Katten va frisk! ;)

Jo då, veterinärenintyget fick jag och kissen är frisk och vid god hälsa, inga elakartade tumörer i nosen.

/K

"My home is where my cat is"

Vi ska testa och se hur det fungerar att bo ihop och flytta över kissen till U:s lägenhet. Vi packade ihop de saker vi behövde ni vet, kattmat, kattlåda + sand, diverse leksaker, en pläd att ligga på osv så det blev några trunkar att bära på samt katten i sin otympliga transportbur. Hon var inte glad och resan kändes som en evighet.

Hennes nos började blöda igen eftersom hon tryckte den så hårt mot mot gallret. Tillsist var vi framme och hon blev utsläppt i hallen. Försiktigt, försiktigt tog hon sig ut. Hon flydde in i badrummet där jag försökte badda bort allt blod. Det var blod i hela ansiktet och buren såg ut som...

Hon hittade ett lite krypin mellan väggen och torktumlaren, där satt hon sedan och hyperventilerade av stress.

Vi lät henne vara men kollade till henne då och då, hon fick ta det i sin egen takt. Lilla kissen kom ut efter ett tag och kröp genast under soffan där hon var nästan hela kvällen. Ibland kikade hon ut för att kolla läget, om jag fanns där kanske.

När vi skulle gå och sova ville hon in i sovrummet såklart, det är hon van vid. Men nu gäller andra regler se, och hon får inte sova där. Det är inte min lägenhet och alltså bestämmer inte jag det utan får respektera att U vill ha det så. Annars är jag ju van vid att sova med katten i sängen.

Vi stängde sålunda dörren efter oss men hon jamade och krafsade något förskräckligt så jag tog med mig en kudde och pläd ut i vardagsrummet och sov där. Då var hon lugn. Vid ett tillfälle kröp hon upp som hon brukar och lade sig bredvid mig. Mysigt!

Idag söndag har hon tagit för sig mer. Hon vågar sig ut i köket, nosar på alla saker, hoppar upp på fönsterbläcket och kikar ut. Jag har en känsla att jag vet vilken favoritplats hon kommer ha. ;)

Det är väl bara att vänta och se hur det går. Och då menar jag både katten men även hur det funkar för U och mig att bo och samsas under samma tak. Jag är spänd över det måste jag erkänna. Känner mig inte riktigt hemma.

Just nu sitter jag i min egen lägenhet och här är ingen katt som kommer och möter mig vid dörren, hur konstigt som helst!

/K

Veterinäresöket

Jag väntar... väntar på att veterinären ska ringa. Vi var där idag jag, U och kisse. Dags för undersökning och vaccination.

Kisse jamade hela vägen till Mälarhöjden och tryckte nosen mot burgallret. Hon snodde fram och tillbaka, jättestressad.

Undersökningen gjordes, allt verkade vara bra. Kanske att hon såg lite dåligt men de vidgade pupillerna kunde lika gärna vara tecken på stress. Den konstiga vårtan på ryggen var en talgkörtel och inte en elakartad tumör. Jag berättade om hennes ninja-attacker och frågade om det kunde vara för hon hade ont någonstans, att något var fel? Men det troliga var att det är en beteendestörning av något slag och frustration att inte få ordentligt utlopp för de instinkter som hon ju trots allt har.


Katt ut ur buren och med ett lätt nackgrepp togs även en vaccinationsspruta av en van djurskötare. Veterinären kom in igen: "Var det något annat?"

Matte funderar. "Jo just det, kisse har en liten knöl på nosen, kan du kolla den?"

Kisse ut ur buren igen, denna gång får vi hålla fast henne lite mer när provet ska tas. Det blöder och hon ryggar. Stackars liten.

Annars var hon lugn men tassarna var blöta och hon spärrade ut klorna i britsen, ville inte in i buren eller... jo... kanske säkrare där inne, trots allt.

Det blev blodigt på gallret för hon tryckte nosen mot när vi skulle hem.


Jag väntar fortfarande på veterinären som ska ringa ang det senaste provet som såg misstänkt ut.


/K

In cyber

Lite svettigt var det när jag var "mellan två virusskydd". Mitt virusskydd går snart ut och jag har installerat ett nytt, så att säga sparat det över det andra jag redan har. Fast det verkade inte som det funkade eftersom det stod med arga röda bokstäver att: DET VERKAR INTE SOM DET FINNS NÅGOT VIRUSSKYDD INSTALLERAT FÖR TILLFÄLLET! Svett!

Inget virusskydd?? Men jag installerade ju just ett? eller? Jo då det gjorde jag, men i ungefär 10 minuter verkade det som om jag var helt oskyddad mot hela otäcka spammare, virusar, och trojaner därute i cyber.

Programmet installerat. Startade om dator. Fast sen stod det: DITT VIRUSPROGRAM VERKAR VARA FÖR GAMMALT tillsammns med ett blinkande utropstecken vilket gjorde mig ännu mer stressad.

Så småningom började burken jobba och jobba och jobba... tugg tugg tugg.

men nu så! Allt i sin ordning verkar det som. Karin är nummera uppdaterad! Igen!

/K

Nä nu får det vara nog...
jag ska ju sova!

