Vi ses i Nangijala Lennox

Den 13 oktober tog jag det enormt svåra beslutet att avsluta min katt Lennox liv.


Hon var sjuk med kronisk njursvikt som hon haft i några år. Hon kräktes, kissade på golvet och åt dåligt, hennes päls blev alldeles tovig den sista månaden och hennes liv var inte... värdigt.


Jag Vet att det var rätt beslut men det gör det inte lättare på Något Vis. I 16 år har vi levt ihop - Lennox och jag. 16 år av gos, kel, bråk och irritation men med mycket kärlek. De sista åren präglades dock av dåligt samvete från min sida. Jag räckte inte till och hon flyttade från lägenheten i Stockholm till ett rum i huset i byn dit vi flyttade. Hennes liv ändrades drastiskt. Anledningen till detta arrangemang hade flera orsaker - min dåvarande sambo var kattallergiker och det fanns en hund i huset.

Hon hade det förhållandevis bra i rummet som inte var jättelitet och hon hade en balkong som hon kunde gå ut på, ungefär som det varit förut alltså.

Lite ensamt var det nog för henne - trots att jag var inne hos henne flera gånger om dagen.

Jag och L åkte till veterinären på eftermiddagen. Jag hade inte bestämt mig hur jag skulle göra, tänkte de kunde titta på henne.... Det kanske går ändå....


När vi kom fram och de tittade på henne blev det uppenbart och den snälla veterinären förklarade att en del djur med njursvikt trots allt kan leva ett fullgott liv men att det var upp till mig om jag tyckte att hon hade ett värdigt liv.

Det var de orden som avgjorde. Ett värdigt liv.


Jag ville inte utsätta vare sig mig eller henne för traumat igen, om vi skulle åka hem och försöka lite till. Det skulle bara skjuta upp det svåra, både för mig - (jag skulle inte klara av att gå igenom det igen) och Lennox som hatade att bli inlåst i kattbur och åka bil.

Där och då fattade jag det enormt smärtsamma beslutet att låta henne somna in.

Hon fick en spruta och somnade in lugnt och stilla med huvudet i min hand. Jag satt hos henne ända till slutet.

"Vi ses i Nangijala" viskade jag och smekte henne över huvudet.


Jag grät och grät och grät och kunde inte sluta och det var svårt att gå därifrån och lämna henne där.


Hennes kropp skickades till ett djurkrematorium i Östergötland där hon kremerades. Jag valde separat kremering och urnan kom till mig på posten i förra veckan, en liten trälåda av lönn.


I helgen begravde jag henne och planterade en klockljung på platsen där hon ligger. Det ser fint ut.


Lennox - jag älskar dig.
Du finns alltid hos mig.



/KarinC

Jag finner inga ord

Det ofattbara har hänt. Att höra historierna från Utöja i Norge, skräcken de måste ha upplevt och som de överlevande och deras anhöriga fortfarande känner. Overkligheten.

Att kallblodigt mörda unga människor.
Det är så diaboliskt, så uttänkt. Så beräknande.

Jag finner inga ord.


/K

Smultronlycka

Lycka är...

att plocka 2 liter smultron och sen äta dem med en tallrik mjölk.


Samma dag - sorg och lycka.

Begravningen av svärfar under förmiddagen var rörande och fin. Många blommor i kyrkan, den ena mer storslagen än den andra. Samling med lite mat i församlingshemmet och kaffe och kaka på det. Prästen var väldigt bra, som L uttryckte det:"man kände sig omhändertagen och tröstad av hans ord". Det är ju det en präst ska göra men det är inte alltid de lyckas göra just det.

Svärfar kommer vila i minneslunden och efter samlingen gick L, jag och svärmor dit för att få en sista titt på blommorna.

Vi passade på att hälsa på några andra anhöriga också, min farmor och farfar ligger begravda på samma kyrkogård och L skulle titta till en kollega till honom som gick bort förra året.

Vi kom hem, och älsklingen hade redan under morgonen pratat om att plocka smultron, så det gjorde vi. Vi satte oss i bilen med byttor och hund och stannade på flera ställen. Och gissa om det fanns smultron... Massor. Högvis. Vissa stora som jordgubbar..

