Vi promemnerade säkert en mil eller mer. Det hade regnat och vi var på väg till --> Jordbro Gravfält <-- med gravar från 500 f. Kr - 500 e.Kr. Vi promenerade på gravfältet, tittade på de resta stenarna och läste på skyltarna. Vi fortsatte att gå på grusvägar fulla med sniglar och maskar. Jag såg en kopparorm. Den låg där helt plötsligt framför fötterna på mig, som paralyserad att jag först trodde den var död. Men det var den inte. Jag ville se den slingra iväg så jag gick baklänges med blicken fäst vid den. Det kunde lika gärna varit en pinne om jag inte vetat att den var där. Till sist fick jag ge upp.
Jag såg skalbaggar med blänkande svart skal och böjde mig ner för att titta. Två vinbärssniglar träffade på varandra och deras tentakler sökte sig till varandra. "Titta de gosar!" utbrast jag och log med hela ansiktet. Det var något så rörande i det där. Jag kunde nästan höra de ha en konversation.
"Hejhej"
"Hejsan"
"Trevligt att träffas"
"Bla bla bla"
"Bla bla"
"Nej nu måste jag kila. Hejhej!"
"Hej"
Vi såg hästar i hagen och en av dem var vit och jag relaterade genast till enhörningar, för det var en sagohäst.
U och jag gick hand i hand och det luktade så gott runtomkring oss. Jord, gräs och regn och en obestämdbar doft, kanske var det nässlorna som luktade så gott. Vi gick till en kyrka från med ursprung från 1200-talet.
Vi gick förbi en äng med blåklint och prästkragar och jag stannade och bara njöt. Fälten låg öppna och rapsen med sin intensiva gula färg bländade mig.
/KarinC
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar