Och livet går vidare...

Men vad är det här för något?

Jag fattar ingenting....


msn-konversation eller nå't


Mr T säger:
kommer att ta bort dig från den här sidan också

Karin C. säger:
Hej, jo jag såg det. Varför då?

Mr T säger:
du verkar inte vilja svara så då kan jag bara säga : ha de så gott och jag hoppas du finner kvinnan i ditt liv
hejdå
är inte intresserad av nån slag flirt av välgörenhet,
har tillräckligt många att säga nej till ändå
men ett tag trodde jag (vilka nitar man går på!!!!!!!!!) att du var seriös, men... jaja


/K

Det här med dejting

Det här med dejting är inte så lätt och förra dejten gick ju inte så bra att jag tror att jag låter det vara ett tag.

Det var en trevlig dejt och vi hade mycket att prata om. Det var senare när det blev lite mer kroppskontakt som jag blev lite mer avvaktande. Men jag fungerar så att jag vill ge det en chans innan. Han frågade om det var okej och jag sa att det var det så det får ju jag stå för.

Han blev arg när jag igår sa som det var, att jag inte var intresserad av honom. Det hade gått två dagar efter vi träffats. Antagligen trodde han att jag känt från början att det inte var något och att jag inte sagt något. Och kanske var det så... Men jag vill ge det lite tid. Så fungerar jag.

Känns inte bra att han blev arg och ledsen men det är klart, det är aldrig roligt att bli ratad. Det går liksom inte att linda in hur gärna man än vill. Ingen vet det bättre än jag. Jag har en känsla av att han tycker att jag var falsk. Och som han själv sa:

Jag var ju inte särskilt intressant eller ens attraktiv.

De där påhoppen var onödiga men antagligen ett uttryck för sårat ego.


Men varför känner jag mig som en skurk? Jag tycker inte att jag är det. Klart jag kanske kunde hanterat det lite bättre eller så hade utgången eller reaktionen blivit detsamma hur jag än gjort, vad jag än sagt.



/K

Det gick ju inte så bra...

Konversation från msn.


Mr x säger:
Tjena!

Karin C. säger:
Tja!

Mr x säger:
Allt väl?

Karin C. säger:
Det är bra med mig
Du då?

Mr x säger:
Fint här också.
Vad har du gjort idag?

Karin C. säger:
Inte mycket du. Läst bok. Handlat.

Mr x säger:
Aha.
Det var mysigt att träffa dig.

Karin C. säger:
Detsamma.

Mr x säger:
Okej. Du är inte arg på mig eller något?

Karin C. säger:
Jag är inte arg.

Mr x säger:
Du kanske inte är så intresserad sen efter dejten?

Karin C. säger:
Jag är tyvärr inte det. Det är tråkigt men så är det.

Mr x säger:
Det märks. Varför inte säga det?

Karin C. säger:
Jag säger det nu.

Mr x säger:
Jaja, du är inte så himla intressant du heller!

Karin C. säger:
Nej det är jag kanske inte.
Förlåt. Men det är så jag känner. Jag tycker att du är trevlig och vi hade en hel del att prata om men .... Vet att det låter som klyschor

Mr x säger:
Ja som sagt du är inte så attraktiv. Så det är väl ingen större förlust.

Karin C. säger:
Men då så, ingen skada skedd då!

Johan säger:
Verkligen inte. Jag antar att vi inte har något mera att säga varandra?

Karin C. säger:
Det verkar inte så.

Mr x säger:
Jag tar bort dig från msn.

Karin C. säger:
okej


---------------

The End.



/K

R.I.P Michael Jackson

Han var en av de största och min stora ungdomsidol under 80-talet. Jag lyssnade, dansade och sjöng hans musik. Mitt flickrum var klistrad med posters med honom och läste allt jag kom över.

Och nu är han död, bara 50 år gammal. Ett annat sätt att uttrycka det är att han fått frid för han var nog en väldigt plågad människa. Någon skrev att han var en sargad själ och så var det nog.

Jag vill minnas honom som han var i mitten av 1980-talet när han slog igenom med den bästa låten genom tiderna, "Thriller".

En stor artist var han, en av de största.


/K

Fast i dejtingträsket

Fast jag har ju faktiskt inte träffat någon än... eller jo det har jag ju. Men inte på den sajten jag hänger på nu, eftersom jag bara varit där några dagar. De två första dagarna regnade mejlen in, mest från Norge och Sverige och både från de som varit intressanta och de som inte är det. Ungefär som det brukar vara alltså. Inget nytt egentligen.

Men dessvärre är jag ju på något sätt fast och måste kolla hela tiden om jag fått meddelanden. Men nu verkar nyhetens behag ha lagt sig lite (efter två dagar) eftersom jag sällan får några mejl längre.

Så här är det att vara utan arbete. Jag sitter framför datorn. Och ute strålar solen...

/K

Att jag aldrig lär mig 2

Redan när jag var på väg in till stan i nyinköpt dyr klänning och sandletter tänkte jag: "Är det verkligen bra skor det här...? Och klänningen, är den inte lite för fin?" Träffade Ñ på tunnelbanan och hon sa:

"Oj vad fin du är, ska du träffa en man?"

"Nej nej", svarade jag för så var det ju faktiskt inte.

Jag skulle käka lunch med Miss J, bästa kompisen.

Träffade Miss J utanför Östermalmshallen och vi gick neråt gatan och stannade vid en uteservering där vi satte oss ner för att inta vår lunch.

Vi promenerade till Gamla stan därifrån och det gick väl bra... ett tag. Sen började fötterna svida och svullna upp men jag bet ihop...

Det är svårt att strosa avslappnat när fötterna bränner som eld och man liksom måste trippa fram, helst utan att göra en massa grimaser.

Vi gick in i en intressant butik mellan Gamla stan och Slussen, intressant så till vida att vi började lukta på olika parfymer de hade med en hel del intressanta dofter. Eller vad sägs om att dofta Gin och Tonic, Sex på stranden eller kanske tvätttomat? Faktum var att det doftade verkligen tvätttomat (varför man nu skulle vilja lukta tvättmedel).

Jag köpte doften Regn. Och det doftade verkligen sommarregn, så där lite sött ni vet, en blandning av mylla och fukt. Miss J köpte doften Salt luft. Jag har naturligtvis försvenskat alla dofterna som egentligen heter Rain och Salty Air.

Vi stod där och luktade ett bra tag och blev till slut rätt yra, en kombination av vätskebrist och doft.

Vi gick till Slussen och satte oss på ett café där.

Sen var jag helt slut och mina fötter... aj aj. Har fått blåsor vid tårna där skorna skavt i värmen.

Suck alltså.

/K