Ibland känns det så här...

på arbetsplatsen

/K

Lustigheter

Häromdagen blev jag kallad: "Öh du tjejen..." av en manlig kollega jag aldrig sett.

Jag - tjejen snart 36. Pff.
Inte skulle han sagt så till vem som helst heller även om han nu visste vem det var.

Annars har vi arkivarier blivit kallade både för källartroll och akvarium. Antar att folk tycker det är lustigt att arkivarie - akvarium nästan låter likadant.

Ska tillägga att det enbart är män som gör sig lustiga över detta. Det är ju lite roligt, de fem första gångerna... men sen blir det lite tröttsamt.

/K

Extreme 15 km

Terränglöpning tävling i Ursvik 15 km. Det gick trögt de första km då jag undrade vad jag egentligen gett mig in på...

Banan var extrem med branta backar, stenar och rötter.

Det var första gången jag sprang 15 km och första gången jag sprang terräng.

Efter hand gick det något bättre, jag gick uppför backarna och sprang resten.

Fick ont i benen, speciellt det vänstra lårets muskelfäste smärtade men jag kämpade mig igenom.

Fick oanande krafter vid upploppet då jag spurtade i mål. Jag sprang på över 2 timmar men jag kom i mål i alla fall och det är det som räknas.

De andra löparna var extremer och det var säkert inte första gången de sprang terränglöpning. Jag är en glad amatör, den enda amatören där. Han som vann hela tävlingen sprang 15 km på 53 minuter. Det är bra. Fast han har säkert hårdtränat, det har inte jag. Men nästa gång... då tar jag honom! ;)

/K

Tur i oturen

Jag hade köpt lunch på och en Chai-latte på ett café på Kungsgatan. Med påsen i ena handen och latten i den andra stegade jag upp för trappan. Plötsligt trampar jag fel och faller handlöst framåt. Påsen med salladen far iväg och latten spills ut. Jag står på alla fyra en stund och känner efter om jag slog mig. En kvinna kommer fram och undrar hur det gick. Jag är omtumlad och chockad. Det gick så snabbt. Som tur var landade jag på avsatsen och jag fick bara lite ont i handen och ena foten.

Latten för 30 kr gick till spillo, jag hann inte ens smaka på den... men som sagt det kunde gått värre. Jag kunde slagit huvudet i stentrappan, jag kunde fallit bakåt i stället för framåt. Jag kunde brutit armar och ben.

Och
Jag kom undan med blotta förskräckelsen.


/K

Vänd om

Den här veckan har varit hemsk. Hemsk! Har jobbat jobbat jobbat och bara fått skit för det känns det som. Ingen uppmuntran, ingen feedback så jag vet att jag är på rätt spår. Cheferna lyser med sin frånvaro.

Tar jag initativ så är det fel, gör jag precis som det är sagt så funkar inte det heller.

Jag skulle vilja att kommentarer bara rann av mig liksom, att jag inte skulle vara så förbannat känslig. Jag förstorar upp saker till otrolig storlek och det är ett negativt beteende jag känner väl till. Det skrämmer mig också för jag kommer ihåg varningstecknen och signalerna från när jag var deprimerad.

Jag känner stressen i kroppen.

På något vis måste jag ändå vända på det här.
Ta tag i det.
Stå upp för mig själv och sluta vara offer.

Jag bestämmer hur jag vill reagera och agera.

/K

Jo då, det är bättre med benen...

... nu kan jag ju gå ;)

/K

Zzzz

/K