det går liksom inte att linda in hur gärna man än vill. Ingen vet det bättre än jag. Jag har en känsla av att han tycker att jag var falsk. Och som han själv sa:

Jag var ju inte särskilt intressant eller ens attraktiv.

De där påhoppen var onödiga men antagligen ett uttryck för sårat ego.


Men varför känner jag mig som en skurk? Jag tycker inte att jag är det. Klart jag kanske kunde hanterat det lite bättre eller så hade utgången eller reaktionen blivit detsamma hur jag än gjort, vad jag än sagt.



/K

Det gick ju inte så bra...

Konversation från msn.


Mr x säger:
Tjena!

Karin C. säger:
Tja!

Mr x säger:
Allt väl?

Karin C. säger:
Det är bra med mig
Du då?

Mr x säger:
Fint här också.
Vad har du gjort idag?

Karin C. säger:
Inte mycket du. Läst bok. Handlat.

Mr x säger:
Aha.
Det var mysigt att träffa dig.

Karin C. säger:
Detsamma.

Mr x säger:
Okej. Du är inte arg på mig eller något?

Karin C. säger:
Jag är inte arg.

Mr x säger:
Du kanske inte är så intresserad sen efter dejten?

Karin C. säger:
Jag är tyvärr inte det. Det är tråkigt men så är det.

Mr x säger:
Det märks. Varför inte säga det?

Karin C. säger:
Jag säger det nu.

Mr x säger:
Jaja, du är inte så himla intressant du heller!

Karin C. säger:
Nej det är jag kanske inte.
Förlåt. Men det är så jag känner. Jag tycker att du är trevlig och vi hade en hel del att prata om men .... Vet att det låter som klyschor

Mr x säger:
Ja som sagt du är inte så attraktiv. Så det är väl ingen större förlust.

Karin C. säger:
Men då så, ingen skada skedd då!

Johan säger:
Verkligen inte. Jag antar att vi inte har något mera att säga varandra?

Karin C. säger:
Det verkar inte så.

Mr x säger:
Jag tar bort dig från msn.

Karin C. säger:
okej


---------------

The End.



/K

R.I.P Michael Jackson

Han var en av de största och min stora ungdomsidol under 80-talet. Jag lyssnade, dansade och sjöng hans musik. Mitt flickrum var klistrad med posters med honom och läste allt jag kom över.

Och nu är han död, bara 50 år gammal. Ett annat sätt att uttrycka det är att han fått frid för han var nog en väldigt plågad människa. Någon skrev att han var en sargad själ och så var det nog.

Jag vill minnas honom som han var i mitten av 1980-talet när han slog igenom med den bästa låten genom tiderna, "Thriller".

En stor artist var han, en av de största.


/K

Fast i dejtingträsket

Fast jag har ju faktiskt inte träffat någon än... eller jo det har jag ju. Men inte på den sajten jag hänger på nu, eftersom jag bara varit där några dagar. De två första dagarna regnade mejlen in, mest från Norge och Sverige och både från de som varit intressanta och de som inte är det. Ungefär som det brukar vara alltså. Inget nytt egentligen.

Men dessvärre är jag ju på något sätt fast och måste kolla hela tiden om jag fått meddelanden. Men nu verkar nyhetens behag ha lagt sig lite (efter två dagar) eftersom jag sällan får några mejl längre.

Så här är det att vara utan arbete. Jag sitter framför datorn. Och ute strålar solen...

/K

Att jag aldrig lär mig 2

Redan när jag var på väg in till stan i nyinköpt dyr klänning och sandletter tänkte jag: "Är det verkligen bra skor det här...? Och klänningen, är den inte lite för fin?" Träffade Ñ på tunnelbanan och hon sa:

"Oj vad fin du är, ska du träffa en man?"

"Nej nej", svarade jag för så var det ju faktiskt inte.

Jag skulle käka lunch med Miss J, bästa kompisen.

