Rädda Aspuddsbadet!

© K.C.L 2009



Jag skickade ett mejl till Madeleine Sjöstedt samma datum 25/11.09 som Idrottsförvaltningen intog Aspuddsbadet. Jag har inte fått svar.


"Hej Madeleine,

jag skriver till dig för att visa mitt stöd för Aspuddsbadet och för att badet ska få vara kvar. Jag skriver till dig för att visa mitt missnöje och ilska för att du som ansvarig politiker bestämt dig för att badet ska rivas, till varje pris verkar det som.

Aspuddsbadet är inte bara ett badhus. Det är ett kulturhus och en samlingsplats för Aspuddsbor (och andra) i alla åldrar och med olika bakgrund. Det upprör mig att ni (du) som politiker struntar i föra en dialog med oss medborgare. Det handlar om demokrati, för det har faktiskt blivit en demokratifråga i det här läget, när ni politiker inte lyssnar på oss som faktiskt bor här.

Ni politiker pratar ofta om att ni vill värna om kultur, friskvård och mötesplatser för människor. Aspuddsbadet utgör en unik kombination av allt detta med bad och kultur, konserter och författarträffar. Dessutom har det funnits plats för både babysim, sjukgymnastik och rekreation m.m. Det är en mötesplats som präglas av engagemang och öppenhet. Ta till vara på det!

Jag hoppas att du läser mitt brev och tänker efter, en gång till.


Hälsningar

KarinC
Stolt Aspuddsbo"

En bra film är en bra film

Åh vad många bra filmer det finns och jag kommer bara se en bråkdel av dem. Än så länge har jag sett 2 filmer.

Först ut var filmen "Precious" av Lee Daniels. Ni har kanske hört talas om den? Den handlar om den 16-åriga flickan Precious som är gravid med sitt andra barn. Hon bor med sin mamma som misshandlar henne fysiskt och psykiskt. Det är ju mer i det här som ni förstår men jag vill inte berätta för mycket. Det är en rörande, stark och mycket obehaglig film som ändå rymmer en del hopp, tack och lov ska tilläggas.

Det var en film som stannade kvar länge länge i mitt sinne. den kommer säkert vinna en hel del internationella priser och kanske vinner den Stockholms filmfestivals eget pris?


En annan måste-se-film är "The incredible Mr Fox" eller på svenska "Den fantastiske räven". En galen, kul och animerad film med Gerogre Clooney och Meryl Streep som huvudröster. Den handlar om pappa räv som försöker bryta sin kriminella bana som fågeltjuv men som inte riktigt lyckas med att vara pappa, make och vildräv. I alla fall inte samtidigt.

Filmen är en liten pärla med kluriga detaljer. Ska tilläggas att trots att filmen är animerad på det gamla viset är det alls ingen renodlad barnfilm. Visst den är inte jätteläskig och 11-åringar kan säkert se den med behag. Vad jag menar är, det är en bra film för vuxna och för barn. Många jag känner blir skeptiska när jag säger att jag gillar animerad film. "Va, en barnfilm? Men den kan väl inte du se?"

Klart jag kan! svarar jag. All animerad film är inte för barn bara för den är animerad. Och om det nu är en barnfilm, vad är det för fel med det? Det finns massor av bra filmer för barn. Jag låter inte det begränsa mig.

En bra film är en bra film.
Så det så.


Det blir för övrigt en animerad Tim Burtonfilm ikväll på biograf Sture. Härligt med film, är det inte? :)



/KarinC

Nytt jobb i sikte

Det händer så mycket att jag inte riktigt hinner med. Hösten har varit rätt tung främst beroende eller enbart beroende på grund av att jag är arbetslös. Jag har gått på mina möten hos jobbcoachen och det har gått bra.

Förra veckan fick jag veta att jag fått ett tillfälligt arbete som arkivarie jag sökt. Så det gav utdelning att söka, söka, söka jobb.

Jag börjar nästa vecka. Men först ska jag till Prag med J. Vi åker tidigt på lördag morgon och ska vara borta över helgen. Jag har aldrig varit i Prag så det ska bli spännande.


/K

"Skorpan" is my middlename

Ena stunden sprang jag med kopplet utsträck och en galopperande hund framför mig för att i nästa ligga på asfalten. Jag kände med tungan i gommen och tänkte: "Jävlar, där rök tanden". Sen spottade jag blod. Hur illa det var förstod jag inte riktigt förrän pojkvännen kom med bilen så vi kunde åka till akuten. Och kanske inte ens då förstod jag hur illa det faktiskt var.

Jag vet inte hur jag såg ut, bara att det var illa och att det var blod överallt. De visste att vi skulle komma in, jag tror LG ringde. Läkaren kom till sist och sydde två stygn över näsroten där glasögonen hade skurit upp ett jack och två stygn på överläppen där tanden gått igenom. Jag hade ett hål i läppen. Hela ansiktet gjorde ont ont ont och jag är helt klart flera erfarenheter rikare vad gäller både smärta och efterkommande ärr.

Jag håller fortfarande på att läka ihop och det är väl tur att jag har bra läkkött för annars vet jag inte...

Så jag hade en veckas konvalescens hos LG, jag kunde inte gärna ta bussen hem till Stockholm i det skicket jag var i. Jag såg ut som jag hade gått en rond i boxningsringen. En väldig smärtsam sådan.

