Jaha... nu är det bara två dagar kvar på jobbet. Sen övergår mitt liv i arbetslöshet. Känns oerhört tråkigt speciellt som jag vet att de verkligen behöver en arkivarie och det finns hur mycket som helst jag skulle kunna göra där. Men det är det gamla vanliga. Arkivering prioriteras inte, trots att myndigheten nu blivit större efter årsskiftet och dessutom pratar de om "ett breddat uppdrag" och en utåtriktad verksamhet och det är jättebra och viktigt.
Men att ta hand om sitt arkiv anser jag vara en del av detta uppdrag. Det är en service till såväl den interna verksamheten, övriga myndigheter, kommuner och allmänheten.
Men som vanligt... det finns inga pengar att anställa en arkivarie på heltid. I alla fall inte i år. Så de kommer köra punktinsatser av arkivering igen och det har ju vi sett hur det blir då. En väldig röra! Det är det jag och min kollega städat upp nu. Trettio år av handlingar.
Och nu ska de alltså börja om från början ... så frustrerande! Jag trodde de lärt sig något men det verkar tyvärr inte så.
Jag kommer sakna mina kollegor och jag har en jättebra chef vilket är rätt ovanligt.
Usch, det känns så tråkigt och jag är ledsen mest hela tiden. Det hjälper inte att jag intalar mig att det kommer dyka upp någonting annat och att det ordnar sig. Det vet jag att det gör, i slutändan men det känns inte så just nu.
Just nu känns allt bara jobbigt.
/K
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar