måndag 22 oktober 2007

Bra helg!



Hej!
Jag har verkligen haft fullt upp hela helgen! På en ungerfär lagom nivå. Precis som jag vill ha det! =) Efter jobbet i fredags åkte jag till U och så käkade vi middag hos hans föräldrar. Det blev ganska hektiskt och jag fick svårt att hinna med. Hade pratat lite löst med J om att hon och jag skulle ses men så blev det inte. Jag hade ont om tid så vi bestämmde att vi skulle ses på söndagen.

Trevlig middag hos U:s föräldrar var det i alla fall med god italiensk mat och ett gott vin till.

Utflykten på lördagen gick till Tyresö slott. U och jag tog bussen dit. Otroligt vackert jag blev aldelles gråtmild. Vi njöt båda av allt det vackra omkring oss. Jag ville ta foton med min digitalkamera, tyvärr tog batterierna slut efter bara tre bilder så jag fick hala fram kameramobilen men det funkade ju också. Vi fikade längst ute på udden och sen promenerade vi till Gimmersta där min bror bor. Vi ville bara säga hej men blev inbjudna på en kopp te, såklart. Och det ville vi ju inte säga nej till.

Fortsatte promenaden till Albysjön fast vi gick inte runt, det kändes som lite överkurs, i alla fall för mig. Dessutom började det skymma så vi tog bussen till Gullmarsplan för att sedan fortsätta hem till mig. Vi var båda dödligt hungriga och fixade till tacos. Mums och Mys!

På sönadagsförmiddagen skulle jag sjunga på gudstjänsten på Söderkåren. Efter 1,5 timmes gudstjänst och sång träffade jag J. Jag var hungrig och käkade Sushi, sen gick vi till nya gallerian "skrapan" på söder men hamnade så småningom på ett café där vi satt och lästa skvallertidningar och pratade.

Åkte hem till U på kvällen och på vägen dit hyrde jag filmen "King Kong" från 2005. Jag tyckte den var riktigt bra faktiskt. Spännande, rolig och rörande på något vis. Jag fick en klump i halsen vid slutscenerna och grät en skvätt.

Nu är jag ju hemma och i morgon är det jobb.

Det har varit en toppenhelg, igen! =D

Tack!

/K

Foto: Peter Segemark, ©Nordiska museet.

onsdag 17 oktober 2007

Vad har jag gjort för fel nu då?


Nu är jag ledsen. Fick ett mail från en nära vän där hon skriver att hon inte vill ha kontakt med mig på ett tag.

Det gör ont.
Och jag börjar genast ransaka mig själv.

Vad har jag gjort för fel?
Har jag inte hört av mig tillräckligt ofta?
Är jag ingen bra vän?
osv, osv.


Det är typiskt mig att det första jag tänker är: "vad har jag gjort nu då?"
Jag känner mig otillräcklig.

Jag gör så gott jag kan och idag har jag försökt få tag på henne både på hemtelefonen och på mobilen (där jag lämnat meddelande) utan att lyckats.


Kanske kan jag i alla fall skriva ett sms till henne, om hon nu inte vill prata med mig? För att tala om att jag fått mailet och för att jag vill att hon ska veta att jag tänker på henne i massor och att när hon vill och orkar, så får hon höra av sig.

Jag får leva mitt liv och göra så gott jag kan i det.

KarinC

lördag 13 oktober 2007

Självrespekt


Tänk att det kan skifta så snabbt.

Livet.

Ena stunden är det för jävligt för att i andra stunden vara jättebra. Däremellan finns "okej" som är det vanligaste känsloläget. Just nu mår jag bra, jag har jobb, vännerna finns omkring mig och min familj. Katten är här och så U förstås. Så i det satora hela är det faktiskt väldigt bra.

Ändå känner jag mig just nu väldigt hudlös. Kanske för att filmen jag just tittat på berörde mig så starkt. Jag kände inte det först, tyckte den var sådär. Men ämnet berörde mig eftersom jag själv varit med om det.

Att bli våldtagen.

Känslorna kommer tillbaka igen och kroppen känns tung och lätt på en gång. Jag får lite svårt att andas och snart kanske jag börjar gråta trots att jag en gång för alla gått igenom smärtan, sveket, sorgen, skräcken flera gånger om. Trots att det är över 10 år sen.

Tiden.

Det var länge sen. Och jag har gått vidare. Jag vågar numera gå in i relationer och jag vågar stanna kvar. Jag springer inte. Flyr inte från det som gör så ont och är så smärtsamt.

Jag står kvar.

Jag är inte samma person jag var då. Jag identifierar mig inte med det som hände. Inte nu längre. Det har visserligen hänt och jag kan inte göra någonting åt det. Men jag är inte våldtäkten!

Jag är en kreativ, kännande, varm och fantastisk kvinna som är värd både kärlek och respekt! Det ena utesluter inte det andra. Aldrig någonsin. Det är för många en självklarhet. Men i många år levde jag i tron att jag inte var tillräckligt värdefull.

Självrespekt.

Det är där det börjar.

/KarinC

tisdag 9 oktober 2007

Mitten-på-veckan-betraktelse



Jaha, så sitter jag här igen.
Visserlign var det ett tag sen jag skrev på bloggen men jag är ute på Internet varje kväll. Betyder det att jag är beroende eller bara som alla andra??

Just nu mår jag ganska bra, bara det att jag liksom suger in läppen och tuggar på den så jag får en blåsa som jag sen inte kan låta bli att bita på. Det gör så där skönt ont och smakar metall.

Kanske är jag nervös för någonting eller orolig? Eller är det bara ett tecken på att... äh, jag vet inte.

Snart är det mitten på veckan, igen. Tid är en surrealistisk upplevelse. För hur går det egentligen ihop? Dagarna kan gå oändligt långsamt men veckorna går fort. Långsamt, fort, långsamt... i ett oändligt kretslopp som aldrig slutar. Om och om igen. Hela tiden. Samma sak fast ändå inte.

/K