Det var så avkopplande att gå vid vägkanten och lite inåt skogen och plocka. Först såg jag bara grönt grönt men sen efter ett litet tag såg jag röda fläckar, och där var de. Det var som jag var tvungen att ställa in ögonen på smultronplockning, ungefär som när man ska plocka svamp tror jag (fast svamparna är svårare att få syn på).


2 liter blev det och vi riktigt frossade i dem. Godast var nog att äta dem skedvis, precis som de var, men det funkade med en tallrik mjölk också.

Jag har aldrig sett så mycket smultron på en och samma gång. Alla mina barndomsminnen kom tillbaka och jag minns när jag plockade smultron som barn och trädde upp dem på ett strå. Men det var aldrig sådana mängder som det var nu.

/KarinC

Långhelg och sådär

En sån härlig långhelg jag har haft! 5 dagar ledigt i sträck. Vet inte hur länge sen det var som jag var ledig så länge på en och samma gång. Varma, lata sköna dagar har det varit och mestadels har jag tillbringat dem på lilla badplatsen här i närheten tillsammans med goda vänner i byn.

Igår var L och jag i lilla Berga där det finns en loppis, antikvitetsbutik och fik i ett och samma. Vi kom lite sent så vi hann inte fika men det blir flera gånger. Garanterat.

Bröllopsplanerna börjar ta fart igen efter att ha legat nere under någon månad. Tyvärr gick svärfar bort för 2 veckor sen och det känns tungt och tråkigt. Och tomt. Så i år blir det både begravning och bröllop. Jag är så ledsen att svärfar inte kommer sitta bredvid mig på bröllopet.. men han är med oss i alla fall, om än inte fysiskt så i våra tankar. Jag vill gärna tro att han på något vis är med oss andligen, närvarande under dagen.

Vi har en del att göra och gå igenom för bröllopet även om mycket redan är gjort. Vi har inte bestämt vad vi ska ha för meny än men vi vet på ett ungefär. DJ under kvällen är inte fixat, inte bröllopstårtan men den är på gång... eller frågan är väckt och vi har en tjej som ska göra den. Henne ska vi träffa nästa vecka tror jag det var. Sen ska vi prata med fotografen vid tillfälle och prata ihop oss med toastmaster så han vet vad han ska göra. Lite sånt där... :) Roliga saker!

I morgon är det jobb igen även om veckan blir kortare än vanligt.

/K

Glädje och stråk av svärta

Bröllop
Planeringen för bröllopet går framåt. Det mesta är klart, förutom finliret och det kan vi inte göra förrän vi vet hur många vi blir. Hittills har vi fått in nästan 60 personer som tackat ja och det är fantastiskt roligt. :) Ungefär 10 personer har inte hört av sig än, men de har till 1 juni att svara. Vi väntar tills dess med att börja planera bröllopsplaceringarna. Brudklänningen är beställd och skorna är inköpta. Frisör och vrålåk till vigseln bokad. Prästen Agne är givetvis bokad och hindersprövningen är inte gjord än eftersom den bara är giltig i 3-4 månader.

Lägenheten i Stockholm
Lägenheten är tömd, uppfräschad med målning av väggar och tak och i nästa vecka ska det flyttstädas. En mäklare ska värdera lägenheten på onsdag nästa vecka och då sätts den processen igång. Det blir inga problem att få den såld, lägenheten ligger i ett attraktivt område söder om Stockholm. Nära till vatten och naturen. Nära till city, det tar 7 minuter med tunnelbana till Zinkensdamm. Kan ni gissa vad den ligger då? ;)

Jobbet
Jag har fått en ny chef och det blir nog bra tror jag. Han får saker och ting gjorda och kan styra upp det som behöver styras upp. Därmed inte sagt att jag får det lättare på något vis. Jag måste fortfarande söka pengar för att kunna få min lön. Så har det varit hela tiden och det kommer nog inte ändras.

Livet på landet
Vi har ett väldigt bra liv här med nära vänner i närområdet, vacker natur och porlande vatten inpå husknuten. Det är ett helt annat liv än förut och jag trivs som fisken i vattnet. Men så är jag ju född och uppvuxen på landet och jag har nästan flyttat hem igen. Min pappa är uppvuxen här och jag firade jularna här som barn. Idag har jag planterat blommor i krukorna på verandan mot vägen och sen gick vi byrundan med hunden. S har många hundkompisar i byn och de leker och stojar ihop.

Nu till det som är jobbigt och svårt...
Svärfar är sjuk, i torsdags blev det akut då han fick hjärtstillestånd efter att ha legat på sjukhus i en månad. Han får hjälp med i princip allt, andning, hjärtverksamhet och en del annat. Jag åkte dit med en gång och var där hela dagen tillsammans med svärmor. Det var svårt men jag höll ihop hjälpligt. Gråten kom senare, när L och jag åkte hem. Vi vet inte hur det kommer gå. Antingen kommer han tillbaka till oss eller så gör han det inte. Vi vet inte.

Så ni ser, det är så mycket som är bra och jag är lycklig men så kommer dessa stråk av svärta och det kan vara svårt att balansera glädjen och sorgen. Att få känna lycka och vara glad trots detta. Jag påminner mig om att livet rymmer allt detta, glädje och sorg.

/KarinC

Upps and downs

Jag kommer inte ihåg när jag skrev sist... Det har hänt så mycket på bara de senaste veckorna, det har varit både bra och dåliga tider på en och samma gång. Skratt och gråt om vartannat. För tillfället sitter jag på fulverandan och pustar ut lite. L har målat och jag har planterat blommor. Kan egentligen inte vara så mycket bättre som det är just nu trots allt. /KarinC

Bröllish på gång

Nu är det mycket som händer.

I sommar blir det bröllop och L och jag planerar för fullt. Vi har en "Wedplanner" på väggen i vårt sovrum där vi skriver upp saker vi ska göra eller tänka på.

Vi vet på ett ungefär hur vi vill ha det och i tisdags var vi på Gässhult, en gård i närheten som ska hjälpa oss med maten. Det är ett fantastiskt fint ställe och de lagar väldigt god mat.

Det är fantastiskt roligt att vi ska gifta oss! Det trodde jag inte för 5 år sen. Men nu har jag ju funnit den man som jag vill leva med. Han är allt jag vill ha och behöver.

Love is in the Air!


/Karin

Allt och mer därtill

Nu har det gått sådär lång tid igen sen sist jag skrev. Nytt år och nya utmaningar. Jag har varit sjuk hela julen och är fortfarande sjuk in på nya året. Förkylningen är total och jag har avverkat flera dussin näsdukar.

Jag måste åka in till jobbet i morgon trots att jag är genomförkyld. Räkningar måste betalas och det är tydligen bara jag som kan göra det. Ringde och frågade min chef om hur de gjort tidigare om arkivarien var sjuk men de hade aldrig haft det "problemet" tidigare.

"Var min föregångare aldrig sjuk?" frågade jag något syrligt eftersom han är i det närmaste helgonförklarad av henne(det blir svårt för mig att fylla upp de skorna...). Naturligtvis hade han varit sjuk vid tillfällen men han täckte väl upp hela tiden så de aldrig behövde bekymra sig över det.

Annars är allt hyfsat bra. Fast förra veckan hände lite väl mycket tråkiga saker på en och samma gång. Allt från svår sjukdom, potentiell skilsmässa och självmord. Det hände visserligen inte i en och samma familj men det berör både vänner och bekanta och det påverkar väldigt många människor.

Idag har jag varit ute och gått med hunden och han har både lekt med kompisar och ätit hästbajs, dessutom tog vi vägen förbi svärföräldrarna och där fick han mer godis. :) Själv fick jag kaffe och kaka och kålpudding med mig hem som L och jag ska äta ikväll.

Katten mår bra, förutom att jag kom på henne när hon bajsade i ett hörn och det såg inte riktigt ut som det skulle. Nu verkar det dock bra. Hon sitter på burtaket och spanar över rummet. Haha. :) Lilla tösabiten.


Over and Out.

/K