"Skorpan" is my middlename

Ena stunden sprang jag med kopplet utsträck och en galopperande hund framför mig för att i nästa ligga på asfalten. Jag kände med tungan i gommen och tänkte: "Jävlar, där rök tanden". Sen spottade jag blod. Hur illa det var förstod jag inte riktigt förrän pojkvännen kom med bilen så vi kunde åka till akuten. Och kanske inte ens då förstod jag hur illa det faktiskt var.

Jag vet inte hur jag såg ut, bara att det var illa och att det var blod överallt. De visste att vi skulle komma in, jag tror LG ringde. Läkaren kom till sist och sydde två stygn över näsroten där glasögonen hade skurit upp ett jack och två stygn på överläppen där tanden gått igenom. Jag hade ett hål i läppen. Hela ansiktet gjorde ont ont ont och jag är helt klart flera erfarenheter rikare vad gäller både smärta och efterkommande ärr.

Jag håller fortfarande på att läka ihop och det är väl tur att jag har bra läkkött för annars vet jag inte...

Så jag hade en veckas konvalescens hos LG, jag kunde inte gärna ta bussen hem till Stockholm i det skicket jag var i. Jag såg ut som jag hade gått en rond i boxningsringen. En väldig smärtsam sådan.

Tanden som gick av i flera bitar lagades i onsdags och jag kan inte se någon skillnad. Det är rätt fantastiskt vad de kan göra. Småjobbigt var det och ont gjorde det, mest i överläppen där jag ju var nysydd. Jag fick massa bomullpads i överläppen för att de skulle komma åt ordentligt.

Jag kom hem nu i fredags efter att stygnen tagits bort. Det var en rätt smärtsam historia också.

En del skorpor har lossnat av sig själva, och det ska de ju göra. Jag ser inte riktigt klok ut och en del människor med ungefär ingen hyfs alls och zero IQ glor som de aldrig sett en människa förr. Det gör mig irriterad men nu har jag lärt mig att hantera det. Ignorera. Glo tillbaka. Möta blicken.

Jag kan förstå att folk tittar till, det skulle jag själv göra. Men jag skulle inte glo och vända mig om. En del människor med sår i ansiktet kanske skulle stanna hemma för att det är så obehagligt att folk tittar men det gör inte jag. Har jag ett ärende inne i stan så åker jag in. Och de flesta människor är rätt justa och bryr sig inte nämnvärt. Så är det ju.

Jag ser det som en erfarenhet eller en hel hög av dem. Kanske kunde jag varit utan den brutala närheten med asfalten när jag tänker efter...

I alla fall, jag läker ihop. Sakta men säkert.


/K

Axplock i det stora hela

Visst är det konstigt (eller kanske inte) att man tycks blogga mindre när man är kär. I alla fall är det så för mig. Det är ju inte så att det finns mindre att skriva om, snarare tvärtom.

Jag är visserligen fortfarande mellan två jobb så där är det inget nytt. Förutom att jag om två veckor ska börja hos en jobbcoach. Kanske lossnar det lite i alla fall. Om inte annat så blir Arbetsförmedlingen glad att det fått en arbetssökande att gå ett av deras program. Det är en externa coach som jag valt själv så det blir nog bra. Fast det finns hur många som helst så det var inte så lätt att välja. Men jag kollade in hemsidorna och läste om coachen eller företaget. Det går att bilda sig en ganska bra uppfattning genom hemsidor och framför allt om de har något att erbjuda som jag har nytta av.

Och så kärleken... det största.

Jag har varit hos honom i Småland och han har varit här hos mig. Det känns otroligt starkt och väldigt bra. Det är ju såhär det ska kännas! :D Jag får verkligen allt jag behöver av honom och han känner likadant. Enda nackdelen nu är att vi bor flera långt ifrån varann så det är inte så lätt att träffas regelbundet.

Annars träffar jag mina vänner och jag har blivit rätt aktiv i kören där jag blivit närvaroansvarig. Det känns bra att ta lite mer ansvar, jag trivs med det. Kanske känner jag mig lite mer viktig. ;)


/K

L.o.v.e. is in the Air

Han är på Kreta och har varit där sen i torsdags. Det är plågsamt att han är ännu längre bort än vanligt. Men tiden närmar sig och snart ska jag åka till honom.

Vi har sms:at och ringt i massor sen sist. Längtan är intensiv och svår fast det är härligt också.

Det finns någon som längtar efter mig, någon som älskar mig. En underbar man. Allt jag vill ha.

KarinC

Kolmårdslängtan

Så träffades vi då äntligen, efter veckor av sms:ande och långa telefonsamtal. Han mötte mig i Norrköping vid busstationen med tre rosor i olika färger plockade från egen trädgård.

Vi åkte bil ut till Kolmården och Vildmarkshotellet. Fint dubbelrum med balkong och utsikt över Braviken.

