Det var i onsdags som jag försökte kränga lite finkläder ur garderoben. Efter en välbehövlig rensning av de allra finaste klänningarna som av någon anledning krymt efter 10-15 år, gjorde jag slag i saken och åkte in till stan för att försöka sälja dem i en butik på söder. jag hade varit där innan för att höra mig för och tittat vad de hade för utbud.
Jag kom dit och tjejen i kassan raffsade lite i papperspåsen jag hade, tog ut en del klänningar, höll dem framför sig och fastnade så småningom för en kjol jag köpt på rea (dyr rea)för några år sedan på Maritza. Allt det andra var ointressant.
Inte deras stil som hon sa. Så med oförättat ärende gick jag ut igen och styrde mina steg mot en annan butik lite längre bort på gatan. Jag gick in, sa att jag hade kläder att sälja och undrade om hon ville kika på dem. Hon tog upp ett plagg, kanske två och sa sen att hon vill ha lite äldre kläder. Jag blev ställd och är väl inte världsbäst på marknadsföring och försäljning så jag sa bara jaha, nähä och gick därifrån. Efteråt tänkte jag att hon missat den blå blusen med broderier från 40-50-talet som min mormor haft. Fast det var nog lika bra, jag vill inte att mina kläder ska säljas på ett sånt ställe
och vill de inte ha dem så...
FÅR DET VARA!
Jag tror jag ger bort dem i alla fall till Myrorna, Små smulor eller Stadsmissionen.
Naturligtvis slutar hela dagen med att jag går in i en liten nyöppnad butik med jättefina kläder av okända designers. Och naturligtvis slutar det med att jag köper 2 toppar. Inte en utan två.
Så istället för att bli av med 10 klädesplagg blev jag av med ett och köpte två....
Summa: +1.
Hmmm.
/K
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar