Birka - staden som en gång var

I måndags var det utflykt med jobbet.

Vi åkte båt från Skeppsbron ut till underbara Birka. Det var en härlig båtresa och vädret var bara tipptopp i alla fall om man gillar sol. Och det gör jag. Hade doch utrustat mig med, sval lång klänning med skjorta över som solskydd, kepa, solglasögon och en flaska vatten.

Ett tag var jag rädd att inte hinna med båten. Det var när jag tog mig från Slussen med buss till Skeppsbron. det var vägarbete och bilköerna var långa. Jag hade blivit jättebesviken och ledsen om jag inte hunnit med. Men jag hann! Mötte en arbetskamrat som kom från andra hållet, springandes.

Birka är vackert. Vi hade guidad tur bara för oss, fast det fanns märkligt nog tre fripassagerare som inte förstod vare sig hintar eller uppmaningar om att de var i fel grupp. Nej de stod kvar och låtsades oförstående, trodde kanske att vi från arkivet inte kände varann så bra och att de kanske kunde smälta in lite diskret, ungefär som en tapet eller något. Mot slutet av visningen sa en av våra chefer högt: "Ja jag tänker INTE bjuda på mat, där går gränsen" Då gick de, till den andra gruppen och fortsatte sin gratistur.

Vi blev bjudna på lunch och jag som hade beställt fisk fick hjärnsläpp och glömde bort det och tog både pannbiff och fisken. Ja jag kunde ju inte lägga tillbaka maten så jag fick snällt äta upp det jag hade. Fast den där fisken... stenhård, smaklös och med bara pannering på. Den gick faktiskt inte att äta. Sån tur att jag tagit pannbiff!

Jag och två kollegor gick in i shopen och jag köpte ETT PAR ÖRHÄNGEN! Det kunde ni aldrig gissa! Haha! =)

Båten gick tillbaka till stan klockan 14.45 och hade man missat den, hade man fått campa i ett av de nybyggda vikingahusen som studenterna från Gotland byggde. Där fanns både filtar och kanske en stark vikingaarm att vila på... ;)

Jag var en av de första som gick upp till husen de byggde på frågade vad de gjorde för något, hur byggde de husen, vad var det för träslag osv. Snart började resterande kollegor också att ställa frågor.

Jag rände mig lite i solen också. Nacken eller snarare området precis ovanför klänningslinningen blev knallröd. Annars klarade jag mig. Smörjde in mina armar och axlar och jag hade ju som sagt svala långa kläder på mig.

Väl framme i Stockholmo gick jag och två andra kollegor och tog en öl, först på båten "Flyt" vid Gamla stan och sen knatade vi upp till Mosebacke. Efter ett tag började i alla fall jag frysa, misstänker att det mer var solfrossa än något annat.

I alla fall så var det en lyckag dag, en fin utflykt med trevliga människor. Det är så kul att lära känna sina arbetskamrater utanför arbetet, att se andra delar av dem, att se människan bakom jobbfasaden. En del höll säkert på den där fasaden även på utflykten men visst tycker jag att vi kommit närmare varann. Vi börjar lära känna varann.

/K