När det ofattbara bara händer

I dag när jag satt på bussen på väg till jobbet något försenad, ringde min mobil. Det var vår körledare. Jag hörde först inte att det var hon, kopplade inte riktigt. Förstod ännu mindre vad hon sa när hon berättade att Erik i kören gått bort. Det gick inte in.

"Men vad säger du, är han död? Hur då, vad har hänt?"

Jag hade ett behov av att veta hur, vad som hade hänt. Hon berättade det hon visste och sen lade vi på, hon för att ringa vidare och jag för att jobba..

Avdomnad. Hela dagen har jag varit avdomnad, inte riktigt närvarande. Skippade till och med fikat på förmiddagen för att jag inte orkade. Har inte riktigt kunnat tänka klart utan har bara sorterat papper, lagt dem i olika högar för att sedan sortera in dem efter personnummer. Det var ungefär vad min hjärna klarade av idag.

Jag kände inte Erik så bra. Han började sjunga i kören i början på terminen och vi fick genast bra kontakt. En ung man full av livskraft. Han var alltid positiv och glad och han älskade att sjunga gospel det märkte jag. Han kom på varje övning Erik kunde man lita på :), oftast som ensam manlig tenor. Men det brydde han sig inte så mycket om att han var ensam kille i kören, han älskade att sjunga och det var det som var det viktigaste.

Vi höll på att traggla en låt, vi har hållit på med den hela terminen och S, vår körledare började misströsta för att vi aldrig kunde lära oss texten. Jag tycker det är en jättejobbig låt, mest för att jag inte övat hemma på texten så det är ju mitt eget fel att jag inte kan. Förra torsdagen höll vi på och fick väl till det hyfsat. Det kändes roligt och jag tror alla var nöjda med övningen. Erik hade gett sig sjutton på att sätta låten. Som ensam tenor satte han sin stämma klockrent (han hade övat). Nu får den låten en helt ny innebörd och jag ska öva, öva till nästa gång så att jag kan hela texten. Jag ska göra det för Erik för jag tror han vill att vi ska sätta låten.

Vi har konsert i juni och det känns fel att ha den utan honom men på något sätt är han med oss i alla fall. Han kommer i alla fall att finnas i allas vårt medvetande och tankar.

Han finns inte längre kvar hos oss här. Och det är så ofattbart tragiskt och gör mig samtidigt så arg. Det är så orättvist! Jag förstår inte... han var ju bara 25 år.

Jag ser honom framför mig och väntar mig att han ska sitta i fikarummet med handen runt kaffekoppen eller att han ska dyka upp i salen på körövningen och det kommer kännas konstigt att veta att han aldrig mer kommer göra det.

Erik var en fantastisk person och han har helt klart gjort avtryck hos mig och jag kommer minnas honom alltid.

Jag är tacksam att jag fått lära känna honom.


Mina tankar går nu till hans familj, nära och kära.


KarinC

Reflektion

Jösses, det är redan mars... Förstår inte riktigt det. Trodde våren kommit men idag har det snöat igen i Stockholm och den lyser och gnistrar i ljusskenet av gatubelysningen.

Så här kan det ju hålla på in i april... varannan-dag-väder. Ena dagen vår med folk som promenerar, som sitter ute och fikar invirade i filtar eller solar mot en husvägg. Andra dagen snålblåst med snöblandat regn, gator som ligger öde eller med människor som kurar ihop i blåsten.



Jag var inne på Facebook idag och såg foton från en före detta vän till mig. Jag vet inte varför jag fick upp dem eftersom hon inte svarat på min vän-förfrågan. Det var fina bilder och jag blev glad att hon ser ut att ha det bra i livet.

Jag har inte haft någon kontakt med henne på flera år och jag saknar henne. Hon "gjorde slut" med mig och ville inte ha någon kontakt och jag har respekterat det. Visserligen har jag under åren som gått skickat födelsedagskort, bara för att hon ska veta att jag finns här om hon vill och orkar ta kontakt. Men det vill hon inte och det gör fortfarande ont.

Jag blev ledsen och kände hur mycket jag saknade henne eftersom hon under många år var en av mina bästa vänner.

Livet förändras, vänner kommer och går. En del försvinner, andra kommer till. En del av livet antar jag.

Jag hoppas att hon har skapat sig ett bra liv och att hon har allt hon behöver. Det önskar jag henne av hela mitt hjärta.


Nu är det tid att sova.

/KarinC

Update

För er som inte vet, började jag ett nytt jobb inom en förvaltning någonstans utanför Stockholm den 2 december, efter Prag-resan med Miss J.

Och nu har jag alltså fått förlängt, inte med 2 månader utan med 3 månader! Det betyder att jag har ytterligare några månaders jobb med toppenlön ända fram till sista april. :) Efter det får vi se vad som händer... beror på hur långt jag kommit med det jag ska göra. Det är mycket som ska rensas och gallras, det är inte gjort på kanske... 20 år sisådär.

Jag fullständigt badar i papper, det blir 7-8 säckar varje vecka jag slänger. Naturligtvis efter noggrann koll så att det stämmer osv. Jag gallrar ju inte bara rakt av sådär.


Det hela känns mycket bra, jag trivs med arbetskamrater och jag lunchar titt som tätt med kommunarkivarien som varit med och anställt mig. Veckorna går förvånansvärt snabbt även om det ibland känns segt.

