Det här med dejting är inte så lätt och förra dejten gick ju inte så bra att jag tror att jag låter det vara ett tag.
Det var en trevlig dejt och vi hade mycket att prata om. Det var senare när det blev lite mer kroppskontakt som jag blev lite mer avvaktande. Men jag fungerar så att jag vill ge det en chans innan. Han frågade om det var okej och jag sa att det var det så det får ju jag stå för.
Han blev arg när jag igår sa som det var, att jag inte var intresserad av honom. Det hade gått två dagar efter vi träffats. Antagligen trodde han att jag känt från början att det inte var något och att jag inte sagt något. Och kanske var det så... Men jag vill ge det lite tid. Så fungerar jag.
Känns inte bra att han blev arg och ledsen men det är klart, det är aldrig roligt att bli ratad. Det går liksom inte att linda in hur gärna man än vill. Ingen vet det bättre än jag. Jag har en känsla av att han tycker att jag var falsk. Och som han själv sa:
Jag var ju inte särskilt intressant eller ens attraktiv.
De där påhoppen var onödiga men antagligen ett uttryck för sårat ego.
Men varför känner jag mig som en skurk? Jag tycker inte att jag är det. Klart jag kanske kunde hanterat det lite bättre eller så hade utgången eller reaktionen blivit detsamma hur jag än gjort, vad jag än sagt.
/K
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar