Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva eller egentligen varför, vet bara att jag måste.
Jag grubblar. Grunnar. A n a l y s e r a r. På gott och ont och det tar energi.
Limbo, igen. Jag kan inte riktigt andas, känner mig fjättrad. Känner mig inte accepterad, respekterad.
Jag vill få vara den jag är. Jag vill bli älskad för att jag är jag. Jag vill bli uppskattad som kvinna. Allt det där som är så självklart, som ska vara det men som inte är.
Det gör mig ledsen.
Innerst inne vet jag vad jag vill. Innerst inne vet jag vad som ska göras för att jag ska må bra.
Och det gör ont.
/K
3 kommentarer:
Du kan alltid höra av dig till mig och dumpa skit, om du vill.
Det vet du va?
Kram
Mod!
Det krävs mod, och det är inte alltid det finns där.
Men en dag kommer man till en punkt då det inte finns någon annan utväg än det där man innerst inne egentligen vet, ibland behövs det bara lite mer tid...
Och då brukar det där modet dyka upp ocskå...
Var inte för hård mot dig själv!
Anna
Snubben: Tack, det vet jag att jag kan göra. =)
Stor kram!
Anna: Precis vad jag behöver höra! Tack!
Mod var det ja... ibland har jag det, ibland inte. Som de allra flesta andra människor antar jag. Och du har rätt, jag är nog ofta för hård mot mig själv.
/KarinC
Skicka en kommentar