Det är redan februari och jag hoppas våren kommer snart och att vi slipper denna kyla som är nu (även om det är bättre med snö och kyla än slask och grått blask). Men jag längtar efter våren!


Och sommaren!



/K

Att drömma sig bort

Film.

Finns det något underbarare (eller det gör det ju...)? Jag såg "Avatar" i Oskarshamn med 3D-glasögon. Filmen var skickligt gjord och jag älskade det blå folket och planeten de var på. Filmen var något förutsägbar men vad gör väl det, den var ju bra! :)

En annan film jag definitivt ska se är "Från Vildingarnas Land". En barnbok med nästan bara bilder. Jag kom ihåg den som barn. Jag hade inte boken själv men har ett vagt minne av bokens många bilder.


KarinC

Nytt år, nya tider

Nu är det nytt år och och nya inlägg kommer, om än kanske något sporadiskt.

Helgerna har varit jättebra, jag har varit i Småland hos älsklingen och det var härligt. Både lugnt och skönt med promenader, utflykter, middagar och fika hos svärföräldrar. Vi hade ändå egen tid, mystid för oss själva.

I helgen kommer han hit, min älskling.

Jag är full av hopp inför framtiden och ser fram emot att dela den med älsklingen.

I dagarna fick jag veta att jag antagligen får förlängt på jobbet där jag arbetat sen december. Jag har fått ett muntligt löfte men jag får nog veta mer detaljer i slutet av veckan. Jag jobbar som arkivarie på en förvaltning och för tillfället gallrar jag och rensar personakter. Det har inte gjorts på säkert 30 år så det blir mycket papper, flera säckar per vecka.

Det är slitigt och ganska monotont eller så har jag bara fått in en rutin. :) Det går framåt, jag ser resultat. Det känns bra.

Mycket bra.


/K

Rädda Aspuddsbadet!

© K.C.L 2009



Jag skickade ett mejl till Madeleine Sjöstedt samma datum 25/11.09 som Idrottsförvaltningen intog Aspuddsbadet. Jag har inte fått svar.


"Hej Madeleine,

jag skriver till dig för att visa mitt stöd för Aspuddsbadet och för att badet ska få vara kvar. Jag skriver till dig för att visa mitt missnöje och ilska för att du som ansvarig politiker bestämt dig för att badet ska rivas, till varje pris verkar det som.

Aspuddsbadet är inte bara ett badhus. Det är ett kulturhus och en samlingsplats för Aspuddsbor (och andra) i alla åldrar och med olika bakgrund. Det upprör mig att ni (du) som politiker struntar i föra en dialog med oss medborgare. Det handlar om demokrati, för det har faktiskt blivit en demokratifråga i det här läget, när ni politiker inte lyssnar på oss som faktiskt bor här.

Ni politiker pratar ofta om att ni vill värna om kultur, friskvård och mötesplatser för människor. Aspuddsbadet utgör en unik kombination av allt detta med bad och kultur, konserter och författarträffar. Dessutom har det funnits plats för både babysim, sjukgymnastik och rekreation m.m. Det är en mötesplats som präglas av engagemang och öppenhet. Ta till vara på det!

Jag hoppas att du läser mitt brev och tänker efter, en gång till.


Hälsningar

KarinC
Stolt Aspuddsbo"

En bra film är en bra film

Åh vad många bra filmer det finns och jag kommer bara se en bråkdel av dem. Än så länge har jag sett 2 filmer.

Först ut var filmen "Precious" av Lee Daniels. Ni har kanske hört talas om den? Den handlar om den 16-åriga flickan Precious som är gravid med sitt andra barn. Hon bor med sin mamma som misshandlar henne fysiskt och psykiskt. Det är ju mer i det här som ni förstår men jag vill inte berätta för mycket. Det är en rörande, stark och mycket obehaglig film som ändå rymmer en del hopp, tack och lov ska tilläggas.

Det var en film som stannade kvar länge länge i mitt sinne. den kommer säkert vinna en hel del internationella priser och kanske vinner den Stockholms filmfestivals eget pris?


En annan måste-se-film är "The incredible Mr Fox" eller på svenska "Den fantastiske räven". En galen, kul och animerad film med Gerogre Clooney och Meryl Streep som huvudröster. Den handlar om pappa räv som försöker bryta sin kriminella bana som fågeltjuv men som inte riktigt lyckas med att vara pappa, make och vildräv. I alla fall inte samtidigt.

Filmen är en liten pärla med kluriga detaljer. Ska tilläggas att trots att filmen är animerad på det gamla viset är det alls ingen renodlad barnfilm. Visst den är inte jätteläskig och 11-åringar kan säkert se den med behag. Vad jag menar är, det är en bra film för vuxna och för barn. Många jag känner blir skeptiska när jag säger att jag gillar animerad film. "Va, en barnfilm? Men den kan väl inte du se?"

Klart jag kan! svarar jag. All animerad film är inte för barn bara för den är animerad. Och om det nu är en barnfilm, vad är det för fel med det? Det finns massor av bra filmer för barn. Jag låter inte det begränsa mig.

En bra film är en bra film.
Så det så.


Det blir för övrigt en animerad Tim Burtonfilm ikväll på biograf Sture. Härligt med film, är det inte? :)



/KarinC