Åh jag är så trött, vill bara gona ner mig i min lya och sovasovasova med täcket över huvudet. Någon rispar med en dolk i mina inälvor gång på gång. Rakbladsvass.
Argargarg...
Morr
K
torsdagen den 8:e mars 2012
måndagen den 5:e mars 2012
Blogghackers - en styggelse!
När jag skrivit mitt förra inlägg och kollade på nätet såg jag till min förskräckelse att Någon eller Något - ( och denna Någon är Inte jag) lagt till reklamlänkar till vissa ord i mina två senaste inlägg.
Ord som dam, kvinna, vänner och naturligtvis var ord som skapat en länk till reklam för både dejtingtjänst och utbildningssida.
Om detta sker i detta inlägg så är det inte jag som gjort det. Jag väljer själv vilka länkar jag lägger till och väljer jag att ha reklam på min blogg, kommer det inte att vara till någon av de länkarna som visades.
Dessvärre tror jag att jag vet vad det kommer ifrån... Tidigare ikväll, i samband med mitt inlägg kollade jag statistiken och klickade då på en länk. Upp kom reklam, inget obskyrt eller något sådant. Jag hann inte riktigt se eftersom jag klickade bort det å det snaraste. Ja jag kanske får skylla mig själv men jag inbillar mig att det kan hända vem som helst, jag menar det är så lätt gjort... Och det är väl det som de vet och utnyttjar.
Vet någon vad jag kan göra om denna Någon fortsätter lägga in medveten reklam på vissa ord i mina inlägg?
Jag testar att publicera detta och ber till en högre makt att jag lyckats ta bort det.
Amen.
/K
Ord som dam, kvinna, vänner och naturligtvis var ord som skapat en länk till reklam för både dejtingtjänst och utbildningssida.
Om detta sker i detta inlägg så är det inte jag som gjort det. Jag väljer själv vilka länkar jag lägger till och väljer jag att ha reklam på min blogg, kommer det inte att vara till någon av de länkarna som visades.
Dessvärre tror jag att jag vet vad det kommer ifrån... Tidigare ikväll, i samband med mitt inlägg kollade jag statistiken och klickade då på en länk. Upp kom reklam, inget obskyrt eller något sådant. Jag hann inte riktigt se eftersom jag klickade bort det å det snaraste. Ja jag kanske får skylla mig själv men jag inbillar mig att det kan hända vem som helst, jag menar det är så lätt gjort... Och det är väl det som de vet och utnyttjar.
Vet någon vad jag kan göra om denna Någon fortsätter lägga in medveten reklam på vissa ord i mina inlägg?
Jag testar att publicera detta och ber till en högre makt att jag lyckats ta bort det.
Amen.
/K
Det här med möten man minns
Förra veckan hade Röda Korset kretsstämma/årsmöte i byn där jag bor och vi höll till hos en av granntanterna i byn.
"Det kommer nog inte så många" tänkte nog de flesta men när jag kom dit vid utsatt tid var huset fullt med tanter/kvinnor/damer. Vi var allt som allt 12 stycken närvarande och det var tydligen länge sen uppslutningen varit så hög.
Röda korset-föreningen i byn där jag bor har gamla anor och föreningen har nog funnits i byn sen sekelskiftet. Medlemmarna blir färre och färre och damerna blir bara äldre och äldre... Jag sitter i styrelsen och är bland de yngsta och jag är snart 40!.
I alla fall, det var en väldigt trevlig sammankomst men något förvirrat eftersom det i årsberättelsen och i kallelsen stod att jag varit sekreterare under 2011 och det stämde ju inte alls. Jag fick frågan om jag ville vara sekreterare under 2012 men valde att nöja mig med en ren styrelsepost så länge. Men fråga mig igen om ett år så får vi se! :) Däremot blev jag vald till att föra anteckningar under årsmötet som jag i helgen skrev rent.
Av damerna som var där kände jag de flesta och var och varannan av dem är släktingar till mig på ett eller annat sätt. :) Vår klan har verkligen satt byn i fokus ;) Haha.
En av de närvarande damerna bodde i ett större närbeläget samhälle och hon fängslade oss andra med att efter årsmötet berätta både sin livs historia, anekdoter och sagor. Jag blev helt fascinerad av henne - förutom att hon var riktigt parant och respektingivande fanns där en värme och humor som var helt underbar. Hon var över 80 år och älskade jazz. Hon hade arbetat som distriktssköterska och haft musikaffär. Hon hade bott i Värmland och haft mycket kontakt med barn kanske genom sitt jobbmundos som sköterska.
