Update

För er som inte vet, började jag ett nytt jobb inom en förvaltning någonstans utanför Stockholm den 2 december, efter Prag-resan med Miss J.

Och nu har jag alltså fått förlängt, inte med 2 månader utan med 3 månader! Det betyder att jag har ytterligare några månaders jobb med toppenlön ända fram till sista april. :) Efter det får vi se vad som händer... beror på hur långt jag kommit med det jag ska göra. Det är mycket som ska rensas och gallras, det är inte gjort på kanske... 20 år sisådär.

Jag fullständigt badar i papper, det blir 7-8 säckar varje vecka jag slänger. Naturligtvis efter noggrann koll så att det stämmer osv. Jag gallrar ju inte bara rakt av sådär.


Det hela känns mycket bra, jag trivs med arbetskamrater och jag lunchar titt som tätt med kommunarkivarien som varit med och anställt mig. Veckorna går förvånansvärt snabbt även om det ibland känns segt.

Det är redan februari och jag hoppas våren kommer snart och att vi slipper denna kyla som är nu (även om det är bättre med snö och kyla än slask och grått blask). Men jag längtar efter våren!


Och sommaren!



/K

Att drömma sig bort

Film.

Finns det något underbarare (eller det gör det ju...)? Jag såg "Avatar" i Oskarshamn med 3D-glasögon. Filmen var skickligt gjord och jag älskade det blå folket och planeten de var på. Filmen var något förutsägbar men vad gör väl det, den var ju bra! :)

En annan film jag definitivt ska se är "Från Vildingarnas Land". En barnbok med nästan bara bilder. Jag kom ihåg den som barn. Jag hade inte boken själv men har ett vagt minne av bokens många bilder.


KarinC

Nytt år, nya tider

Nu är det nytt år och och nya inlägg kommer, om än kanske något sporadiskt.

Helgerna har varit jättebra, jag har varit i Småland hos älsklingen och det var härligt. Både lugnt och skönt med promenader, utflykter, middagar och fika hos svärföräldrar. Vi hade ändå egen tid, mystid för oss själva.

I helgen kommer han hit, min älskling.

Jag är full av hopp inför framtiden och ser fram emot att dela den med älsklingen.

I dagarna fick jag veta att jag antagligen får förlängt på jobbet där jag arbetat sen december. Jag har fått ett muntligt löfte men jag får nog veta mer detaljer i slutet av veckan. Jag jobbar som arkivarie på en förvaltning och för tillfället gallrar jag och rensar personakter. Det har inte gjorts på säkert 30 år så det blir mycket papper, flera säckar per vecka.

Det är slitigt och ganska monotont eller så har jag bara fått in en rutin. :) Det går framåt, jag ser resultat. Det känns bra.

Mycket bra.


/K

Rädda Aspuddsbadet!

© K.C.L 2009



Jag skickade ett mejl till Madeleine Sjöstedt samma datum 25/11.09 som Idrottsförvaltningen intog Aspuddsbadet. Jag har inte fått svar.


"Hej Madeleine,

jag skriver till dig för att visa mitt stöd för Aspuddsbadet och för att badet ska få vara kvar. Jag skriver till dig för att visa mitt missnöje och ilska för att du som ansvarig politiker bestämt dig för att badet ska rivas, till varje pris verkar det som.

Aspuddsbadet är inte bara ett badhus. Det är ett kulturhus och en samlingsplats för Aspuddsbor (och andra) i alla åldrar och med olika bakgrund. Det upprör mig att ni (du) som politiker struntar i föra en dialog med oss medborgare. Det handlar om demokrati, för det har faktiskt blivit en demokratifråga i det här läget, när ni politiker inte lyssnar på oss som faktiskt bor här.

Ni politiker pratar ofta om att ni vill värna om kultur, friskvård och mötesplatser för människor. Aspuddsbadet utgör en unik kombination av allt detta med bad och kultur, konserter och författarträffar. Dessutom har det funnits plats för både babysim, sjukgymnastik och rekreation m.m. Det är en mötesplats som präglas av engagemang och öppenhet. Ta till vara på det!

Jag hoppas att du läser mitt brev och tänker efter, en gång till.


Hälsningar

KarinC
Stolt Aspuddsbo"

En bra film är en bra film

Åh vad många bra filmer det finns och jag kommer bara se en bråkdel av dem. Än så länge har jag sett 2 filmer.

Först ut var filmen "Precious" av Lee Daniels. Ni har kanske hört talas om den? Den handlar om den 16-åriga flickan Precious som är gravid med sitt andra barn. Hon bor med sin mamma som misshandlar henne fysiskt och psykiskt. Det är ju mer i det här som ni förstår men jag vill inte berätta för mycket. Det är en rörande, stark och mycket obehaglig film som ändå rymmer en del hopp, tack och lov ska tilläggas.