Träffade Miss J utanför Östermalmshallen och vi gick neråt gatan och stannade vid en uteservering där vi satte oss ner för att inta vår lunch.

Vi promenerade till Gamla stan därifrån och det gick väl bra... ett tag. Sen började fötterna svida och svullna upp men jag bet ihop...

Det är svårt att strosa avslappnat när fötterna bränner som eld och man liksom måste trippa fram, helst utan att göra en massa grimaser.

Vi gick in i en intressant butik mellan Gamla stan och Slussen, intressant så till vida att vi började lukta på olika parfymer de hade med en hel del intressanta dofter. Eller vad sägs om att dofta Gin och Tonic, Sex på stranden eller kanske tvätttomat? Faktum var att det doftade verkligen tvätttomat (varför man nu skulle vilja lukta tvättmedel).

Jag köpte doften Regn. Och det doftade verkligen sommarregn, så där lite sött ni vet, en blandning av mylla och fukt. Miss J köpte doften Salt luft. Jag har naturligtvis försvenskat alla dofterna som egentligen heter Rain och Salty Air.

Vi stod där och luktade ett bra tag och blev till slut rätt yra, en kombination av vätskebrist och doft.

Vi gick till Slussen och satte oss på ett café där.

Sen var jag helt slut och mina fötter... aj aj. Har fått blåsor vid tårna där skorna skavt i värmen.

Suck alltså.

/K

Att jag aldrig lär mig

Igår brände jag mig i solen och hela övre ryggen är röd. Utom i mitten där det är ett stort kryss eftersom klänningen var skuren så... idag har jag således varit inne och i skuggan på balkongen med täckande kläder. Dessutom smorde jag in mig med solskyddsfaktor 20, bara utifall att.

...och idag fick jag flottstänk över hela armen eftersom jag glömde plattan på. Svider som tusan och har fått blåsor över hela underarmen.


/K

Arbetsför arbetslös

Det var en förlamande känsla och med mycket tunga steg jag gick till Arbetsförmedlingen idag. Det var 3 år sen jag var där och det kändes väldigt främmande men ändå så välbekant. Tyvärr.

Lätt förvirrad fick jag min nummerlapp och 45 minuter senare satt jag med en handläggare och berättade att jag var arbetslös, från och med idag. Hon anmälde mig till A-kassan med automatik och var osäker på vilken A-kassa det gällde. Jag hörde förut till Kommunal men har bytt sen några år tillbaka till Akademikernas A-kassa. Man är väl DIK-medlem!

Ja de flesta vet väl procedurerna så jag ska inte gå in på det. Men jag funderar på att ta deras erbjudande om en coach. AF har ju numera blivit lite hippa så de har anställt coacher för att pusha oss arbetssökande.

Det kändes väl något bättre när jag gick därifrån men det är väldigt få arkivariejobb att söka, det fanns bara 5 stycken jobb i hela Sverige. Jag vet att det mest är genom kontakter som jobben finns och jag har ju en del sådanna.

Men hitills har det ju inte gett något trots att jag försökt.

Ja jag vet, p´ån igen! ;)

/K

Broken

/KarinC

Sista dagen med gänget

Igår var sista dagen på jobbet. Jobbade intensivt hela dagen med att fixa i sista minuten. Ni vet hur det är.

"Ja just det, ska bara fixa det där och det där, rensa här, städa där. Och skicka iväg det mejlet".

Vi (jag och min arkivariekollega)rensade en del förstås, städade upp efter oss så gott det gick. Klockan två tackades vi av i lunchrummet och det kom mycket folk. Tårta, tal och presenter. Folk kom fram efteråt och önskade mig lycka till. Tänk vad mycket människor jag lärt känna under ett år och 2 månader! De var där för vår skull! Jag tror att de flesta ha en relation till mig och vet vem jag är, min kollega är mer anonym och tillbakadragen.