Det var ett sånt möte jag kommer minnas med värme. Hon var så full av energi och värme och hon var en fantastiskt berätterska. Jag skulle nog kunna lyssna på henne en hel dag - hon kan få bli min extra mormor/farmor när som!
Efter årsmötet bjöds det på snittar och vitt vin och ordföranden E hade bakat en jättegod kaka till kaffet. S - värdinnan för kvällen tog fram några gamla Röda korset-vimplar och en flagga och jag som arkivarie blev ju förstås eld och lågor! Detta måste ju visas upp!
Vimplarna visade det röda korset, röda halvmånen och sen var det en till som jag undrar vad det representerar - ett rött lejon med en sabel.
Nu när jag söker på Google ser jag att Röda Lejonet tidigare representerade Persien/Iran med blandad kristen och muslimsk befolkning. Jag tror inte nog inte att den används längre. Rätta mig om jag har fel.
En gammal Röda korset-flagga kom fram som någon dam sytt under 1950-talet-intevetjag. Det var dock inget likriktigt kors så diskussionen gick hög huruvida flaggan var en Röda korset-flagga eller ej. Någon föreslog att vi kunde klippa av den så att vi kunde använda den i olika sammanhang men då sparkade Arkivarien bakut. Absolut inte! Man kan inte göra åverkan på gamla saker. Original är original och ska så förbli, därmed BASTA!
Det räckte kanske att vika in flaggan då så att korsets armar blev lika långa och det gick arkivarien med på.
Det var ett roligt möte, huruvida vi kommer få några män in i styrelsen eller föreningen överhuvudtaget återstår att se, själv har jag värvat mannen min, så han i alla fall blir medlem i vår bykrets a la Röda korset.
/KarinC
"Det kommer nog inte så många" tänkte nog de flesta men när jag kom dit vid utsatt tid var huset fullt med tanter/kvinnor/damer. Vi var allt som allt 12 stycken närvarande och det var tydligen länge sen uppslutningen varit så hög.
Röda korset-föreningen i byn där jag bor har gamla anor och föreningen har nog funnits i byn sen sekelskiftet. Medlemmarna blir färre och färre och damerna blir bara äldre och äldre... Jag sitter i styrelsen och är bland de yngsta och jag är snart 40!.
I alla fall, det var en väldigt trevlig sammankomst men något förvirrat eftersom det i årsberättelsen och i kallelsen stod att jag varit sekreterare under 2011 och det stämde ju inte alls. Jag fick frågan om jag ville vara sekreterare under 2012 men valde att nöja mig med en ren styrelsepost så länge. Men fråga mig igen om ett år så får vi se! :) Däremot blev jag vald till att föra anteckningar under årsmötet som jag i helgen skrev rent.
Av damerna som var där kände jag de flesta och var och varannan av dem är släktingar till mig på ett eller annat sätt. :) Vår klan har verkligen satt byn i fokus ;) Haha.
En av de närvarande damerna bodde i ett större närbeläget samhälle och hon fängslade oss andra med att efter årsmötet berätta både sin livs historia, anekdoter och sagor. Jag blev helt fascinerad av henne - förutom att hon var riktigt parant och respektingivande fanns där en värme och humor som var helt underbar. Hon var över 80 år och älskade jazz. Hon hade arbetat som distriktssköterska och haft musikaffär. Hon hade bott i Värmland och haft mycket kontakt med barn kanske genom sitt jobbmundos som sköterska.
Det var ett sånt möte jag kommer minnas med värme. Hon var så full av energi och värme och hon var en fantastiskt berätterska. Jag skulle nog kunna lyssna på henne en hel dag - hon kan få bli min extra mormor/farmor när som!
Efter årsmötet bjöds det på snittar och vitt vin och ordföranden E hade bakat en jättegod kaka till kaffet. S - värdinnan för kvällen tog fram några gamla Röda korset-vimplar och en flagga och jag som arkivarie blev ju förstås eld och lågor! Detta måste ju visas upp!
Vimplarna visade det röda korset, röda halvmånen och sen var det en till som jag undrar vad det representerar - ett rött lejon med en sabel.
Nu när jag söker på Google ser jag att Röda Lejonet tidigare representerade Persien/Iran med blandad kristen och muslimsk befolkning. Jag tror inte nog inte att den används längre. Rätta mig om jag har fel.
