Maken har tagit ledigt från sitt arbete för att kunna jobba på vårt hus och måla och tapetsera det färdigt. För det är "bara" det som är kvar - målning och tapetsering. Och så installering av avlopp och el såklart, men det mesta är redan gjort.
Vi har dock stött på patrull då fyra dagar går bort för att vi ska åka utomlands på begravning då en nära släkting till mig gått bort. Maken är rädd att huset inte kommer bli klart så vi kan flytta in i slutet av mars. Dödsfall kan man inte råda över. De sker liksom när de sker... Jag har ändå dåligt samvete för att jag vill att han följer med - när jag vet att han nog egentligen vill vara hemma och arbeta med huset. Men jag behöver honom och vill ha honom med mig. Annars blir jag ensam och det tror jag inte jag klarar av.
Jag går i ett vakuum då jag är ledsen för min kära moster som dog för bara två veckor sen. Jag är inte riktigt närvarande, utanför men ändå inkapslad i min egen kropp. Idag när jag var och åt så var servitrisen tvungen att upprepa det hon sa en 4-5 gånger för jag förstod inte vad hon sa eller vad hon menade! Jag hörde henne inte, såg att hennes läppar rörde sig men...
Jag skrev ett brev idag - till min mosters man - ett starkt brev där jag uttryckte hur mycket hon betytt för mig och fortfarande betyder.
"I loved her and she will be with me always, in my memory. Her spirit, kindness and our good conversations over the years I will remember and treasure in my heart".
Idag ska jag i alla fall sjunga gospel. Det ser jag fram emot. Själen mår bra av det.
/K
Citatet "Öppna hjärtat för det som får själen att sjunga" är lånat av
Kreativ insikt - för omtanke och eftertanke
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar