Sålla agnarna från vetet

Jag vill återkomma till det jag skrev om tidigare, msn-konversationerna eller snarare det som händer bakom dem.

Så här är det.

Jag dejtar på nätet, som så många andra.
Jag har profiler både här och där och lite överallt.
Jag mejlar till personer jag tycker verkar trevliga och som har något att säga.
Jag vill ha en kärleksrelation men lika gärna kan personen bli en god vän (det har hänt förut) och jag är inte främmande för det.



Jag vet inte vad som rör sig i dessa mäns huvuden, vad det är som gör att de känner sig så ratade, så kränkta.

Vad jag vet, är att jag inte ska ta det personligt.

Jag kan bara beklaga att den ena blir så kränkt att han far ut mot mig och kallar mig än det ena än det andra... ointressant och ful, och det kan han få tycka om han har ett behov av det. Jag vet att det inte stämmer och jag misstänker att han vet det också.

Den andra: ja det förstår jag inte alls... jag har svarat på varenda mejl han skickat, vi har pratat någon gång på msn. Han gav mig sitt telefonnummer ganska snabbt och ville jag skulle ringa och/eller sms:a men jag gjorde inte det.

Och det där att jag skulle idka någon slags välgörenhet genom att ha kontakt med honom, det förstår jag inte alls. Vad menar han?


Jag kan inget annat göra än att beklaga att deras självbild är så dålig, att de har den synen på sig själva. Deras text osar bitterhet och självömkan och det är ledsamt.


De sållar liksom ut sig själva. Ska jag vara lite elak, så är väl det bra. Då slipper jag själv.


/K