Tanden som gick av i flera bitar lagades i onsdags och jag kan inte se någon skillnad. Det är rätt fantastiskt vad de kan göra. Småjobbigt var det och ont gjorde det, mest i överläppen där jag ju var nysydd. Jag fick massa bomullpads i överläppen för att de skulle komma åt ordentligt.

Jag kom hem nu i fredags efter att stygnen tagits bort. Det var en rätt smärtsam historia också.

En del skorpor har lossnat av sig själva, och det ska de ju göra. Jag ser inte riktigt klok ut och en del människor med ungefär ingen hyfs alls och zero IQ glor som de aldrig sett en människa förr. Det gör mig irriterad men nu har jag lärt mig att hantera det. Ignorera. Glo tillbaka. Möta blicken.

Jag kan förstå att folk tittar till, det skulle jag själv göra. Men jag skulle inte glo och vända mig om. En del människor med sår i ansiktet kanske skulle stanna hemma för att det är så obehagligt att folk tittar men det gör inte jag. Har jag ett ärende inne i stan så åker jag in. Och de flesta människor är rätt justa och bryr sig inte nämnvärt. Så är det ju.

Jag ser det som en erfarenhet eller en hel hög av dem. Kanske kunde jag varit utan den brutala närheten med asfalten när jag tänker efter...

I alla fall, jag läker ihop. Sakta men säkert.


/K

Axplock i det stora hela

Visst är det konstigt (eller kanske inte) att man tycks blogga mindre när man är kär. I alla fall är det så för mig. Det är ju inte så att det finns mindre att skriva om, snarare tvärtom.

Jag är visserligen fortfarande mellan två jobb så där är det inget nytt. Förutom att jag om två veckor ska börja hos en jobbcoach. Kanske lossnar det lite i alla fall. Om inte annat så blir Arbetsförmedlingen glad att det fått en arbetssökande att gå ett av deras program. Det är en externa coach som jag valt själv så det blir nog bra. Fast det finns hur många som helst så det var inte så lätt att välja. Men jag kollade in hemsidorna och läste om coachen eller företaget. Det går att bilda sig en ganska bra uppfattning genom hemsidor och framför allt om de har något att erbjuda som jag har nytta av.

Och så kärleken... det största.

Jag har varit hos honom i Småland och han har varit här hos mig. Det känns otroligt starkt och väldigt bra. Det är ju såhär det ska kännas! :D Jag får verkligen allt jag behöver av honom och han känner likadant. Enda nackdelen nu är att vi bor flera långt ifrån varann så det är inte så lätt att träffas regelbundet.

Annars träffar jag mina vänner och jag har blivit rätt aktiv i kören där jag blivit närvaroansvarig. Det känns bra att ta lite mer ansvar, jag trivs med det. Kanske känner jag mig lite mer viktig. ;)


/K

L.o.v.e. is in the Air

Han är på Kreta och har varit där sen i torsdags. Det är plågsamt att han är ännu längre bort än vanligt. Men tiden närmar sig och snart ska jag åka till honom.

Vi har sms:at och ringt i massor sen sist. Längtan är intensiv och svår fast det är härligt också.

Det finns någon som längtar efter mig, någon som älskar mig. En underbar man. Allt jag vill ha.

KarinC

Kolmårdslängtan

Så träffades vi då äntligen, efter veckor av sms:ande och långa telefonsamtal. Han mötte mig i Norrköping vid busstationen med tre rosor i olika färger plockade från egen trädgård.

Vi åkte bil ut till Kolmården och Vildmarkshotellet. Fint dubbelrum med balkong och utsikt över Braviken.

Vi hann med förvånansvärt mycket under tre dagar. Under fredagen åkte vi Delfinexpressen fastän vi inte tänkt göra det... :) Vi tog en sväng i djurparken och tittade på sälar, valrossar och sjölejon. Vi kikade på tigrarna och aporna. Sen gick vi tillbaka och käkade god middag i hotellrestaurangen.

Andra dagen var det dags att gå igenom hela djurparken, så det blev mycket traskande men det var kanonväder så det gjorde inget alls. Vi var på delfinshow och det var kul fast de kunde gärna skippat Markooliogrejen... det blev lätt pinsamt tyckte vi båda. Men, tänkte vi sedan, föreställningen är kanske ändå mest för barn (och de kanske gillar Markoolio?) så vi fick leva med det.

Vi hann med safari i egen bil då vi åkte igenom Varg- och björnland och sedan Lejondalen. Girafferna var fina också.

Ja, vi hade helt klart våra favoritdjur i djurparken. Jag gillar tigrar och schimpanser mest (där var det action Hela tiden, de var så roliga!) :) LG gillar tapirer ... :)


Under lördagskvällen var det dags för bad i bubbelpool och jag fick massagebehandling där mina axlar fick sig en genomgång samt en ansiktsbehandling. Så skönt!

Vi checkade ut kl 11.00 under söndagen och gjorde en tur i Tropicaricum med ormar, krokodiler, spindlar och hajar. Det ligger utanför djurparksområdet och är en grej för sig.

b Vi bilade in till Norrköping där vi åt mat och fikade. Vi hann till och med gå på bio (Sommaren med Göran) och fika lite till innan det var dags för mig att ta bussen upp till Stockholm igen och han bilade ner till Småland.


Det har varit en helt underbar, händelserik helg!



/K