Lycka är...
att plocka 2 liter smultron och sen äta dem med en tallrik mjölk.
Samma dag - sorg och lycka.
Begravningen av svärfar under förmiddagen var rörande och fin. Många blommor i kyrkan, den ena mer storslagen än den andra. Samling med lite mat i församlingshemmet och kaffe och kaka på det. Prästen var väldigt bra, som L uttryckte det:"man kände sig omhändertagen och tröstad av hans ord". Det är ju det en präst ska göra men det är inte alltid de lyckas göra just det.
Svärfar kommer vila i minneslunden och efter samlingen gick L, jag och svärmor dit för att få en sista titt på blommorna.
Vi passade på att hälsa på några andra anhöriga också, min farmor och farfar ligger begravda på samma kyrkogård och L skulle titta till en kollega till honom som gick bort förra året.
Vi kom hem, och älsklingen hade redan under morgonen pratat om att plocka smultron, så det gjorde vi. Vi satte oss i bilen med byttor och hund och stannade på flera ställen. Och gissa om det fanns smultron... Massor. Högvis. Vissa stora som jordgubbar..
Det var så avkopplande att gå vid vägkanten och lite inåt skogen och plocka. Först såg jag bara grönt grönt men sen efter ett litet tag såg jag röda fläckar, och där var de. Det var som jag var tvungen att ställa in ögonen på smultronplockning, ungefär som när man ska plocka svamp tror jag (fast svamparna är svårare att få syn på).
2 liter blev det och vi riktigt frossade i dem. Godast var nog att äta dem skedvis, precis som de var, men det funkade med en tallrik mjölk också.
Jag har aldrig sett så mycket smultron på en och samma gång. Alla mina barndomsminnen kom tillbaka och jag minns när jag plockade smultron som barn och trädde upp dem på ett strå. Men det var aldrig sådana mängder som det var nu.
/KarinC