/K

Modellstyling

Värsta draget i helgen! Med träning, modellfotografering med styling, och utgång på kvällen.

J och jag kom till "The Studio" nära Stureplan kl eftermiddag. Vi fick vänta, vänta och vänta lite till till sist var det vi som skulle sminkas inför fotograferingen med tre klädombyten man själv hade med sig.

Jag hade väntat mig att bli lite ompysslad vid sminkningen men det hela gick på tre sekunder och så var man klar. Visst blev det bra men jag blev rätt stressad, är inte van vid att någon borstar min hud sådär hårt. Vanligtvis gör jag det själv. Lite otäckt var det vid ögonsminkningen. Hon var snabb och jag hann inte med, var tvungen att be henne ta det lite lugnt så jag fick någon chans att blinka.

Sen var det ytterligare väntan... men den som väntar tillräckligt länge... FÅR TRÄSMAK! Nej då, fotograferingen i sig var värd all väntan och många av fotona blev riktigt, riktigt bra.

J och jag tog några gemensamma bilder och då var vi rätt trötta och flamsiga och hade massa hyss för oss.

Måste ge en eloge för fotografen som var jättebra bra och väldigt positiv! Det är viktigt!

"Ja jättebra! [klick] Snyggt! Håll posen, så där! [klick, klick] Bra!"

Bild: Copyright © K.C.L 2008


/K

Need I say more?

Igår tappade jag humöret flera gånger.

Inte vet jag vad det är! PMS eller bara något i luften?


/K

Samtalsämnen in absurd rum

Vi har så konstiga samtalsämnen i fikarummet!

"Ja men vad pratar ni om då, under fikarasten?"

Jo igår pratade vi om begravningar och att det inte går att få gåshud i ansiktet. Det ena hade inte ett dugg med det andra att göra.

Det jobbar en fd. polis på en av avdelningarna och han har sett både det ena och det andra. Därtill kan han berätta en del snaskiga detaljer så där i största allmänhet alltså. T ex att likfläckar inte syns om det är en öppen kista på begravningen eftersom de endast uppkommer på baksidan av kroppen och den ser man ju inte.

Idag (med en helt annan konstelation av människor), pratade vi om vädret (naturligtvis), maskar, rådjur (eller var det rovdjur?) jag hörde fel och fick en väldig konstig bild i huvudet med rådjur som bestialiska köttätare.

/K

Rekomendation - Spamalot

Om ni kommer till London och gillar Monty Phython!

GÅ OCH SE.. Tada!

SPAMALOT!


Jag skrattade hysteriskt hela tiden (jag var bara tyst när jag hämtade andan...) och svenskan Nina Söderqvist som Lady of The Lake var jättejättebra. Ni vet hon som vann "West End Star" som gick där ett antal kvinnliga artister fick tävla om rollen Lady of the Lake i just Spamalot.

/K

London Nytt

En vecka sen. Tiden går så snabbt! För en vecka sen var jag i London med kören! Minnen, minnen. Roliga, medryckande minnen.

Musiken. Musiken, Sången, Gäldjen, var det viktigaste. Att stå på scenen framför en fullsatt gospelkyrka i södra London med människor som dansade, klappade i händerna och sjöng med så hjärtat brast. För att vi stod där. En vit gospelkör från Sverige. De var rätt skeptiska har jag förstått men sen rev vi av låten "Giants" så taket lyfte!

Efteråt fick vi höra: "Ah you were briliant!" "Realy realy good" osv.

och så kvinnan som kom fram till mig efteråt, hon tog min hand tryckte den och sa:

"God bless you, God bless your singing" och jag log mot henne, tryckte hennes hand och sa "Thank you".

Det är sånt jag vill komma ihåg, de där ögonblicken. Responsen. Det där omedelbara. Den får vi inte i Sverige, tyvärr. Om jag ska generalisera lite (men någon sanning ligger det nog i det) så är svenskar över lag rätt stela och rädda att göras bort sig.

"Inte kan jag väl klappa i händerna, i alla fall inte så mycket... Och att ställa sig upp och dansa är det inte tal om, bara under protest, om jag blir tvingad".


Jag tänkte på det när vi hade vår konsert här i Sverige i torsdags... att ingen log i publiken och folk satt ner, rörde inte på sig alls. Jag såg inte ens en vippande fot. Det får mig att börja tvivla på om de överhuvudtaget ville vara där.

Men det troliga är nog att det är en kulturell grej. Den svarta befolkningen i Londons förort lever i gospelmusiken på ett helt annat sätt än vad vi gör. De lever och andas den.

Det är inte så här. Svenskar ska vara aldelles för lagom. Får-inte-sticka-ut-Tänk-om- någon-ser-mig? (Vem bryr sig, säger jag).

Myrsteg

Helt plötsligt såg jag dem. En efter en på rad.
Var kom de ifrån? Hur hittade de in?
Så småningom lyckades jag lokalisera källan.
En tom honungsburk i köket.
Bort med den!
Men de är fortfarande kvar, kommer gåendes från spisens ena hörn. Drar ut spisen som inte blivit flyttad på mycket, mycket länge. Dammsuger och torkar golvet med Allrent. Jo myror är söta, i skogen. Inte inomhus.
Och inte i min lägenhet!

/K