Två dagar kvar...

Nu är det bara två dagar kvar...

Det känns overkligt och väldigt påtagligt. Jag har hunnit med allt jag ska och som jag rimligen har kunnat hinna. Har redan börjat packa ihop mina saker på rummet och de dagar som är kvar blir det det jag fortsätter att göra.

I går blev jag avtackad med tårta och present. Jag delade tillfället med en kollega som fyllt 60.

Jag märker att de flesta kollegorna tycker att det är tråkigt att jag ska sluta. Det värmer att bli saknad.

På måndag börjar jag mitt nya jobb inne i stan. Det ligger väldigt centralt. Det ska bli spännande, jag vet inte riktigt vad som väntar men det kommer att bli bra.

Jag är full av tillförsikt och nyfikenhet!


/KarinC

Tokmycket

Det är tokmycket på jobbet inför invigningen av arkivet på torsdag.

Hemsidan ska bli klar, i alla fall såpass mycket att den går att presentera för 150 ivriga besökare.

Jag håller på att försöka avsluta mitt arkivprojekt fast jag måste erkänna att det går trögt. Jag skulle träffat min chef idag för feedback och avstämning eftersom jag ju slutar om 2,5 vecka. Men hon var tyvärr sjuk och kommer inte tillbaka föränn... senare. Nästa vecka åker jag och U till Salzburg så då är inte jag där.

Och sen är det bara en vecka kvar...

Jag är inte särskilt stresstålig, inte alls faktiskt. Det har sina orsaker eller så har jag aldrig varit det. Stresstålig. Det känns lite som jag går inne i en bubbla, på något sätt utanför mig själv. Inte närvarande, inte fast förankrad i min egen kropp. En rätt obehaglig känsla som jag känner igen och som gör mig lite rädd. För det kändes på samma sätt innan jag gick in i väggen eller var på väg att få en depression. Jag skulle tro att det är stress och jag känner mig väldigt pressad över att sluta....

för att 2 dagar senare börja på nytt jobb någon helt annastans.

Jag är tacksam för att jag fått ett arbete att gå till efter jobbet på arkivet. Det känns skönt men vemodigt att sluta eftersom jag aldrig tidigare trivts så bra på något arbete tidigare. Arbetskamraterna och gemenskapen är topp! Verkligen! Jag kommer sakna dem oerhört mycket och jag vet att de kommer sakna mig.

Men vem vet, jag kanske kommer tillbaka! Och då med ännu mer erfarenheter i bagaget!

=)

Ibland undrar jag...

"Jag vill åka hem nu.
Sitter på jobbet och är ledsen, ledsen och trött.

Blev osams med U igår kväll. Visserligen fick jag ett sms i förmiddags där han bad om ursäkt för sitt humör igår kväll. Jag har inte svarat.

Han var så arg igår, fast mest trött kanske och så tog han ut det på mig. Vi som hade planerat att resa någonstans tillsammans, men det blir nog inte så nu. Jag tappade lusten till det. När han blev så där arg på mig och kallade mig för trög och dum så blev jag ledsen och arg och sa det till honom också. Då fortsatte han och tog vändan en gång till varför han tyckte det.

Jag fick nog och sa att nu fick han åka hem, för jag skulle sova.

Han fortsatte med att säga att ”vi får kolla på resor någon annan gång” och jag svarade att ”Det tror jag inte”.

”Nä det blir nog för dyrt kanske...” tyckte han.

”Nej det är inte det. Jag har tappat sugen att åka någonstans med dig. Jag vill inte längre”.

Snabbt, snabbt tog han på sig ytterkläderna och stod vid ytterdörren. Jag stod så långt ifrån jag kunde komma. Ville inte vara nära. Jag ville inte låtsas att allt var bra med en puss eller ett käckt ”Hej då sov så gott!”. Han sa hej och jag mumlade hej tillbaka. Dörren stängdes och jag stod stilla ett tag, andades knappt.

Sen kom tårarna. Och jag grät när jag gick till sängs. Låg med händerna framför ansiktet och det var skönt, skönt att gråta. Jag har inte gråtit på flera månader."

----------------

Han ringde för några timmar sen och visste inte vad han skulle säga. Skämdes. Vi pratade om det och jag började analysera och psykologisera mig själv i stället för att bara acceptera mina känslor och att jag faktiskt blev sårad, ledsen och arg.

Jag har kommit in i någon slags negativ spiral igen, gamla vanor sitter i och kan vara svåra att bryta.

Men jag ska.

I morgon blir det bättre och jag är nöjd och glad igen. Detta var bara en tillfällig svacka.


/KarinC

Tugg

Jag har blivit så nervös sista tiden. Tuggar sönder mina läppar.
Biter ihop käkarna så tänderna gör ont.

Andas, andas....
Lugn och fin....
/K

Jobb

Nu är det klappat och klart!
Den 3:e mars börjar jag nytt jobb!

Jag fick ett mail igår kväll, hastigt och lustigt. (är det inte konstigt att skicka mail och säga att någon har fått arbete?...brukar man inte ringa?) Jag gick in på mailen strax innan jag skulle gå och sova bara f'ratt. Och där var ett mail från dem. Han skrev att allt var i sin ordning med det formella och att jag var välkommen den 3:e mars. Lönen är si och så. Inga diskussioner alls. Anställningen är till årskiftet och jag ska ordna och förteckna arkiv, ungefär det jag gör nu.

Jag får lov att smälta detta nu, för jag kan inte riktigt ta in det. Jag känner inte det där: YES! Som jag skulle vilja.

Min pappa kommenterade att jag lät som "Äh, det är väl inget märkvärdigt" eller "Jaja, whatever", typ. Fast det är det. Jag har fått jobbet jag sökte. Jag slipper gå arbetslös!

Varför är jag då inte glad?

/K

:=

Otacksamma katt!
Som inte vill HA kattgräset jag köpt åt henne!

Intervju

Så var det gjort då! Jobbintervjun. Det gick bra. Hoppas jag. Skulle vara skönt att få börja måndagen den 3:e mars på ett nytt jobb! Visserligen trivs jag på arkivet men jag får ju inte vara kvar! Det finns ju inga pengar! :=

Hellre då att jag går nya vägar, finner nya möjligheter och nya utmaningar. Någon annanstans.

Efter intervjun, som varade ca 40 min, var jag tom. Tom i huvudet, tömd på energi. Jag gick in på MegaStåre och naturligtvis köpte jag 3 cd-skivor för 100 kr bara för att... jag var trött. (Visserligen var det 3 bra skivor!). Sen tog jag tog fel tåg på Centralen och fick gå hem och det tog mig 20 minuter. Fast det var skönt med promenad. Jag behövde rensa huvudet på tomhet.

Nu sitter jag här igen framför datorn och jag är så trött så trött. Ska gå och lägga mig snart, innan kl 22 är tanken.

De ska höra av sig om nya jobbet, förhoppningsvis nästa vecka.
Om inte, så gör jag det.


/K