tisdag 29 april 2008

Soy ska til London!


På torsdag bär det iväg!
Mot Sherwoodskogen! Eller nej jag menar LONDON, LONDON såklart! Det blir mycket gospel, gemenskap och glädje! Spännande värre!

Jag har nästan gjort allt jag ska inför resan.





- Betalat räkningarna
- Fixat ja ni vet... minneskortet
- Lämnat in deklarationen
- Växlat till pund
- Städat - eller nja det har jag inte gjort än...
- Packat - inte än. I morgon ska jag göra det
- Tvätta - lite sent nu. Hinner inte men det går nog ändå

Det kommer bli 4 intensiva härliga och spännande dagar! Kl tidigt på torsdag bär det iväg.

/K

Vart tog minneskortet vägen?


Ibland undrar jag...över mig själv...
Ända sen Salzburg har mitt kameraminneskort strulat. Trodde jag. Det gick bara att ta ca 30 kort innan kameran lämnade ett ilsket meddelande att minnet var slut. Så jag raderade en del kort... minskade ner storleken och kunde ta 30 kort till.

På torsdag åker jag till London och jag bara måste ha en fungerande kamera! Det var ju nåt jävla vajsing på minneskortet! Och det kostade ju faktiskt 500 spänn! Så, jag gick till Teknikmagasinet där kortet var inhandlat.

Jag berättar om mitt problem och visar.

Kolla här! Internminnet slut!

Killen bakom disken tar ut kortet och ser att det inte sitter i. Han klickar i det lilla kortet i det stora och vips!

"Bilderna är borta! Var är mina bilder?" frågar jag.

Det visar sig att jag har under hela denna tid - från februari och fram till nu använt mig av internminnet - kamerans egna minne och inte alls av minnet från kortet!

Aha Eureka! I got it!

Ja problemet löst allting gott och jag skrattade hela vägen hem. Jo men faktiskt, jag gjorde det.

/K

onsdag 23 april 2008

Blommor på Västerbron


Igår gick jag över Västerbron.
På två ställen hade folk satt fast blommor i broräcket.

Ganska ofta får vi in larm om "Hot om hoppning". Då är det någon som hotar att hoppa från en bro. Vanligtvis Västerbron eftersom den är så hög.

Plötsligt blev de där larmen jag hörde i högtalarna verkliga... Man överlever inte om man hoppar från Västerbron.

/K

torsdag 3 april 2008

Stegtävling a lá Prag



Jag trodde inte att jag var så tävlingsintriktad, men det är jag. Resultat betyder mycket för mig. Mitt eget resultat och mitt lag resultat. Nu är det väl kanske inte de mest aktiva människorna som är med i mitt lag trots att arbetsplatsen som regel mest består av män som måste vara i fysisk tippform. Eller så är de i mitt lag bara dåliga på att skriva in resultatet på tappa.se. Själv är jag snart framme i Trelleborg.

Varje morgon gör jag mig i ordning och som pricken över alltihopa sätter jag på mig stegräknaren. Den sitter bra där fast igår gjorde den en loop, hoppade ur sin bana och hamnade på badrummsgolvet.

Jag har gått 23 km på två dagar och det är jag nöjd med. Kanske är det så att jag rör på mig mer än jag tror, jag menar det där vardagliga. Fast igår var jag riktigt ihärdig och tog trapporna nästan varje gång i stället för hissen. Jag sitter på fyra trappor så det blev mycket knatande. Dessutom tog jag en timmes promenad utöver det igår.

Idag blev det inte lika effektivt eftersom jag gick hem under eftermiddagen eftersom jag blev dålig. Men jag kom ändå upp i ca 11800 steg.



Jag kör så det ryker! =)



/K

söndag 23 mars 2008

Kaxa inte med polisen!


Pendeln mot city ca klockan 20.20, söndagen den 23 mars. Stockholm.

Ungdomarna 5 stycken, tre killar och en tjej alla med en ålder på en 16-18 sådär satt på pendeltåget in mot stan. De skulle gå på bio, antingen till Sergel eller Söder.

- Ameh, vi var ju på Söder förra gången!
- Näe det var vi ju inte.
- Ja men vi åker väl till Sergel då om du tycker det är så varmt ute!

Så gick diskussionen.

Tre poliser kommer gående i pendelgången. De stannar till och följande konversation utspelar sig en stund senare mellan en av killarna och den förste och störste av poliserna.

- Ville du nå´t? frågar polisen.

- Näee...

- Du såg så frågande ut?

- Jaha... nej det är inget.

De pratar lite till och polisen säger åt ynglingen att komma med.

- Ja men varför då? frågar kompisarna, vad har han gjort?
- Vad har du gjort Stefan?
- Jag vet inte. Ingenting!
- Ja men vi ska ju på bio, säger en av killarna.

Ynglingen reser sig upp och står och pratar med polisen bakom glaset, vi hör inte vad de säger.

Han kommer tillbaka till kompisarna.
- Jag måste gå av, de vill prata med mig.

- Ja men vi ska ju på bio, varför ska han följa med?

- Det har ni inte med att göra, blir polisens svar till kompisarna.