Visst är det så att vi har rott i land med det här, mot alla odds även om leveransen till Stadsarkivet antagligen inte kommer ske förränn i höst. Det kan vi inte göra något åt eller påverka. Oerhört frustrerande men jag kan inget göra. Och nu har jag ju slutat...

Efter jobbet klockan 17 var det pub och mina vänner vid Kommunikationsstaben övertalade mig att komma med trots att jag hade tvätttid hemma klockan 16.

Trevligt var det och jag kom inte därifrån förränn klockan närmande sig midnatt.

/K

Hajar ru, du är dumpad!

Jag ska se "Hajen"...

med tanke på att jag just blivit dumpad. Finns det något bättre att titta på då än att se människor slita varandra i stycken? Fast i det här fallet är det ju en haj... oj oj, vad långsökt... Haha.


/K

Nedräkning... två dagar kvar

Jaha... nu är det bara två dagar kvar på jobbet. Sen övergår mitt liv i arbetslöshet. Känns oerhört tråkigt speciellt som jag vet att de verkligen behöver en arkivarie och det finns hur mycket som helst jag skulle kunna göra där. Men det är det gamla vanliga. Arkivering prioriteras inte, trots att myndigheten nu blivit större efter årsskiftet och dessutom pratar de om "ett breddat uppdrag" och en utåtriktad verksamhet och det är jättebra och viktigt.

Men att ta hand om sitt arkiv anser jag vara en del av detta uppdrag. Det är en service till såväl den interna verksamheten, övriga myndigheter, kommuner och allmänheten.

Men som vanligt... det finns inga pengar att anställa en arkivarie på heltid. I alla fall inte i år. Så de kommer köra punktinsatser av arkivering igen och det har ju vi sett hur det blir då. En väldig röra! Det är det jag och min kollega städat upp nu. Trettio år av handlingar.

Och nu ska de alltså börja om från början ... så frustrerande! Jag trodde de lärt sig något men det verkar tyvärr inte så.

Jag kommer sakna mina kollegor och jag har en jättebra chef vilket är rätt ovanligt.

Usch, det känns så tråkigt och jag är ledsen mest hela tiden. Det hjälper inte att jag intalar mig att det kommer dyka upp någonting annat och att det ordnar sig. Det vet jag att det gör, i slutändan men det känns inte så just nu.

Just nu känns allt bara jobbigt.

/K

Grannstök

Det var det sånt där oidentifierbart dunk i ljumma natten. Jag kunde inte lokalisera var ljudet kom från, öppnade fönster åt båda hållen för att höra om det kom utifrån och att ekot fortplantade sig mellan husen, men det var inte det.

Jag låg i sängen och till sist gnisslade jag tänder av frustration och irritation. Sova, jag vill sova! Klockan är snart midnatt en vardag och jag ska upp klockan 06.00. Jag öppnade min ytterdörr och lyssnade med örat mot granndörren och jovisst var det därifrån det kom. Såklart. Det är inte första gången.

Jag ringde på.
Det blev tyst.
Ingen öppnade.
Jag muttrade (rätt högt): "Så jäkla patetiskt att inte våga öppna dörren". och precis när jag skulle stänga min dörr så öppnades den och en yngling tittade ut.

"Skulle ni kunna sänka musiken, jag försöker sova. Det är rätt lyhört".
"Är det så alltså?" blev svaret.
"Öh ja".

Typiskt att tjejerna som bor i lägenheten inte vågade öppna själva utan skickade fram en pojkvän.
Trodde de att de skulle få spö eller?


Nästa gång kanske...


/K

Centralbad och bio

I fredags var jag på Centralbadet i Stockholm. Jag hade fått en valfri massage av U i julkapp och passade på att nyttja den. Jag valde Hot Stonemassage där jag blev masserad med varma stenar.

Jag kom dit ca 15 minuter innan behandlingen, betalade extra för bad (150 kr). Tänkte först skippa det men kom på andra tankar. Nu när jag ändå unnar mig massage, varför inte passa på och bada lite också? Det gäller att passa på!