En gammal Röda korset-flagga kom fram som någon dam sytt under 1950-talet-intevetjag. Det var dock inget likriktigt kors så diskussionen gick hög huruvida flaggan var en Röda korset-flagga eller ej. Någon föreslog att vi kunde klippa av den så att vi kunde använda den i olika sammanhang men då sparkade Arkivarien bakut. Absolut inte! Man kan inte göra åverkan på gamla saker. Original är original och ska så förbli, därmed BASTA!
Det räckte kanske att vika in flaggan då så att korsets armar blev lika långa och det gick arkivarien med på.
Det var ett roligt möte, huruvida vi kommer få några män in i styrelsen eller föreningen överhuvudtaget återstår att se, själv har jag värvat mannen min, så han i alla fall blir medlem i vår bykrets a la Röda korset.
lördagen den 25:e februari 2012
Livskvalité
Idag har vi grillat korv vid en sjö i närheten där vi bor. Våren känns i luften och solen lyste varm i ansiktet när jag satt på bryggan och tittade över det fortfarande frusna vattnet. Vassen vajade i vinden och jag kunde slappna av på ett helt annat sätt än tidigare. Närheten till naturen, vattnet och skogen är för mig livsviktig och jag får lugn och ro i själen. Livskvalité.
KarinC
KarinC
fredagen den 24:e februari 2012
Blogga från mobilen
Härligt, då kan jag skriva när som. :) får se hur det funkar.
Går det att lägga till bilder tro?
Här är vår kära hund med sin kompis bläckfisken.
Nej det gick inte... Går det utan bild månne?
KarinC
Går det att lägga till bilder tro?
Här är vår kära hund med sin kompis bläckfisken.
Nej det gick inte... Går det utan bild månne?
KarinC
Det där med kreativ insikt
Det var nu väldigt länge sen jag skrev något i bloggen överhuvudtaget och en hel del har hänt sen jag skrev sist, i alla fall känns det så.
Under en rätt lång period har jag liksom känt mig "ur kurs". Livet har gått sin gilla gång både på jobbet och hemma och det har varit bra men jag har känt att det är något som fattas - en frustration av något slag, som en förlamning kanske. Jag står och stampar och stampar men kan inte riktigt bena ut vad det är - för allt är ju jättebra.
Jag bor i världens bästa by, jag har en underbar ömsint och förstående make och världens gosigaste hund samt ett stort hus att bo i. Arbetet är för det mesta bra och jag får saker och ting gjorda. Vännerna finns inpå knuten även om både mamma och bästa väninnan är i Stockholm och det känns ju sisådär men, det funkar. Visst saknar jag Stockholmspulsen ibland, att träffa bästa kompisen ute och kunna ta en Latte på söder men återigen, Stockholm finns ju kvar.
Så vad är det då?
I början av denna vecka kände jag mig extra rastlös, den där oron i både kroppen och själen. Så läste jag någonstans att Carolina Gårdheim - Kretaiv Insikt har startat en blogg (adressen dit hittar du under rubriken "Andra bloggar"). Carolina Gårdheim är en stor inspiratör och jag har följt henne och Kreativ Insikts framgångar ända sen de startade.
Jag fick en vansinnig lust att skriva. Det var som en djur som kraffsade på insidan av mig själv, som behövde komma ut. Och just där tror jag att jag fick svaret - som jag kanske egentligen vetat hela tiden men inte hunnit känna efter eller brytt mig om att ta reda på.
Jag behöver få fatt i min kreativitet igen - om det sen är via musik, konst eller skrivande spelar ingen roll.
Den har alltid funnits där - när jag var barn skrev jag jämt, sagor, berättelser och så småningom även lyrik. Jag var med i ungdomskören i samhället där jag bodde för länge sen. 1996 var året då jag blev en aktiv gospelsångare. Jag har spelat teater - amatörteater som ungdom på fritidsgården i stan, skolpjäserna i mellanstadiet skrev vi själva. Jag har spelat blockflöjt och saxofon även om det nu var en evighet sen.
Kreativiteten har alltid funnits där, närvarande vibrerande. Det är så tydligt.
Äntligen har jag hittat den igen.
KarinC
Under en rätt lång period har jag liksom känt mig "ur kurs". Livet har gått sin gilla gång både på jobbet och hemma och det har varit bra men jag har känt att det är något som fattas - en frustration av något slag, som en förlamning kanske. Jag står och stampar och stampar men kan inte riktigt bena ut vad det är - för allt är ju jättebra.
