Sista dagen med gänget

Igår var sista dagen på jobbet. Jobbade intensivt hela dagen med att fixa i sista minuten. Ni vet hur det är.

"Ja just det, ska bara fixa det där och det där, rensa här, städa där. Och skicka iväg det mejlet".

Vi (jag och min arkivariekollega)rensade en del förstås, städade upp efter oss så gott det gick. Klockan två tackades vi av i lunchrummet och det kom mycket folk. Tårta, tal och presenter. Folk kom fram efteråt och önskade mig lycka till. Tänk vad mycket människor jag lärt känna under ett år och 2 månader! De var där för vår skull! Jag tror att de flesta ha en relation till mig och vet vem jag är, min kollega är mer anonym och tillbakadragen.

Visst är det så att vi har rott i land med det här, mot alla odds även om leveransen till Stadsarkivet antagligen inte kommer ske förränn i höst. Det kan vi inte göra något åt eller påverka. Oerhört frustrerande men jag kan inget göra. Och nu har jag ju slutat...

Efter jobbet klockan 17 var det pub och mina vänner vid Kommunikationsstaben övertalade mig att komma med trots att jag hade tvätttid hemma klockan 16.

Trevligt var det och jag kom inte därifrån förränn klockan närmande sig midnatt.

/K

Hajar ru, du är dumpad!

Jag ska se "Hajen"...

med tanke på att jag just blivit dumpad. Finns det något bättre att titta på då än att se människor slita varandra i stycken? Fast i det här fallet är det ju en haj... oj oj, vad långsökt... Haha.


/K

Nedräkning... två dagar kvar

Jaha... nu är det bara två dagar kvar på jobbet. Sen övergår mitt liv i arbetslöshet. Känns oerhört tråkigt speciellt som jag vet att de verkligen behöver en arkivarie och det finns hur mycket som helst jag skulle kunna göra där. Men det är det gamla vanliga. Arkivering prioriteras inte, trots att myndigheten nu blivit större efter årsskiftet och dessutom pratar de om "ett breddat uppdrag" och en utåtriktad verksamhet och det är jättebra och viktigt.

Men att ta hand om sitt arkiv anser jag vara en del av detta uppdrag. Det är en service till såväl den interna verksamheten, övriga myndigheter, kommuner och allmänheten.

Men som vanligt... det finns inga pengar att anställa en arkivarie på heltid. I alla fall inte i år. Så de kommer köra punktinsatser av arkivering igen och det har ju vi sett hur det blir då. En väldig röra! Det är det jag och min kollega städat upp nu. Trettio år av handlingar.

Och nu ska de alltså börja om från början ... så frustrerande! Jag trodde de lärt sig något men det verkar tyvärr inte så.

Jag kommer sakna mina kollegor och jag har en jättebra chef vilket är rätt ovanligt.

Usch, det känns så tråkigt och jag är ledsen mest hela tiden. Det hjälper inte att jag intalar mig att det kommer dyka upp någonting annat och att det ordnar sig. Det vet jag att det gör, i slutändan men det känns inte så just nu.

Just nu känns allt bara jobbigt.

/K

Grannstök

Det var det sånt där oidentifierbart dunk i ljumma natten. Jag kunde inte lokalisera var ljudet kom från, öppnade fönster åt båda hållen för att höra om det kom utifrån och att ekot fortplantade sig mellan husen, men det var inte det.

Jag låg i sängen och till sist gnisslade jag tänder av frustration och irritation. Sova, jag vill sova! Klockan är snart midnatt en vardag och jag ska upp klockan 06.00. Jag öppnade min ytterdörr och lyssnade med örat mot granndörren och jovisst var det därifrån det kom. Såklart. Det är inte första gången.

Jag ringde på.
Det blev tyst.
Ingen öppnade.
Jag muttrade (rätt högt): "Så jäkla patetiskt att inte våga öppna dörren". och precis när jag skulle stänga min dörr så öppnades den och en yngling tittade ut.

"Skulle ni kunna sänka musiken, jag försöker sova. Det är rätt lyhört".
"Är det så alltså?" blev svaret.
"Öh ja".

Typiskt att tjejerna som bor i lägenheten inte vågade öppna själva utan skickade fram en pojkvän.
Trodde de att de skulle få spö eller?


Nästa gång kanske...


/K

Centralbad och bio

I fredags var jag på Centralbadet i Stockholm. Jag hade fått en valfri massage av U i julkapp och passade på att nyttja den. Jag valde Hot Stonemassage där jag blev masserad med varma stenar.

Jag kom dit ca 15 minuter innan behandlingen, betalade extra för bad (150 kr). Tänkte först skippa det men kom på andra tankar. Nu när jag ändå unnar mig massage, varför inte passa på och bada lite också? Det gäller att passa på!

Jag blev visad in i Centralbadets inre regioner där jag aldrig varit förut. Klassiskt Japaninspirerat, mycket smakfullt.

Jag lade mig på mage på britsen och blev inoljad på ryggen för att sedan bli masserad med varma stenar. Tyckte först att det var något för varmt men kroppen vande sig snart och sen var det bara jätteskönt.
Varmt och rofyllt.

Kände mig som pånyttfödd efteråt.

Simmade några varv runt bassängen, badade i saltvattentemererade bassängen och bubblade i poolen.

Sen - lunch i Kungshallen och "to mutch shopping". ;)
Köpte solklänning, en fin (och dyr) silkesblus och till sist en bikini för sommaren.

Klockan 15.10 var det dags för bio med mamma, Sven och Svens barnbarn. Filmen var "Natt på museet 2". Filmen var sådär - dvs inte bra alls. Dessutom var den ju dubbad till svenska vilket var ytterligare ett irritationsmoment. Men jag somnade ju någonstans mitt i så... jag kanske inte missade så mycket i alla fall. Dagen avslutades med pizza hemma hos mamma och Sven.

Verkligen en heldag!

/K

Snart arkivklara

Är det verkligen folk som läser min blogg? Jag vet att jag är dålig på att uppdatera och under sista tiden har jag nog haft lite bloggtorka.

Arkivprojektet går framåt och vi är nästan klara, bara finlir kvar om än ganska mycket sådant. Känns som jag inte gör annat än jobbar, ändå ligger jag ständigt ca 6 timmar back.

Jag skulle ju sluta nu sista maj men har fått förlängt en vecka så jag ska kunna vara med vid arkivleveransen till Stadsarkivet.

Söker andra jobb men har inte fått något napp ännu. Jag har inte riktigt orkat vara lika aktiv som tidigare men visst har jag sökt jobb.


/K

Tröttis

Det är bara några veckor kvar nu.... sex arbetsdagar.

Jag är rätt stressad, det är mycket som ska klaffa innan arkivleveransen till Stadsarkivet går av stapeln vecka 22. Jag har sorterat in flera hundra avslutade ärenden i arkivet på två-tre dagar. Jag och min kollega har snart skrivit färdigt arkivförteckningen. Det är verkligen slutspurt och som det känns idag, just nu vet jag inte om jag klarar ända fram. Fast det gör jag säkert men jag känner mig rätt sliten.

Intensiva veckor har det varit, både på jobb och fritiden. Förra veckan var jag hemma en kväll, annars var det bio, musikal, körövning x 2 och möhippa. Roliga saker visserligen :) men det tog på krafterna.


/K