Hon såg vilsen ut men var ganska glad, den lilla flickan på en kanske 3 år med sitt mörka lockiga hår och rosa kläder. Uppe vid rulltrappan stod hon och tittade på familjen som åkte ner, pojkarna som lajade i trappan. De brydde sig inte om henne.
"Var har du din mamma?"
Hon tittade på mig och visade mig sitt glittrande rosa armband från H&M och sa någonting jag inte förstod. Personalen uppmärksammade oss och de gick och tittade efter föräldrarna i omklädningsbåsen, men det fanns ingen där.
"De åkte nog ner, kom så går vi och letar", sa jag. Jag passade henne i rulltrappan så hon inte ramlade. Hon tog ett litet skutt och så var hon på fast mark.
Konstigt att de inte kom, hennes familj. Saknade de henne inte eller brydde de sig inte? Jag blev arg inombords och tyckte det var oansvarigt av dem. Att de inte åkte tillbaka upp och hämtade henne?
Jag pratade med personalen om de kanske kunde efterlysa henne via högtalare eftersom hon tappat bort sin mamma/pappa. De gjorde så och vi väntade och väntade... och väntade ännu lite mer men ingen kom.
"Vad heter du?"
Hon sa någonting, kanske var det sitt namn men jag hörde inte.
"Vad heter din mamma?"
"Mamma" svarade hon.
Personalen frågade om jag hade tid att vänta eller om de skulle ta över. Men jag hade inte bråttom, dessutom kände jag ansvar för henne eftersom det var jag som hittat henne. Jag ville se att hon kom tillrätta, till sina föräldrar. Jag satt på huk, hade ställt ifrån mig mina saker. vi beundrade glitterarmbandet och jag satte det på henne.
"Vad fint"
"Fint" svarade hon och tittade mot mig.
När det gått ytterligare tid tyckte personalen det var dags att ringa polisen, kanske hade hon vandrat in i butiken utifrån? Eftersom ingen av familjen var där. Den tanken hade inte slagit mig men så kunde det ju vara. De ringde polisen och vi väntade ytterligare lite till. Tillsist hade de fått tag på någon, en familj hade gjort en efterlysning och vi skulle se om det stämde, om det var samma barn.
Vi gick in i personalutrymmet där en av personalen satt och pratade med polisen.
Mörkt hår, rosa skor och rosa kläder jo då det stämde.
Strax efter kom en orolig mamma och pappa tillsammans med en polisman. De var upprörda och grät båda två. Lilla flickan blev skrämd av att mamma grät så då började hon också gråta.
"Tack, tack så väldigt mycket".
Det visade sig att föräldrarna varit på H&M när hon vandrat iväg, gått ut genom dörrarna över gatan in till Stadion i Sergelgången. De hade letat och letat igenom hela H&M, frågat människor och fått hjälp av personalen där. Tillsist hade de ringt polisen. Och hon hade bara vandrat iväg på egen hand, den där lilla.
En liten flicka bland alla människor. det är en bra bit att gå från H&M till Stadion, i alla fall om man är 3 år gammal.
Tillsist vinkade vi hejdå och ha det så bra, men det var efter att hon kollat in den coola rosa skateborden som var högst upp på en hylla. Hon provade lite medan pappa höll henne i handen.
Det fick ett bra slut. Hon blev hittad och kom välbehållen tillbaka dit hon skulle.
Slutet gott, allting gott.
/KarinC
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar