Jag väntar... väntar på att veterinären ska ringa. Vi var där idag jag, U och kisse. Dags för undersökning och vaccination.
Kisse jamade hela vägen till Mälarhöjden och tryckte nosen mot burgallret. Hon snodde fram och tillbaka, jättestressad.
Undersökningen gjordes, allt verkade vara bra. Kanske att hon såg lite dåligt men de vidgade pupillerna kunde lika gärna vara tecken på stress. Den konstiga vårtan på ryggen var en talgkörtel och inte en elakartad tumör. Jag berättade om hennes ninja-attacker och frågade om det kunde vara för hon hade ont någonstans, att något var fel? Men det troliga var att det är en beteendestörning av något slag och frustration att inte få ordentligt utlopp för de instinkter som hon ju trots allt har.
Katt ut ur buren och med ett lätt nackgrepp togs även en vaccinationsspruta av en van djurskötare. Veterinären kom in igen: "Var det något annat?"
Matte funderar. "Jo just det, kisse har en liten knöl på nosen, kan du kolla den?"
Kisse ut ur buren igen, denna gång får vi hålla fast henne lite mer när provet ska tas. Det blöder och hon ryggar. Stackars liten.
Annars var hon lugn men tassarna var blöta och hon spärrade ut klorna i britsen, ville inte in i buren eller... jo... kanske säkrare där inne, trots allt.
Det blev blodigt på gallret för hon tryckte nosen mot när vi skulle hem.
Jag väntar fortfarande på veterinären som ska ringa ang det senaste provet som såg misstänkt ut.
/K
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar