Nice e Nice!

Jag håller på att packa. Älsklingen och jag åker till Nice på torsdag!

Jag har tvättat hela morgonen och förmiddagen och funderar på vad jag ska ha med mig. Vilka toppar och klänningar som ska få äran att åka med utomlands. Jag packar alltid för mycket! Mestadels kläder... av någon anledning.

Jag hoppas att vädret kommer vara lagom varmt, sådär en 25-30 grader varmt, inte mer inte mindre. Tittade just på väderprognos och det ser ut som det blir växlande molnighet, mestadels sol mellan 20-30 grader varmt.

det praktiska är fixat, det har älsklingen gjort. Jag behöver bara tänka på pass och fickpengar. Och vad jag ska ha med mig i väskan. Det är nog det största problemet haha. Vad ska Karin ha i väskan. Och hur ska hon inte få plats med något i den. ;)

Jag vet inte så mycket om Nice. Jo då, det ligger på franska Rivieran och där håller det "fina" folket till, de med yacht värda 5 miljoner och uppåt. Shopping finns där såklart och jag har en känsla av att det kan vara dyrt (eller så dyrt som du gör det).

Vi har hyrt en bil och ska bila runt lite. Det ska bli såå härligt! Att komma bort, se något annat. Höra ett annat språk och uppleva en helt ny atmosfär. Jag ser så mycket fram mot det.

Ska bli underbart.


Haha! Kanske ska tillägga att det inte är Älsklingen på bilden utan allas vår Borat. Om ni nu missat det alltså... ;)


/K

Fundeingar i cyber

Jag experimenterar lite med layout för de som inte märkt det eller inte bryr sig... ;). Den förra var för mörk och svart. Stilfull ja visst men inte riktigt jag. Det fanns många bakgrundsbilder att välja mellan på olika teman. Det var klurigt att välja.

Min blogg är ingen mat-, rese- eller (tack och lov) modeblogg. Jag har inget tema (även om det ibland skulle vara lättare) för det jag skriver.

Jag skriver. Mer eller mindre bra.

Här kanske jag skulle rannsaka mig själv lite. För vem skriver jag egentligen? Vem är egentligen intresserad? Är det någon som överhuvudtaget läser det jag skriver? Det finns miljontals och åter miljontals bloggar i cyberrymden, så vad är det för speciellt med just den här bloggen?

Det är det inte.
Jag är som alla andra. För det mesta.

/K

Myrplåga

Idag vaknade jag med ett ryck av att det kröp på mig, kittlade lite på armen. En myra.

Jag flög upp och såg att kudden var full med svartmyror. Blää! Äckligt! På väggen bakom mig var fullt av små svartmyror. Jag har haft problem med dem förut.

Älsklingen fixade 2 myrdosor till mig som jag placerade ut på strategiska ställen. Det var ju ett tag sen nu så de har slutat verka.

Och nu har de alltså kommit tillbaka. Myrorna.

Jag har sagt till mig själv att "kommer de in i sovrummet då...". det kändes som sängen var sista stället jag får vara ifred på men inte nu längre alltså..

Alltså, vad har jag i sovrummet som kan locka dit dem? Köket kan jag förstå, där förvarar man både det ena och andra i matväg. Men i sovrummet. Va!?

I don´t get it!

Det känns som de förföljer mig. Jag vet att de inte är farliga och egentligen gör de inte någon skada men jag vill INTE ha dem i sovrummet! Och Inte inomhus!


Jag tror jag väntar med att gå och lägga mig.

/K

Långhelg

Långhelgen har börjat och jag ska bara vara hemma. Idag har jag absolut inte gjort någonting. Jo då, jag sov längre än väntat, käkade frukost sent. Kollade på TV och gick ut på nätet en sväng. Har nog varit uppkopplad hela dagen..
Handlade.

Igår hade jag en ambition att putsa mina sovrumsfönster så att de blir skinande rena. Jag ser knappt ut så smutsiga är de. Tänkte fixa balkongen men det har inte heller blivit av. Började i alla fall plocka bort alla gamla vissna blommor som stått ute hela vintern.

Det är tur att det är en dag i morgon också.

Nu, så här på nattkvisten har jag ont i huvudet och jag vet precis varför.. Jag läste en bok i sängen, kröp ner under täcket och somnade. Älsklingen väckte mig 21.40 när han ringde. Nu har jag varit uppe några timmar till, sett en film på dvd och gosat med katten.

Mina tankar går fortfarande till Erik och den saknad jag och vi i kören känner. Jag kan inte ta in att han inte finns hos oss längre. Jag träffade ju honom så sent som i förra veckan! Dagen innan han dog..

Det känns som tiden är utdragen, som att det var så länge sen jag fick veta, men det har bara gått två dagar.

Jag saknar honom.


KarinC

När det ofattbara bara händer

I dag när jag satt på bussen på väg till jobbet något försenad, ringde min mobil. Det var vår körledare. Jag hörde först inte att det var hon, kopplade inte riktigt. Förstod ännu mindre vad hon sa när hon berättade att Erik i kören gått bort. Det gick inte in.

"Men vad säger du, är han död? Hur då, vad har hänt?"

