En annorlunda film

Jag har längtat efter att se filmen och idag var det dags. Älskar, bara älskar boken som är spännande, briljant och vacker.

Filmen. Historien kanske ni redan kan. Den utspelar sig i Stockholmsförorten Blackeberg någonstans under 1980-talet. Oskar 12 år blir mobbad och slagen i skolan. Så en kväll står hon där på klätterställningen. Eli. Underlig, tunnklädd, vacker. Inte som andra.

När jag gick ut ur biosalongen kände jag mig besviken och lite ledsen. Jag visste inte riktigt vad jag tyckte. Tyckte att den var konstigt upphackad men kanske inte ändå. Den var... lågmäld. Filmen var lågmäld. det är det ord som kommer för mig. Det är inte negativt. Alfredson litar på sin publik, att de kan ta emot och förstå det de ser. Sen får ju var och en reflektera och tycka vad de tycker ändå.

I love vampyrfilmer! Det är en genre som kittlar och ger utlopp för min fantasi. Den här var annorlunda, liknar ingen film jag sett förut och jag får nog ändå säga att jag gillar det här.

Jag hade första utgåvan av boken men har lånat ut den och inte fått tillbaka den. Första utgåvans omslag är snygg och den ni ser på bilden.

/K

Ville bara önska

GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR!

Influensa mini

Jag fick någon konstig sjuka i torsdags och var tvungen att gå hem under eftermiddagen. Tyvärr var det avslutningsfest för avdelningen som jag jobbar på och den missade jag. Jag missade god mat och julklappen. Men som jag mådde hade jag inget val, jag var tvungen att åka hem.

Utanför tänkte jag: "Det här går inte, jag måste gå klarar inte av att åka tunnelana just nu". Jag gick till Centralen tog tunnelbanan, hann till Slussen innan illamåendet slog till.
JAG MÅSTE AV, NU!

Promenad till Zinkensdamm där jag tog bussen, sen tunnelbana igen. Resan tog en timme.

Feber, huvudvärk mördande huvudvärk och illamående.
Dagen efter var jag trött men hade ingen feber. För säkerhets skull var jag hemma fredagen och har hållit mig hemma hela helgen. Har knappt gått utanför dörren.

Vad gör man när man är sjuk?

Sover
Dricker vatten
Börjar läsa en bra bok
Surfar
Tittar på TV
Äter - väldigt lite

/K

Låst läge

Länge sen jag skrev. Tycker inte att jag har så mycket att säga trots att det händer så mycket.

Jag får i alla vara kvar på mitt jobb till sista maj 2009 för att avsluta arkivprojektet vi håller på med.

Det är mest jobb jobb jobb. Hinner inte med så mycket annat. Så här innan jul känns det konstigt nog stiltje trots många och stora förändringar på jobbfronten. Vi väntar, väntar på att handläggarna ska börja lämna in handlingar. Men de har också fullt upp så det är lägst på deras prioriteringslista, att lämna handlingar till arkivet. Och att de skulle göra det innan årsskiftet känns numera som ett stort skämt.

Jag känner mig stressad och frustrerad över allt som ska göras men som ändå inte blir gjort, för vi kan inte göra något föränn den eller den personen gör det DE ska.


It S U C K´S

/K

Okej, så här är det...

Det händer så mycket nu och jag hinner inte med. Jobbar, jobbar jobbar mest hela tiden tycker jag men ligger ändå på minus i timmar. Hur går det ihop?

Möten möten möten, hela dagarna men det går framåt. Jag får förlängt på projektanställningen och det känns bra. Då kanske vi har chans att avsluta det här, att vi skulle bli klara innan årsskiftet var väl ingen som trodde inte ens i början av året. Jag insåg ganska tidigt att ett så stort arkivprojekt med 13 olika delprojekt inte skulle vara klart i december. Inte hade jag räknat med att en av mina kollegor skulle vara sjukskriven i en månad eller och att den andra i gruppen skulle sluta för att hon fick nytt arbete, allt under loppet av 2 månader.

Så nu ror vi arkivskutan själva. Eller om jag får vara lite fräck.
Jag.

För det är JAG som driver det frammåt. Det är jag som tar kontakt med folk som ska tas kontakt med. Varför vänta? Bara för att vi fått förlängt till maj 2009 är det ingen anledning att dra ner på takten. Vi kommer ha tillräckligt mycket att göra ändå.

Även om det är roligt och en rejäl utmaning (det var ju det jag ville!) och jag känner att jag jobbar på bra så känner jag stressen och med den kommer ångesten som ett brev på posten.

Jag kopplar aldrig av.
Jag sover rätt taskigt och är stel i rygg, nacke och axlar (det klassiska ni vet).

Men jag ger inte upp.
Det gör jag bara inte även om det emellanåt, när saker går mig emot känns rätt så hopplöst så är det inte hopplöst. Vi ska ro detta iland. Och tro mig, jag vet att jag inte klarar det själv.

Jag behöver hjälp. Från kollegor, chefer och jag behöver nog lite hjälp uppifrån också. =)
Kanske är det därför jag är så trött och stressad? Jag vill helst klara av allt själv.
Typisk mig.

Mitt skrivbord ser inte ut som på bilden... ännu.
Papper är ju till för att arkiveras! Eller hur var det?! ;)

/K

Ibland känns det så här...

på arbetsplatsen

/K

Lustigheter

Häromdagen blev jag kallad: "Öh du tjejen..." av en manlig kollega jag aldrig sett.

Jag - tjejen snart 36. Pff.
Inte skulle han sagt så till vem som helst heller även om han nu visste vem det var.

Annars har vi arkivarier blivit kallade både för källartroll och akvarium. Antar att folk tycker det är lustigt att arkivarie - akvarium nästan låter likadant.

Ska tillägga att det enbart är män som gör sig lustiga över detta. Det är ju lite roligt, de fem första gångerna... men sen blir det lite tröttsamt.

/K