Jag blev visad in i Centralbadets inre regioner där jag aldrig varit förut. Klassiskt Japaninspirerat, mycket smakfullt.

Jag lade mig på mage på britsen och blev inoljad på ryggen för att sedan bli masserad med varma stenar. Tyckte först att det var något för varmt men kroppen vande sig snart och sen var det bara jätteskönt.
Varmt och rofyllt.

Kände mig som pånyttfödd efteråt.

Simmade några varv runt bassängen, badade i saltvattentemererade bassängen och bubblade i poolen.

Sen - lunch i Kungshallen och "to mutch shopping". ;)
Köpte solklänning, en fin (och dyr) silkesblus och till sist en bikini för sommaren.

Klockan 15.10 var det dags för bio med mamma, Sven och Svens barnbarn. Filmen var "Natt på museet 2". Filmen var sådär - dvs inte bra alls. Dessutom var den ju dubbad till svenska vilket var ytterligare ett irritationsmoment. Men jag somnade ju någonstans mitt i så... jag kanske inte missade så mycket i alla fall. Dagen avslutades med pizza hemma hos mamma och Sven.

Verkligen en heldag!

/K

Snart arkivklara

Är det verkligen folk som läser min blogg? Jag vet att jag är dålig på att uppdatera och under sista tiden har jag nog haft lite bloggtorka.

Arkivprojektet går framåt och vi är nästan klara, bara finlir kvar om än ganska mycket sådant. Känns som jag inte gör annat än jobbar, ändå ligger jag ständigt ca 6 timmar back.

Jag skulle ju sluta nu sista maj men har fått förlängt en vecka så jag ska kunna vara med vid arkivleveransen till Stadsarkivet.

Söker andra jobb men har inte fått något napp ännu. Jag har inte riktigt orkat vara lika aktiv som tidigare men visst har jag sökt jobb.


/K

Tröttis

Det är bara några veckor kvar nu.... sex arbetsdagar.

Jag är rätt stressad, det är mycket som ska klaffa innan arkivleveransen till Stadsarkivet går av stapeln vecka 22. Jag har sorterat in flera hundra avslutade ärenden i arkivet på två-tre dagar. Jag och min kollega har snart skrivit färdigt arkivförteckningen. Det är verkligen slutspurt och som det känns idag, just nu vet jag inte om jag klarar ända fram. Fast det gör jag säkert men jag känner mig rätt sliten.

Intensiva veckor har det varit, både på jobb och fritiden. Förra veckan var jag hemma en kväll, annars var det bio, musikal, körövning x 2 och möhippa. Roliga saker visserligen :) men det tog på krafterna.


/K

Filmrens

idag har jag rensat i lägenheten, gett bort alla gamla videoband jag samlat på mig under 15 år och som jag aldrig kommer titta på igen. det är en gedigen samling jag lämnar ifrån mig med allt från gamla klassiker som "Trollkarlen från Oz" till mastodontfilmen "Gladiator" och svenska filmer som "Tillsammans". Några skräckklassiker som "The Thing" från 1980, "Evil Dead" och Steven Kings "Carrie" från någonstans 1980-tal det också tror jag.

Flera kassar blev det och jag sprang fram och tillbaka, fram och tillbaka till och från bytesrummet vi har i föreningen. Jättebra faktiskt, mycket skit finns det men ibland hittar jag en bok eller två som jag tar.

Det är fortfarande mycket saker i lägenheten men videobanden är inte längre kvar i alla fall. Jo, de jag spelat in själv. Jag skulle slänga dem i återvinningen men kom på att det inte går utan att jag får slänga dem på någon återvinningscentral. En man jag språkade med vid återvinningsstationen vid tunnelbanan berättade att det kommer en lastbil var tredje månad och samlar in sånt som inte går att slänga i grovsopporna. Han sa att det brukar finnas lappar uppsatta. Jag har bott här i 15 år och aldrig sett det.