- Betalar ni vår bio då som vi ska gå på?

- Jaha när går den då?

- Kvart i nio.

Inget svar, polisen mumlar något.

- Han ska av nu, meddelar polisen.

- Jaha men vad ska vi göra då? Ska vi följa med då?

- Ja det får ni väl men vi vill prata tjänsteärende(?) med honom, ni får stå DÄR borta.

- Jaha, men sen när ni har pratat tjänsteärende(?), får han gå sen då? Hur lång tid kommer det ta?

- Det får vi se, svarar polisen.

Killen ser uppgiven ut.

- Snälla följ med, vädjar han till kompisarna.
- Ja vi följer med, vi kan inte lämna honom, säger en av kompisarna.

Hela kompisgänget på fem personer samt tre poliser går av. Vi andra i vagnen sitter där som frågetecken.

Vad vad det som hände?


Plockade de på allvar in en kille för att han såg frågande ut?
Får det gå till så?
Har polisen befogenhet att göra det?

Jag kan förstå om de satt och drack alkohol eller bråkade eller något annat i den stilen. Men det var inget sånt.

Jag funderade över om polisen kände igen ynglingen av någon anledning och om det var därför? Jag tänkte att det nog måste vara så. Men det verkade inte så. Det verkade mer vara så att pojken tittade på dem på ett speciellt sätt och så blev den ena polisen provocerad och på något sätt ville han manifestera sin makt.

Man kaxar INTE med polisen!
Herre jösses, man TITTAR inte ens på dem!

När sällskapet gått frågade jag två ynglingar som satt bredvid mig, vad som just utspelat sig.

- Vet ni varför de tog honom? Vad hade han gjort?
- vet inte, han tittade väl på dem.
- Jamen så kan de väl inte göra! Det kunde ju lika gärna varit jag!

För visst är det så att man undrar om det hänt något när polisen i sina uniformer visar sig i tunnelbana eller på pendeln? Det gör i alla fall jag. Och jag tänkte nästan själv fråga dem om det var något som hänt. Tur att jag intre gjorde det då.

Kanske var det så att de visste vem han var eller så var det en ren slump, det vet inte jag. Jag vet att allt oftast inte är vad det syntes vara från början. Men det var så märkligt att jag vet inte vad jag ska tro.


Så en fråga till vår ordningsmakt, polisen:


Har ni befogenhet att ta någon åt sidan, för att prata, bara sådär eller för att personen har en uppsyn som polisen inte gillar? Personen uppträder på intet vis störande (mer än att han såg frågande ut och kanske mötte polisens blick), drack inte alkohol på allmän plats eller något sådant. personen sitter helt fredligt på sin plats med sina kompisar. Hey, han satt inte ens längst ut så han kunde gjort något. Nu satt inte jag så att jag såg eller hörde om killen kan ha mumlat något nedsättande till polisen men i alla fall.

Killen var inte jättekaxig, överhuvud taget. Någon gång. Och definitift inte efter att han pratat med en polis som var stor som ett hus med full mundering.

Jag tyckte synd om kompisgänget och hoppas att de kom iväg till bion. Och gjorde de inte det så hoppas jag att polisen betalade biljetterna. Det är väl det minsta de kan göra!


/K

söndag 16 mars 2008

We can do it!


"Badhuset i Aspudden ska rivas. I januari 2009 kommer grävskoporna, och en av Stockholms äldsta och mest unika badmiljöer försvinner.

Badet byggdes 1919 och är i stort behov av upprustning. Men politikerna i Idrottsnämnden i Stockholm vill inte satsa på en renovering utan i stället låta badet gå i graven.

Badet har 20 000 besök per år. Fyra dagar i veckan är det öppet för allmänheten, övrig tid är fullbokad med aktiviteter som babysim och sjukgymnastik. Den grunda 15-metersbassängen med 32-gradigt vatten gör att badet är särskilt lämpligt för sådant. Ekonomiskt går verksamheten jämt ut, men gör ingen vinst, vilket lett till att underhållet blivit lidande under flera år."

Gå in på www.raddabadhuset.nu och läs mer!

Protestera mot badhusets rivning! Häng upp ett rött skynke! På hemsidan kan du också skriva på protestlistan mot rivningen.

WE CAN DO IT!

/K

onsdag 12 mars 2008

Torrfällning i regn



Idag har det regnat... hela dagen... och jag tänkte, ska jag? Ska jag ta mina nya skor på mig idag? Ja! Jag chansar, det är lite blött ute men det regnar ju inte just nu och dessutom behöver jag ju inte gå i vattenpölarna.

och mina nya Nikeskor fick blått på sig av jeansen som torrfäller. Ni vet hur det är när man köpt nya skor. Man är så rädd om dem. Man putsar och försöker försiktigt gnida bort smutsen eller det blå från jeansen, men det händer inte så mycket.

Tålamodet tryter. Och föresten så syns det inte så mycket.
Fast vetskapen om att det blåa på skorna finns där irriterar mig. Att jag inte tänkte på det...

regn + blåjeans mot ljusa skor = ingen bra kombination.


ps: Det är inte skon på bilden som tillhör Karin.

/K