Jag hade ett behov av att veta hur, vad som hade hänt. Hon berättade det hon visste och sen lade vi på, hon för att ringa vidare och jag för att jobba..

Avdomnad. Hela dagen har jag varit avdomnad, inte riktigt närvarande. Skippade till och med fikat på förmiddagen för att jag inte orkade. Har inte riktigt kunnat tänka klart utan har bara sorterat papper, lagt dem i olika högar för att sedan sortera in dem efter personnummer. Det var ungefär vad min hjärna klarade av idag.

Jag kände inte Erik så bra. Han började sjunga i kören i början på terminen och vi fick genast bra kontakt. En ung man full av livskraft. Han var alltid positiv och glad och han älskade att sjunga gospel det märkte jag. Han kom på varje övning Erik kunde man lita på :), oftast som ensam manlig tenor. Men det brydde han sig inte så mycket om att han var ensam kille i kören, han älskade att sjunga och det var det som var det viktigaste.

Vi höll på att traggla en låt, vi har hållit på med den hela terminen och S, vår körledare började misströsta för att vi aldrig kunde lära oss texten. Jag tycker det är en jättejobbig låt, mest för att jag inte övat hemma på texten så det är ju mitt eget fel att jag inte kan. Förra torsdagen höll vi på och fick väl till det hyfsat. Det kändes roligt och jag tror alla var nöjda med övningen. Erik hade gett sig sjutton på att sätta låten. Som ensam tenor satte han sin stämma klockrent (han hade övat). Nu får den låten en helt ny innebörd och jag ska öva, öva till nästa gång så att jag kan hela texten. Jag ska göra det för Erik för jag tror han vill att vi ska sätta låten.

Vi har konsert i juni och det känns fel att ha den utan honom men på något sätt är han med oss i alla fall. Han kommer i alla fall att finnas i allas vårt medvetande och tankar.

Han finns inte längre kvar hos oss här. Och det är så ofattbart tragiskt och gör mig samtidigt så arg. Det är så orättvist! Jag förstår inte... han var ju bara 25 år.

Jag ser honom framför mig och väntar mig att han ska sitta i fikarummet med handen runt kaffekoppen eller att han ska dyka upp i salen på körövningen och det kommer kännas konstigt att veta att han aldrig mer kommer göra det.

Erik var en fantastisk person och han har helt klart gjort avtryck hos mig och jag kommer minnas honom alltid.

Jag är tacksam att jag fått lära känna honom.


Mina tankar går nu till hans familj, nära och kära.


KarinC

Reflektion

Jösses, det är redan mars... Förstår inte riktigt det. Trodde våren kommit men idag har det snöat igen i Stockholm och den lyser och gnistrar i ljusskenet av gatubelysningen.

Så här kan det ju hålla på in i april... varannan-dag-väder. Ena dagen vår med folk som promenerar, som sitter ute och fikar invirade i filtar eller solar mot en husvägg. Andra dagen snålblåst med snöblandat regn, gator som ligger öde eller med människor som kurar ihop i blåsten.



Jag var inne på Facebook idag och såg foton från en före detta vän till mig. Jag vet inte varför jag fick upp dem eftersom hon inte svarat på min vän-förfrågan. Det var fina bilder och jag blev glad att hon ser ut att ha det bra i livet.

Jag har inte haft någon kontakt med henne på flera år och jag saknar henne. Hon "gjorde slut" med mig och ville inte ha någon kontakt och jag har respekterat det. Visserligen har jag under åren som gått skickat födelsedagskort, bara för att hon ska veta att jag finns här om hon vill och orkar ta kontakt. Men det vill hon inte och det gör fortfarande ont.

Jag blev ledsen och kände hur mycket jag saknade henne eftersom hon under många år var en av mina bästa vänner.

Livet förändras, vänner kommer och går. En del försvinner, andra kommer till. En del av livet antar jag.

Jag hoppas att hon har skapat sig ett bra liv och att hon har allt hon behöver. Det önskar jag henne av hela mitt hjärta.


Nu är det tid att sova.

/KarinC

Update

För er som inte vet, började jag ett nytt jobb inom en förvaltning någonstans utanför Stockholm den 2 december, efter Prag-resan med Miss J.

Och nu har jag alltså fått förlängt, inte med 2 månader utan med 3 månader! Det betyder att jag har ytterligare några månaders jobb med toppenlön ända fram till sista april. :) Efter det får vi se vad som händer... beror på hur långt jag kommit med det jag ska göra. Det är mycket som ska rensas och gallras, det är inte gjort på kanske... 20 år sisådär.

Jag fullständigt badar i papper, det blir 7-8 säckar varje vecka jag slänger. Naturligtvis efter noggrann koll så att det stämmer osv. Jag gallrar ju inte bara rakt av sådär.


Det hela känns mycket bra, jag trivs med arbetskamrater och jag lunchar titt som tätt med kommunarkivarien som varit med och anställt mig. Veckorna går förvånansvärt snabbt även om det ibland känns segt.

Det är redan februari och jag hoppas våren kommer snart och att vi slipper denna kyla som är nu (även om det är bättre med snö och kyla än slask och grått blask). Men jag längtar efter våren!


Och sommaren!



/K