I väntan på...

Nu sitter jag här och väntar på att få komma in och sjunga. Sitter för mig själv, klarar inte av människor just nu. Det var kanske fel av mig att komma hit idag... Fast det tror jag inte. Hur kan det vara fel att få sjunga? :) 

Det har bara varit mycket idag med både brevskrivande, dödsannonns och telefonsamtal med mamma och pappa. Och så bokning av resa till England igår. 

Men nu ska jag strax gå in tror jag. 

Hörs! 

/K 

Öppna mitt hjärta

Äntligen - säger jag - börjar det röra på sig. Efter nästan ett år med annons ute om husförsäljning har vi nu äntligen fått en köpare. De har tillgång till sitt hus innan påsk så nu är det bråttom att få allt färdigt i vårt nya hus tills dess.

Maken har tagit ledigt från sitt arbete för att kunna jobba på vårt hus och måla och tapetsera det färdigt. För det är "bara" det som är kvar - målning och tapetsering. Och så installering av avlopp och el såklart, men det mesta är redan gjort.

Vi har dock stött på patrull då fyra dagar går bort för att vi ska åka utomlands på begravning då en nära släkting till mig gått bort. Maken är rädd att huset inte kommer bli klart så vi kan flytta in i slutet av mars. Dödsfall kan man inte råda över. De sker liksom när de sker... Jag har ändå dåligt samvete för att jag vill att han följer med - när jag vet att han nog egentligen vill vara hemma och arbeta med huset. Men jag behöver honom och vill ha honom med mig. Annars blir jag ensam och det tror jag inte jag klarar av.

Jag går i ett vakuum då jag är ledsen för min kära moster som dog för bara två veckor sen. Jag är inte riktigt närvarande, utanför men ändå inkapslad i min egen kropp. Idag när jag var och åt så var servitrisen tvungen att upprepa det hon sa en 4-5 gånger för jag förstod inte vad hon sa eller vad hon menade! Jag hörde henne inte, såg att hennes läppar rörde sig men...

Jag skrev ett brev idag - till min mosters man - ett starkt brev där jag uttryckte hur mycket hon betytt för mig och fortfarande betyder.

"I loved her and she will be with me always, in my memory. Her spirit, kindness and our good conversations over the years I will remember and treasure in my heart".

Idag ska jag i alla fall sjunga gospel. Det ser jag fram emot. Själen mår bra av det.

/K

Citatet "Öppna hjärtat för det som får själen att sjunga" är lånat av
Kreativ insikt - för omtanke och eftertanke

Lätta på trycket

Jag kan inte sova. 

Både hundar och man sover gott, men inte jag. Jag har legat vaken och grubblat. 

Eller snarare - efter skön julledighet hinner allt ifatt mig. Igen.

Det kommer bli förändringar på jobbfronten nästa år och jag vet inte hur jag ska hantera det. Det går inte förrän jag är där. Osäkerheten är värst, att inte veta hur det kommer bli. 

Annars har det varit skönt att vara ledig. Förkylningen några dagar innan julafton hann ge med sig men det blev två dagars sjukskrivning innan jul. Jag orkade inte riktigt ända fram. 

Jullunch med svärmor m.fl. På julafton, sen skönt häng i nya huset med mannen och hundar. 

Varm brasa, en god bok. Tystnad. 

Bästa julen på länge. För första gången sov vi i huset och det var så mysigt. Men nu blir det ingen mer övernattning förrän vi bor där - när det är färdigt. 

Over and out

KarinC

Mycket nu

Var ska jag börja och hur? Sist jag skrev på bloggen var i april o nu är det november, en månad kvar till jul. Vi har renoverat hus men är inte riktigt klara än. Det tar den tid det tar. Både mannen och jag är rätt slitna och trött och vi skulle båda behöva semester. Helst Igår. 

En god vän dog i en bilolycka och en släkting har fått cancer. 

Min syster har fått barn och jag har blivit moster! 

 Vi har nu äntligen sålt ett hus av två (1 hus kvar att sälja) och vi storrenoverar ett annat - vårt drömhus där vi ska bo och leva våra liv. Jag är med i två föreningar, röda korset och en intresseförening för vår bygd - där jag också är sekreterare.

På jobbet snurrar det på och hösten har varit hektisk med möten, konferenser och e-arkiv om vartannat - däremellan har jag gjort allt annat som ska göras också. 

Jag har mått ganska dåligt denna höst -  allt har liksom blivit för mycket och det blir som ett tryck över bröstet och surr i hjärnan. 

Jag har inte haft tid att stanna upp och reflektera över vad som hänt under året eller vad som händer i detta nu.

Att hämta andan.

Stanna upp. 

Nu.

/K

Det här med....

Sjuka hundar..

Lill-S kräktes hela kvällen igår. Gång på gång ulkade han tills det inte fanns något kvar.

Husse gav honom kokt ris uppblandat med lite hundmat nu på morgonen och det mesta är nog kvar i magen. Men han är inte sitt vanliga pigga jag. Det är han inte. Inte så konstigt kanske.. Ni vet ju själva hur det är att kräkas, man blir väldigt medtagen och trött. Lillen sover nu i alla fall, tass mot tass med Stor-S.

Våra fina hundar! Det värker i hjärtat på mig om något händer dem!

KarinC

Liten hund - hemma igen

Nu är jag hemma med liten hund och blir så veckan ut. Igår var vi hos veterinären och kastrerade lillen. Nu ligger han bakom min rygg i soffan och sover. Trots att han har ont och har tratt är han vid gott mod. Han leker ute i snön med stor-S under mitt vakande öga. Maken är lite mer lättsam och tycker inte det gör ngt, det tyder ju på att han inte har ont. Annars hade han ju inte sprungit så.

Jag är ängslig att stygnen ska gå upp. Han är trots allt nyopererad. Men såret ser fint ut så det är nog ingen fara.

Vi tar det lugnt hemma idag, jag o hundarna.

KarinC

Lill-S = kärlek

En ängel och en liten djävul i en och samma lurviga kropp, är det möjligt? Fast det finns ju inget ont i honom, han är bara väldigt påhittig.. Och busig. Ibland tror jag han är en get, för han äter allt. Och då menar jag ALLT. Strumpor, bh:ar, skor, bonader, möbler, pinnar, sot och bajs.

Han rymmer också, när han får tillfälle men vem skulle inte göra det? ;)

Nu ligger han här bredvid mig i soffan, ett hoprullat varmt knyte.
Världens sötaste.

Jag älskar honom stort.

KarinC