Märkligt.

I morgon är det jobb igen och det känns rätt okej. Det har varit skönt att vara ledig en längre tid. Jag behövde verkligen det. Jag vet inte när det var senast jag kunde koppla bort jobbet så pass mycket som jag gjort under denna långhelg. Måste vara flera år sen... jag tror faktiskt det.


/K

Det här med att bli av med vinterpälsen

Du måste ha minst 2 cm långt

Jag har sparat - hela vintern

På darriga ben men med en oerhörd beslutsamhet gick jag till salongen. Hon var trevlig, riktigt trevlig.

Och jag tänkte - hon kanske sett värre? Hon måste ju sett det mesta eller hur?


Kallt, varmt och ritch! Aj som f*n! Ett, två tre! Vi räknade i takt och jag glömde bort att andas. Vissa partier gjorde ondare än andra men jag stod ut. Duktig Karin! En och en halv timme av
ritchratchtortyr.

Svettig blev jag också men det var ju faktiskt första gången...



/K

Arkivskadad

Jag är yrkesskadad!

Jag drömde om sortering av remisser. Papper, papper och ännu mer papper. Vaknade. Och så fort jag la huvudet på kudden igen och somnade/slumrade så drömde jag samma sak igen.

Jag känner mig stressad, kommer vi att hinna det här? det är knappt 2 månader kvar och en hel vecka kommer gå bort eftersom det är många helger och mellandagar. I vanliga fall skulle jag tycka det var toppen men nu tycker jag inte det. Jag ser bara tiden som rinner iväg och hur hårt jag än jobbar så... det är klart, med en projektkollega som kommer halv tio och går redan kl sexton, vad kan jag förvänta mig?

Visserligen har vi ju flex och jag kommer mellan 8.30 och 9.00 på morgonen men jag stannar också oftast kvar till klockan 18.00 eller senare.

Låter jag bitter?

Nej då inte alls, jag är bara... jävligt stressad och irriterad. Visst kan jag se min egen del i det, som inte säger ifrån tillräckligt och som tar på mig allt. Jag jobbar, han maskar (på min bekostnad).

Japp, så ser det ut på mitt jobb.

Livet suger just nu.

/K

Sångkväll med gospel

Den 28-29 mars får Söderkåren ett besök från Norge av en grupp på 12-13 som kallas för Closer. Gruppen består av tjejer mellan 22-32 år och är organiserad under Frälsningsarmén i Norge.


Ikväll får ni komma till Frälsningsarmén på Hornsgatan i Stockholm för lite härlig gospel från sånggruppen Closer från Oslo och Source of Joy, Söderkåren kl 18.00. Efter det blir det mingel och servering. Kvällen avslutas med en gospelkväll kl 21.00 med båda körerna.



Välkomna!


/K

Tänk positivt!

Jag vet att jag ska tänka positivt men just nu...!

Jag har varit riktigt sjuk ända sen förra onsdagen med ilsken influensa som gjorde att jag låg däckad i 4-5 dagar. Jag kom tillbaka idag och det verkar som folk saknat mig, det är ju i och för sig positivt. En lite ljusning i alla fall. =)

Allt bara hopar sig och det är 2,5 månad kvar på jobbet. Det går så fort att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen. Det har varit fullt tryck och folk har slitigt och dragit i mig hela dagen. Redan efter 1 timme var jag tillbaka i stressen. Klockan 15 var jag däckad, igen.

Och inte fick jag det där jobbet jag så gärna ville ha, eller jag kom inte ens på intervju eftersom det var så många som sökt som hade mångårig erfarenhet som arkivarie och hade hållit på med specialprojekt av olika slag. Där hade jag ingen chans... Nu vet jag det i alla fall. Bara att söka vidare men jag blev verkligen jättebesviken.

Finns det något mer jag kan klaga på?

Nää that´s it!

/K

Tingeling!