Vi hann med förvånansvärt mycket under tre dagar. Under fredagen åkte vi Delfinexpressen fastän vi inte tänkt göra det... :) Vi tog en sväng i djurparken och tittade på sälar, valrossar och sjölejon. Vi kikade på tigrarna och aporna. Sen gick vi tillbaka och käkade god middag i hotellrestaurangen.

Andra dagen var det dags att gå igenom hela djurparken, så det blev mycket traskande men det var kanonväder så det gjorde inget alls. Vi var på delfinshow och det var kul fast de kunde gärna skippat Markooliogrejen... det blev lätt pinsamt tyckte vi båda. Men, tänkte vi sedan, föreställningen är kanske ändå mest för barn (och de kanske gillar Markoolio?) så vi fick leva med det.

Vi hann med safari i egen bil då vi åkte igenom Varg- och björnland och sedan Lejondalen. Girafferna var fina också.

Ja, vi hade helt klart våra favoritdjur i djurparken. Jag gillar tigrar och schimpanser mest (där var det action Hela tiden, de var så roliga!) :) LG gillar tapirer ... :)


Under lördagskvällen var det dags för bad i bubbelpool och jag fick massagebehandling där mina axlar fick sig en genomgång samt en ansiktsbehandling. Så skönt!

Vi checkade ut kl 11.00 under söndagen och gjorde en tur i Tropicaricum med ormar, krokodiler, spindlar och hajar. Det ligger utanför djurparksområdet och är en grej för sig.

b Vi bilade in till Norrköping där vi åt mat och fikade. Vi hann till och med gå på bio (Sommaren med Göran) och fika lite till innan det var dags för mig att ta bussen upp till Stockholm igen och han bilade ner till Småland.


Det har varit en helt underbar, händelserik helg!



/K

Expose?

Jag har ingen vana vid att vara på nudistbad. Jag har bara varit på ett nudistbad en gång förut då jag var barn någon gång under 80-talet.


Jag känner mig inte bekväm med att sicksacka mellan alla nakna människor spritt språngande. De bryr sig inte om det, men jag skulle gjort det så jag hade badbrallorna på mig när jag gick ner för att bada. Det var mycket folk, både kvinnor och män i grupper och en och annan barnfamilj men mest var det ensamma män. En del män tyckte om att exponera sig sådär lite extra, satt med skrevade ben så att alla kunde se vilken liten snopp de hade. Andra gick bara omkring och låtsades ha något ärende någonstans. Lite konstigt kändes det allt.

Det fanns olika människor där, både de som faktiskt tycker det är skönt att bada och sola nakna och att det inte är något speciellt med det utan något helt naturligt. Sen finns de där andra som gillar att titta på kroppar (och det är ju lite svårt att undvika, fast de behöver ju inte glo så förbaskat). och som gillar att andra tittar på dem.


Min kompis har inga problem med att visa sig naken men jag känner mig inte van vid det och kände mig obekväm. Kanske är det en vanesak jag vet inte.


Jag badade inte naken men solade utan bikini gjorde jag, mest baksidan.


Och nu ser det ser ut som någon har smiskat min rumpa väldigt hårt, väldigt länge för den är knallröd... och jag kommer säkert inte kunna sitta ordentligt på minst en vecka eller två. Låg i sängen hela natten med vått omslag som väl hjälpte sisådär men dämpade hettan något.

Så varför, varför glömde jag smörja in den när jag så noggrant smorde in resten av kroppen i solskyddsfaktor 20? Jag vet ju svaret. Jag brukar alltid ha badbyxor på mig när jag solar och nu hade jag inte det. Min rumpa har inte sett solen sen jag var liten.



/K

Nya uppdrag?

Jag vet inte hur det gick idag (torsdag), på intervjun. Det Kändes bra. Jag var lugn och sansad även om jag ibland fick hjärnsläpp (men jag vet inte om det märktes utåt).

Jag grillades i nästan en timme då de ställde fråga efter fråga.



"Beskriv dig själv med 3 ord"

"Hur tror du att dina arbetskamrater ser på dig?"

"Berätta om en projekt eller liknande som gått bra och som du är stolt över"

"Berätta om ett projekt eller liknande du tycker kunde gått bättre"

"Hur hanterar du kritik?"

"Vad säger du eller hur reagerar du om en arbetskamrat snackar skit om en kollega?"



Rätt tuffa frågor och i allt det här fick jag ju berätta om tidigare arbeten och projekt.


Jag skulle (om jag får jobbet) arbeta som poolarkivarie med olika projekt och på olika arbetsplatser. Än så länge finns det inga uppdrag men chefen som höll i intervjun ville träffa mig innan eventuella förfrågningar kommer in.

Det är sannerligen inte klappat och klart men OM, så blir jag anställd av dem och de hyr så att säga ut mig till olika verksamheter som har behov av en arkivarie.


Det är så skönt att det rör på sig, lite i alla fall. Och nu kan jag ju ringa till Arbetsförmedlingen och säga att jag varit på intervju också. Alltid något.


/K

Virusvarning

Jaha, fick just in en virus i datorn som inte gick att ta bort...
för den bytte namn.

Morr :=

/K