Åh vad det var roligt idag att sjunga! Det ger mig verklig glädje.
På jobbet är det träligt men emellanåt rätt okej. Fast jag känner oro över hur det ska bli och jag känner ingen uppskattning för det jag gör och det jag trots allt gjort. Det är som om fokus ligger på allt arbete som är kvar att göra och det finns ingen tid till att stanna upp och tänka efter utan det är bara att köra på.
Men det är mitt ansvar att stanna upp. Och det viktigaste är att jag ser och känner att jag gör ett bra jobb och att vi faktiskt kommer frammåt i arkivprojektet (som ju är gigantiskt och lite svårt att hinna med på de 4 månader som är kvar). Och jag har trots allt bara jobbat där i 6 månader. Det är inte jättelänge. Jo jag är nog beroende av feedback och jag skulle vilja få positiv respons från min chef och E, som är den som håller ihop trådarna men hon är mest fokuserad på vad vi har framför oss och det förstår jag ju på sätt och vis.
Jag har varit deppig hela veckan och funderat. Självförtroendet har fått sig en törn, igen.
Jag får försöka peppa upp mig själv!
Jag är bra!
Jag gör ett bra jobb! och
jag får faktiskt positiv respons från personer på andra avdelningar som ser att det händer saker och som sagt att det är jättebra att vi är där och reder ut deras arkivproblem
Jag är uppskattad av andra!
OCH
Jag uppskattar mig själv!
Idag blev jag tillfrågad om jag vill bli stämansvarig för sopranerna på kören och naturligtvis tackade jag ja! det är ju också ett bevis på uppskattning! =)
Bilden är tagen under Stockholm Marathon 2008, vid Odenplan
/K
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar