Egentligen vill jag inte skriva det svart på vitt, jag vill liksom hoppas på att få vara kvar. Att de tar sitt förnuft till fånga och bestämmer sig för att de behöver arkivarie. Men det är det gamla vanliga det faller på... inga pengar. De ska fortsätta att ta in tillfälliga arkivarier som gör punktinsatser i stället för att satsa på att anställa någon permanent. Att arkivet antagligen åter igen blir eftersatt spelar liksom ingen större roll. De kommer nog hanka sig fram... om de har tur.
Det här med arkiv står inte högt i kurs. Så är det bara. Min chef har framfört vad hon tycker ang. arkivfrågorna, att de är viktiga men hon får inte gehör högst upp.
Och Karin får börja söka jobb igen efter över ett år på samma ställe.
Jag är så trött på projektanställningar. Precis när jag börjar känna till verksamheten, få vänner och allt flyter på rätt så bra så ska jag sluta.
Bryta upp.
Börja på nytt.
Någon annanstans.
Det sliter på psyket.
Sliter själen mitt itu.
Jag känner mig så förfärligt ledsen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar