Tokmycket

Det är tokmycket på jobbet inför invigningen av arkivet på torsdag.

Hemsidan ska bli klar, i alla fall såpass mycket att den går att presentera för 150 ivriga besökare.

Jag håller på att försöka avsluta mitt arkivprojekt fast jag måste erkänna att det går trögt. Jag skulle träffat min chef idag för feedback och avstämning eftersom jag ju slutar om 2,5 vecka. Men hon var tyvärr sjuk och kommer inte tillbaka föränn... senare. Nästa vecka åker jag och U till Salzburg så då är inte jag där.

Och sen är det bara en vecka kvar...

Jag är inte särskilt stresstålig, inte alls faktiskt. Det har sina orsaker eller så har jag aldrig varit det. Stresstålig. Det känns lite som jag går inne i en bubbla, på något sätt utanför mig själv. Inte närvarande, inte fast förankrad i min egen kropp. En rätt obehaglig känsla som jag känner igen och som gör mig lite rädd. För det kändes på samma sätt innan jag gick in i väggen eller var på väg att få en depression. Jag skulle tro att det är stress och jag känner mig väldigt pressad över att sluta....

för att 2 dagar senare börja på nytt jobb någon helt annastans.

Jag är tacksam för att jag fått ett arbete att gå till efter jobbet på arkivet. Det känns skönt men vemodigt att sluta eftersom jag aldrig tidigare trivts så bra på något arbete tidigare. Arbetskamraterna och gemenskapen är topp! Verkligen! Jag kommer sakna dem oerhört mycket och jag vet att de kommer sakna mig.

Men vem vet, jag kanske kommer tillbaka! Och då med ännu mer erfarenheter i bagaget!

=)