Behållningen med Melodifestivalen var programledaren Petra Mede och Philman och Pål som åkte land och rike runt och spelade sin låt "Tingeling Tingeling". Jag vet egentligen ingenting om dessa herrar men komikerna från Grotesco, Henrik Dorsin och Rikard Ulvshammar som musikproducenten och tv-producenten Rolf Pihlman och Pål Potter var riktig rolig och ibland plågsamt pinsam underhållning, fast på ett bra sätt. =)

Foto: SVT

/K

Melodifest

Okej, vad tyckte ni nu då?
Vann rätt låt?
Röstade ni taktiskt eller med hjärtat?

På Facebook skrev jag:

"Sämsta låten med gaphalsen vann. Helt otippat! := Men den kanske går hem i öststaterna...."

"Vem som helst hade fått vinna anser jag, utom gaphalsen (och Emilia som fortfarande inte kan sjunga). Tyvärr blev det ju den jag irriterade mig mest på... suck."

Och det sammanfattar ganska väl vad jag tycker. Visst var det spännande när rösterna räknades in., det var nog fler som bet på naglarna än jag. Måns Zelmelöv till exempel. Stackaren, så nära att vinna och så... poff! Borta!

Men skrällen var nog ändå Caroline af Ugglas som kom på 2:a plats. Det trodde jag inte. Men jag trodde inte heller att jag efter många lyssningar på låten skulle börja tycka att den är ganska bra. Men det tycker jag.


Egentligen tycker jag nog låten "Tingeling Tingeling" var bäst! :)

"Tingeling tingeling / Oh oh, jag ber dig min älskling / Lägg av med ditt slingeling."

/K

Det här med gamla klasskamrater på Facebook

Det är konstigt. Jag känner dem men ändå inte. För visst är det så att vi alla förändras genom åren som går men ändå gör vi det inte. Jag känner dem som de än gång var, inte som de är nu. För livet ändras för var och en av oss. Vi har olika karriärer, några har barn, andra inte. Vi lever i storstan, småbyar eller utomlands. Vi har varit med om saker och livet sätter sina spår i var och en av oss på olika sätt.

Det gör mig nyfiken på vilka de är. Idag. Ändå så skrapar jag bara på ytan för jag vet ju ingenting egentligen om deras liv. Jag får reda på om de är gifta eller har si och så många barn men inte hur de lever egentligen.

En av mina bästa vänner är A, som jag känt sen lekis. Vi har följt varandra genom alla år och faktiskt aldrig tappat kontakten. Hon har två barn och hon och hennes sambo håller på att bygga hus. Hon finns också på Facebook men där är det ju annorlunda eftersom jag känner henne sen lång tid tillbaka och vi aldrig tappat kontakten.

Jag har drömt om dem. De dyker upp en efter en. I skolbussen, där sitter Maria - som jag inte gillade alls och där är Marcus - som jag var kär i när jag gick i 3:je klass, obesvarad förstås. Det är en hel del andra ansikten som flimrar förbi. Är jag vuxen eller barn i drömmen? Kanske är det både och?

Vid ett tillfälle är vi på skolresa och på en båt. Jag delar rum med någon. Kanske var det Susanne? Återigen drömmer jag att vi ska gå av och jag hittar inte till hytten för båten är så stor så stor och alla korridorer ser likadana ut och inte har jag packat ihop mina saker.

Vid ett annat tillfälle, ytterligare en skolresa men denna gång på ett läger. Det är mörkt, kanske natt eller tidigt på morgonen. Samma sak där. Jag är sen, hinner inte packa! Det är så mycket jag ska ha med mig. Räknar sakerna om och om igen, hittar nya. Allt måste med annars kommer något att hända!

Jag vaknar alltid innan jag vet om jag blir ensam kvar på en stor öde båt eller om jag hinner gå av båten alternativt hinner med bussen.


