Jag har längtat efter att se filmen och idag var det dags. Älskar, bara älskar boken som är spännande, briljant och vacker.
Filmen. Historien kanske ni redan kan. Den utspelar sig i Stockholmsförorten Blackeberg någonstans under 1980-talet. Oskar 12 år blir mobbad och slagen i skolan. Så en kväll står hon där på klätterställningen. Eli. Underlig, tunnklädd, vacker. Inte som andra.
När jag gick ut ur biosalongen kände jag mig besviken och lite ledsen. Jag visste inte riktigt vad jag tyckte. Tyckte att den var konstigt upphackad men kanske inte ändå. Den var... lågmäld. Filmen var lågmäld. det är det ord som kommer för mig. Det är inte negativt. Alfredson litar på sin publik, att de kan ta emot och förstå det de ser. Sen får ju var och en reflektera och tycka vad de tycker ändå.
I love vampyrfilmer! Det är en genre som kittlar och ger utlopp för min fantasi. Den här var annorlunda, liknar ingen film jag sett förut och jag får nog ändå säga att jag gillar det här.
Jag hade första utgåvan av boken men har lånat ut den och inte fått tillbaka den. Första utgåvans omslag är snygg och den ni ser på bilden.
/K
1 kommentar:
Halloj!
Läste boken på jullovet och kan bara hålla med dig!
Nu har jag börjat på Hanteringen av odöda, av samma författare men var tvungen att lägga den ifrån mig. Otäck!
Ska pröva att läsa den igen när jag har avslutat Gregorius, av Bengt Ohlsson.
Hoppas att allt är bra med dig!
//Anna
Skicka en kommentar