Det var en film som stannade kvar länge länge i mitt sinne. den kommer säkert vinna en hel del internationella priser och kanske vinner den Stockholms filmfestivals eget pris?


En annan måste-se-film är "The incredible Mr Fox" eller på svenska "Den fantastiske räven". En galen, kul och animerad film med Gerogre Clooney och Meryl Streep som huvudröster. Den handlar om pappa räv som försöker bryta sin kriminella bana som fågeltjuv men som inte riktigt lyckas med att vara pappa, make och vildräv. I alla fall inte samtidigt.

Filmen är en liten pärla med kluriga detaljer. Ska tilläggas att trots att filmen är animerad på det gamla viset är det alls ingen renodlad barnfilm. Visst den är inte jätteläskig och 11-åringar kan säkert se den med behag. Vad jag menar är, det är en bra film för vuxna och för barn. Många jag känner blir skeptiska när jag säger att jag gillar animerad film. "Va, en barnfilm? Men den kan väl inte du se?"

Klart jag kan! svarar jag. All animerad film är inte för barn bara för den är animerad. Och om det nu är en barnfilm, vad är det för fel med det? Det finns massor av bra filmer för barn. Jag låter inte det begränsa mig.

En bra film är en bra film.
Så det så.


Det blir för övrigt en animerad Tim Burtonfilm ikväll på biograf Sture. Härligt med film, är det inte? :)



/KarinC

Nytt jobb i sikte

Det händer så mycket att jag inte riktigt hinner med. Hösten har varit rätt tung främst beroende eller enbart beroende på grund av att jag är arbetslös. Jag har gått på mina möten hos jobbcoachen och det har gått bra.

Förra veckan fick jag veta att jag fått ett tillfälligt arbete som arkivarie jag sökt. Så det gav utdelning att söka, söka, söka jobb.

Jag börjar nästa vecka. Men först ska jag till Prag med J. Vi åker tidigt på lördag morgon och ska vara borta över helgen. Jag har aldrig varit i Prag så det ska bli spännande.


/K

"Skorpan" is my middlename

Ena stunden sprang jag med kopplet utsträck och en galopperande hund framför mig för att i nästa ligga på asfalten. Jag kände med tungan i gommen och tänkte: "Jävlar, där rök tanden". Sen spottade jag blod. Hur illa det var förstod jag inte riktigt förrän pojkvännen kom med bilen så vi kunde åka till akuten. Och kanske inte ens då förstod jag hur illa det faktiskt var.

Jag vet inte hur jag såg ut, bara att det var illa och att det var blod överallt. De visste att vi skulle komma in, jag tror LG ringde. Läkaren kom till sist och sydde två stygn över näsroten där glasögonen hade skurit upp ett jack och två stygn på överläppen där tanden gått igenom. Jag hade ett hål i läppen. Hela ansiktet gjorde ont ont ont och jag är helt klart flera erfarenheter rikare vad gäller både smärta och efterkommande ärr.

Jag håller fortfarande på att läka ihop och det är väl tur att jag har bra läkkött för annars vet jag inte...

Så jag hade en veckas konvalescens hos LG, jag kunde inte gärna ta bussen hem till Stockholm i det skicket jag var i. Jag såg ut som jag hade gått en rond i boxningsringen. En väldig smärtsam sådan.

Tanden som gick av i flera bitar lagades i onsdags och jag kan inte se någon skillnad. Det är rätt fantastiskt vad de kan göra. Småjobbigt var det och ont gjorde det, mest i överläppen där jag ju var nysydd. Jag fick massa bomullpads i överläppen för att de skulle komma åt ordentligt.

Jag kom hem nu i fredags efter att stygnen tagits bort. Det var en rätt smärtsam historia också.

En del skorpor har lossnat av sig själva, och det ska de ju göra. Jag ser inte riktigt klok ut och en del människor med ungefär ingen hyfs alls och zero IQ glor som de aldrig sett en människa förr. Det gör mig irriterad men nu har jag lärt mig att hantera det. Ignorera. Glo tillbaka. Möta blicken.

Jag kan förstå att folk tittar till, det skulle jag själv göra. Men jag skulle inte glo och vända mig om. En del människor med sår i ansiktet kanske skulle stanna hemma för att det är så obehagligt att folk tittar men det gör inte jag. Har jag ett ärende inne i stan så åker jag in. Och de flesta människor är rätt justa och bryr sig inte nämnvärt. Så är det ju.

Jag ser det som en erfarenhet eller en hel hög av dem. Kanske kunde jag varit utan den brutala närheten med asfalten när jag tänker efter...

I alla fall, jag läker ihop. Sakta men säkert.


/K