Jazzmelankoli

Jag har så mycket kläder! Jag får inte plats i mina garderober längre! De bågnar och jag kan inte stänga garderobsdörren. Inte slutar jag köpa nytt heller...

Så idag har jag rensat lite för det som ligger längst in i mörkret har jag antagligen inte använt på flera år. Det har blivit massor av aha-upplevelser när jag hittat än det ena än det andra klädesplagget.

Vi har en byteslokal i vår förening. Det är verkligen jättebra och man kan lämna sånt man inte vill ha, både skor, kläder, husgeråd, böcker och möbler. Nu när jag kom dit har de röjt för det var nästan alldeles tomt men jag ställde in mina böcker och hände upp lite kläder på galgarna.

Jag tror att det som inte folk tar själva skjutsas till "Myrorna". Det känns bättre att det används än att slänga det i sopen (om det inte är trasigt förstås).



För att matcha den sentimentala och melankoliska känslan jag har i kroppen idag spelar jag Nils Landgrens "A sentimental Journey".

Vilken jazzkatt han är!

/K

Life - on hold

Mitt liv känns lite som det är på :"On hold". Jag är orolig, rastlös och lätt uttråkad. Mina vänner har antingen semester och då är de inte i stan eller så jobbar de och har inte tid.

Det är döden att bara gå omkring och dra som jag gör nu. På ett sätt skönt, att det är sommar och varmt ute... men jag sitter ju ändå bara här! Kommer mig inte för att göra någonting alls.


Igår träffade jag i alla fall en släkting från Göteborg och hennes familj. Jag har aldrig träffat henne förr eller jo, vi kom på att vi nog hade träffats på en släktträff någon gång i slutet på 1980-talet. Då var vi båda typ 14 år så vi var väl inte så kontaktsökande med de vi inte kände. Hon berättade att hon känt sig lite utanför eftersom alla vi kusiner kände varann.

Hur som helst känns det som jag fått en ny vän och lite av en syster. Kontakten var omedelbar kände jag. Jätteroligt! Och så har jag blivit bjuden till Göteborg i slutet av augusti. :)


Nästa vecka har jag flera aktiviteter på gång. Jag fick ett ryck och ringde runt till vänner jag inte träffat på länge för att höra om de ville ses där och då men ingen av dem kunde. Däremot bestämde vi oss för att ses nästa vecka. Så jag har en fika och middag inbokad på måndag. Sen ska jag och en annan vän gå på Parkteatern på tisdagskvällen.



/K

Sålla agnarna från vetet

Jag vill återkomma till det jag skrev om tidigare, msn-konversationerna eller snarare det som händer bakom dem.

Så här är det.

Jag dejtar på nätet, som så många andra.
Jag har profiler både här och där och lite överallt.
Jag mejlar till personer jag tycker verkar trevliga och som har något att säga.
Jag vill ha en kärleksrelation men lika gärna kan personen bli en god vän (det har hänt förut) och jag är inte främmande för det.



Jag vet inte vad som rör sig i dessa mäns huvuden, vad det är som gör att de känner sig så ratade, så kränkta.

Vad jag vet, är att jag inte ska ta det personligt.

Jag kan bara beklaga att den ena blir så kränkt att han far ut mot mig och kallar mig än det ena än det andra... ointressant och ful, och det kan han få tycka om han har ett behov av det. Jag vet att det inte stämmer och jag misstänker att han vet det också.

Den andra: ja det förstår jag inte alls... jag har svarat på varenda mejl han skickat, vi har pratat någon gång på msn. Han gav mig sitt telefonnummer ganska snabbt och ville jag skulle ringa och/eller sms:a men jag gjorde inte det.

Och det där att jag skulle idka någon slags välgörenhet genom att ha kontakt med honom, det förstår jag inte alls. Vad menar han?


Jag kan inget annat göra än att beklaga att deras självbild är så dålig, att de har den synen på sig själva. Deras text osar bitterhet och självömkan och det är ledsamt.


De sållar liksom ut sig själva. Ska jag vara lite elak, så är väl det bra. Då slipper jag själv.


/K

Och livet går vidare...

Men vad är det här för något?

Jag fattar ingenting....


msn-konversation eller nå't


Mr T säger:
kommer att ta bort dig från den här sidan också

Karin C. säger:
Hej, jo jag såg det. Varför då?

Mr T säger:
du verkar inte vilja svara så då kan jag bara säga : ha de så gott och jag hoppas du finner kvinnan i ditt liv
hejdå
är inte intresserad av nån slag flirt av välgörenhet,
har tillräckligt många att säga nej till ändå
men ett tag trodde jag (vilka nitar man går på!!!!!!!!!) att du var seriös, men... jaja


/K

Det här med dejting

Det här med dejting är inte så lätt och förra dejten gick ju inte så bra att jag tror att jag låter det vara ett tag.

Det var en trevlig dejt och vi hade mycket att prata om. Det var senare när det blev lite mer kroppskontakt som jag blev lite mer avvaktande. Men jag fungerar så att jag vill ge det en chans innan. Han frågade om det var okej och jag sa att det var det så det får ju jag stå för.

Han blev arg när jag igår sa som det var, att jag inte var intresserad av honom. Det hade gått två dagar efter vi träffats. Antagligen trodde han att jag känt från början att det inte var något och att jag inte sagt något. Och kanske var det så... Men jag vill ge det lite tid. Så fungerar jag.

Känns inte bra att han blev arg och ledsen men det är klart, det är aldrig roligt att bli ratad. Det går liksom inte att linda in hur gärna man än vill. Ingen vet det bättre än jag. Jag har en känsla av att han tycker att jag var falsk. Och som han själv sa:

Jag var ju inte särskilt intressant eller ens attraktiv.

De där påhoppen var onödiga men antagligen ett uttryck för sårat ego.


Men varför känner jag mig som en skurk? Jag tycker inte att jag är det. Klart jag kanske kunde hanterat det lite bättre eller så hade utgången eller reaktionen blivit detsamma hur jag än gjort, vad jag än sagt.



/K

Det gick ju inte så bra...

Konversation från msn.


Mr x säger:
Tjena!

Karin C. säger:
Tja!

Mr x säger:
Allt väl?

Karin C. säger:
Det är bra med mig
Du då?

Mr x säger:
Fint här också.
Vad har du gjort idag?

Karin C. säger:
Inte mycket du. Läst bok. Handlat.

Mr x säger:
Aha.
Det var mysigt att träffa dig.

Karin C. säger:
Detsamma.

Mr x säger:
Okej. Du är inte arg på mig eller något?

Karin C. säger:
Jag är inte arg.

Mr x säger:
Du kanske inte är så intresserad sen efter dejten?

Karin C. säger:
Jag är tyvärr inte det. Det är tråkigt men så är det.

Mr x säger:
Det märks. Varför inte säga det?

Karin C. säger:
Jag säger det nu.

Mr x säger:
Jaja, du är inte så himla intressant du heller!

Karin C. säger:
Nej det är jag kanske inte.
Förlåt. Men det är så jag känner. Jag tycker att du är trevlig och vi hade en hel del att prata om men .... Vet att det låter som klyschor

Mr x säger:
Ja som sagt du är inte så attraktiv. Så det är väl ingen större förlust.

Karin C. säger:
Men då så, ingen skada skedd då!

Johan säger:
Verkligen inte. Jag antar att vi inte har något mera att säga varandra?

Karin C. säger:
Det verkar inte så.

Mr x säger:
Jag tar bort dig från msn.

Karin C. säger:
okej


---------------

The End.



/K