De här senaste drömsekvenserna har säkert inget alls att göra med klasskamraters vara eller icke vara. Det står för något annat, det är jag säker på. Kontroll över tillvaron, rädsla att göra misstag, katastroftänkande. För egentligen, om jag glömmer en strumpa eller mitt gosedjur Fingal, vad kan hända?

Fast det är klart, skulle jag glömma Fingal är jag illa ute. Han var liksom min livlina. Men han har jag heller aldrig glömt i en dröm. Kanske är det de där små sakerna jag glömmer och känslan att jag glömt något viktigt?


Detta inlägg blev lite från det ena till det andra... men det får vara så.


/KarinC

Sliter själen mitt itu

Egentligen vill jag inte skriva det svart på vitt, jag vill liksom hoppas på att få vara kvar. Att de tar sitt förnuft till fånga och bestämmer sig för att de behöver arkivarie. Men det är det gamla vanliga det faller på... inga pengar. De ska fortsätta att ta in tillfälliga arkivarier som gör punktinsatser i stället för att satsa på att anställa någon permanent. Att arkivet antagligen åter igen blir eftersatt spelar liksom ingen större roll. De kommer nog hanka sig fram... om de har tur.

Det här med arkiv står inte högt i kurs. Så är det bara. Min chef har framfört vad hon tycker ang. arkivfrågorna, att de är viktiga men hon får inte gehör högst upp.

Och Karin får börja söka jobb igen efter över ett år på samma ställe.

Jag är så trött på projektanställningar. Precis när jag börjar känna till verksamheten, få vänner och allt flyter på rätt så bra så ska jag sluta.
Bryta upp.
Börja på nytt.
Någon annanstans.

Det sliter på psyket.
Sliter själen mitt itu.

Jag känner mig så förfärligt ledsen!

Jobbsökande... igen...

Att jag aldrig...
Det känns så...
Suck...
/K

Bröllopstankar

Nej, det är inte jag som ska gifta mig.
Min bästa vän J ska gifta sig!

Hon förlovade sig förra veckan med sin käre. Och jag har fått det ärofyllda uppdraget att vara tärna på deras bröllop. På lördag ska J och jag titta på klänningar, både till henne och till mig. Kul!


Varma grattiskramar till mina vänner J och S! =D
Underbart roligt!



Och samtidigt! Kronprinsessans Viktoria och Daniel Westling har tillkännagett sin förlovning och sedermera sitt giftermål 2010. Grattis till er!



/K

Semelgott

Idag har Karin ätit semla på Sturekatten. =)

/K

Det här med fåglar som flyger lågt

Jag var på väg tillbaka till jobbet efter att ha hämtat Thaimat på hörnet. Plötsligt hör jag ett swopp! och där på gatan i två delar ligger ett kycklingkadaver. Jag stannar upp och tittar mig omkring. Var kom den ifrån?

Någon har alltså ätit en kyckling slängt ut den genom fönstret. Eller var det en fågel som tappade den?

Jag skrattade högt för mig själv när jag gick och den stackars kycklingen ligger kanske kvar än idag! Haha!

Men på riktigt! Det var vääldigt surrealistiskt!


/K

Morr

Jag vet inte vad det är med mig... jag är
ARG ARG ARG

eller så är det bara sexuell frustration...


/K

Jag älskar

CIRKUS CIRKÖR!

Innerligt, levande, spännande och alldeles underbar!

Har ni inte sett deras föreställning Inside Out på Dansens hus, gör det.
Ny chans i sommar!




/K

Livet fortsätter trots allt

Jag är tillbaka efter en tids uppehåll. Tycker inte jag haft så mycket att säga trots att det hänt en del.

Fast egentligen... vad har hänt?
Livet drabbar en till och från.
Relationer tar slut och livet fortsätter ändå. Trots allt.

Jag känner mig rätt ensam trots att jag har många vänner och min familj som bryr sig och katten finns ju.



Jag känner mig ledsen fast jag tror inte det märks utåt men det kommer liksom över mig ibland.


KarinC