Jag bor i världens bästa by, jag har en underbar ömsint och förstående make och världens gosigaste hund samt ett stort hus att bo i. Arbetet är för det mesta bra och jag får saker och ting gjorda. Vännerna finns inpå knuten även om både mamma och bästa väninnan är i Stockholm och det känns ju sisådär men, det funkar. Visst saknar jag Stockholmspulsen ibland, att träffa bästa kompisen ute och kunna ta en Latte på söder men återigen, Stockholm finns ju kvar.
Så vad är det då?
I början av denna vecka kände jag mig extra rastlös, den där oron i både kroppen och själen. Så läste jag någonstans att Carolina Gårdheim - Kretaiv Insikt har startat en blogg (adressen dit hittar du under rubriken "Andra bloggar"). Carolina Gårdheim är en stor inspiratör och jag har följt henne och Kreativ Insikts framgångar ända sen de startade.
Jag fick en vansinnig lust att skriva. Det var som en djur som kraffsade på insidan av mig själv, som behövde komma ut. Och just där tror jag att jag fick svaret - som jag kanske egentligen vetat hela tiden men inte hunnit känna efter eller brytt mig om att ta reda på.
Jag behöver få fatt i min kreativitet igen - om det sen är via musik, konst eller skrivande spelar ingen roll.
Den har alltid funnits där - när jag var barn skrev jag jämt, sagor, berättelser och så småningom även lyrik. Jag var med i ungdomskören i samhället där jag bodde för länge sen. 1996 var året då jag blev en aktiv gospelsångare. Jag har spelat teater - amatörteater som ungdom på fritidsgården i stan, skolpjäserna i mellanstadiet skrev vi själva. Jag har spelat blockflöjt och saxofon även om det nu var en evighet sen.
Kreativiteten har alltid funnits där, närvarande vibrerande. Det är så tydligt.
KarinC
tisdagen den 8:e november 2011
Vi ses i Nangijala Lennox
Den 13 oktober tog jag det enormt svåra beslutet att avsluta min katt Lennox liv.
Hon var sjuk med kronisk njursvikt som hon haft i några år. Hon kräktes, kissade på golvet och åt dåligt, hennes päls blev alldeles tovig den sista månaden och hennes liv var inte... värdigt.
Jag Vet att det var rätt beslut men det gör det inte lättare på Något Vis. I 16 år har vi levt ihop - Lennox och jag. 16 år av gos, kel, bråk och irritation men med mycket kärlek. De sista åren präglades dock av dåligt samvete från min sida. Jag räckte inte till och hon flyttade från lägenheten i Stockholm till ett rum i huset i byn dit vi flyttade. Hennes liv ändrades drastiskt. Anledningen till detta arrangemang hade flera orsaker - min dåvarande sambo var kattallergiker och det fanns en hund i huset.
Hon hade det förhållandevis bra i rummet som inte var jättelitet och hon hade en balkong som hon kunde gå ut på, ungefär som det varit förut alltså.
Lite ensamt var det nog för henne - trots att jag var inne hos henne flera gånger om dagen.
Jag och L åkte till veterinären på eftermiddagen. Jag hade inte bestämt mig hur jag skulle göra, tänkte de kunde titta på henne.... Det kanske går ändå....
När vi kom fram och de tittade på henne blev det uppenbart och den snälla veterinären förklarade att en del djur med njursvikt trots allt kan leva ett fullgott liv men att det var upp till mig om jag tyckte att hon hade ett värdigt liv.
Det var de orden som avgjorde. Ett värdigt liv.
Jag ville inte utsätta vare sig mig eller henne för traumat igen, om vi skulle åka hem och försöka lite till. Det skulle bara skjuta upp det svåra, både för mig - (jag skulle inte klara av att gå igenom det igen) och Lennox som hatade att bli inlåst i kattbur och åka bil.
Där och då fattade jag det enormt smärtsamma beslutet att låta henne somna in.
Hon fick en spruta och somnade in lugnt och stilla med huvudet i min hand. Jag satt hos henne ända till slutet.
"Vi ses i Nangijala" viskade jag och smekte henne över huvudet.
Jag grät och grät och grät och kunde inte sluta och det var svårt att gå därifrån och lämna henne där.
Hennes kropp skickades till ett djurkrematorium i Östergötland där hon kremerades. Jag valde separat kremering och urnan kom till mig på posten i förra veckan, en liten trälåda av lönn.
I helgen begravde jag henne och planterade en klockljung på platsen där hon ligger. Det ser fint ut.
Lennox - jag älskar dig.
Du finns alltid hos mig.
/KarinC
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)