Axplock i det stora hela

Visst är det konstigt (eller kanske inte) att man tycks blogga mindre när man är kär. I alla fall är det så för mig. Det är ju inte så att det finns mindre att skriva om, snarare tvärtom.

Jag är visserligen fortfarande mellan två jobb så där är det inget nytt. Förutom att jag om två veckor ska börja hos en jobbcoach. Kanske lossnar det lite i alla fall. Om inte annat så blir Arbetsförmedlingen glad att det fått en arbetssökande att gå ett av deras program. Det är en externa coach som jag valt själv så det blir nog bra. Fast det finns hur många som helst så det var inte så lätt att välja. Men jag kollade in hemsidorna och läste om coachen eller företaget. Det går att bilda sig en ganska bra uppfattning genom hemsidor och framför allt om de har något att erbjuda som jag har nytta av.

Och så kärleken... det största.

Jag har varit hos honom i Småland och han har varit här hos mig. Det känns otroligt starkt och väldigt bra. Det är ju såhär det ska kännas! :D Jag får verkligen allt jag behöver av honom och han känner likadant. Enda nackdelen nu är att vi bor flera långt ifrån varann så det är inte så lätt att träffas regelbundet.

Annars träffar jag mina vänner och jag har blivit rätt aktiv i kören där jag blivit närvaroansvarig. Det känns bra att ta lite mer ansvar, jag trivs med det. Kanske känner jag mig lite mer viktig. ;)


/K

L.o.v.e. is in the Air

Han är på Kreta och har varit där sen i torsdags. Det är plågsamt att han är ännu längre bort än vanligt. Men tiden närmar sig och snart ska jag åka till honom.

Vi har sms:at och ringt i massor sen sist. Längtan är intensiv och svår fast det är härligt också.

Det finns någon som längtar efter mig, någon som älskar mig. En underbar man. Allt jag vill ha.

KarinC