Livskvalité

Idag har vi grillat korv vid en sjö i närheten där vi bor. Våren känns i luften och solen lyste varm i ansiktet när jag satt på bryggan och tittade över det fortfarande frusna vattnet. Vassen vajade i vinden och jag kunde slappna av på ett helt annat sätt än tidigare. Närheten till naturen, vattnet och skogen är för mig livsviktig och jag får lugn och ro i själen. Livskvalité.

KarinC

Blogga från mobilen

Härligt, då kan jag skriva när som. :) får se hur det funkar.

Går det att lägga till bilder tro?

Här är vår kära hund med sin kompis bläckfisken.
Nej det gick inte... Går det utan bild månne?
KarinC

Det där med kreativ insikt

Det var nu väldigt länge sen jag skrev något i bloggen överhuvudtaget och en hel del har hänt sen jag skrev sist, i alla fall känns det så.

Under en rätt lång period har jag liksom känt mig "ur kurs". Livet har gått sin gilla gång både på jobbet och hemma och det har varit bra men jag har känt att det är något som fattas - en frustration av något slag, som en förlamning kanske. Jag står och stampar och stampar men kan inte riktigt bena ut vad det är - för allt är ju jättebra.

Jag bor i världens bästa by, jag har en underbar ömsint och förstående make och världens gosigaste hund samt  ett stort hus att bo i. Arbetet är för det mesta bra och jag får saker och ting gjorda. Vännerna finns inpå knuten även om både mamma och bästa väninnan är i Stockholm och det känns ju sisådär men, det funkar. Visst saknar jag Stockholmspulsen ibland, att träffa bästa kompisen ute och kunna ta en Latte på söder men återigen, Stockholm finns ju kvar.

Så vad är det då?

I början av denna vecka kände jag mig extra rastlös, den där oron i både kroppen och själen. Så läste jag någonstans att Carolina Gårdheim - Kretaiv Insikt har startat en blogg (adressen dit hittar du under rubriken "Andra bloggar"). Carolina Gårdheim är en stor inspiratör och jag har följt henne och Kreativ Insikts framgångar ända sen de startade.

Jag fick en vansinnig lust att skriva. Det var som en djur som kraffsade på insidan av mig själv, som behövde komma ut. Och just där tror jag att jag fick svaret - som jag kanske egentligen vetat hela tiden men inte hunnit känna efter eller brytt mig om att ta reda på.

Jag behöver få fatt i min kreativitet igen - om det sen är via musik, konst eller skrivande spelar ingen roll.

Den har alltid funnits där - när jag var barn skrev jag jämt, sagor, berättelser och så småningom även lyrik. Jag var med i ungdomskören i samhället där jag bodde för länge sen. 1996 var året då jag blev en aktiv gospelsångare. Jag har spelat teater - amatörteater som ungdom på fritidsgården i stan, skolpjäserna i mellanstadiet skrev vi själva. Jag har spelat blockflöjt och saxofon även om det nu var en evighet sen.

Kreativiteten har alltid funnits där, närvarande vibrerande. Det är så tydligt.

Äntligen har jag hittat den igen.


KarinC