Det här med gamla klasskamrater på Facebook

Det är konstigt. Jag känner dem men ändå inte. För visst är det så att vi alla förändras genom åren som går men ändå gör vi det inte. Jag känner dem som de än gång var, inte som de är nu. För livet ändras för var och en av oss. Vi har olika karriärer, några har barn, andra inte. Vi lever i storstan, småbyar eller utomlands. Vi har varit med om saker och livet sätter sina spår i var och en av oss på olika sätt.

Det gör mig nyfiken på vilka de är. Idag. Ändå så skrapar jag bara på ytan för jag vet ju ingenting egentligen om deras liv. Jag får reda på om de är gifta eller har si och så många barn men inte hur de lever egentligen.

En av mina bästa vänner är A, som jag känt sen lekis. Vi har följt varandra genom alla år och faktiskt aldrig tappat kontakten. Hon har två barn och hon och hennes sambo håller på att bygga hus. Hon finns också på Facebook men där är det ju annorlunda eftersom jag känner henne sen lång tid tillbaka och vi aldrig tappat kontakten.

Jag har drömt om dem. De dyker upp en efter en. I skolbussen, där sitter Maria - som jag inte gillade alls och där är Marcus - som jag var kär i när jag gick i 3:je klass, obesvarad förstås. Det är en hel del andra ansikten som flimrar förbi. Är jag vuxen eller barn i drömmen? Kanske är det både och?

Vid ett tillfälle är vi på skolresa och på en båt. Jag delar rum med någon. Kanske var det Susanne? Återigen drömmer jag att vi ska gå av och jag hittar inte till hytten för båten är så stor så stor och alla korridorer ser likadana ut och inte har jag packat ihop mina saker.

Vid ett annat tillfälle, ytterligare en skolresa men denna gång på ett läger. Det är mörkt, kanske natt eller tidigt på morgonen. Samma sak där. Jag är sen, hinner inte packa! Det är så mycket jag ska ha med mig. Räknar sakerna om och om igen, hittar nya. Allt måste med annars kommer något att hända!

Jag vaknar alltid innan jag vet om jag blir ensam kvar på en stor öde båt eller om jag hinner gå av båten alternativt hinner med bussen.


De här senaste drömsekvenserna har säkert inget alls att göra med klasskamraters vara eller icke vara. Det står för något annat, det är jag säker på. Kontroll över tillvaron, rädsla att göra misstag, katastroftänkande. För egentligen, om jag glömmer en strumpa eller mitt gosedjur Fingal, vad kan hända?

Fast det är klart, skulle jag glömma Fingal är jag illa ute. Han var liksom min livlina. Men han har jag heller aldrig glömt i en dröm. Kanske är det de där små sakerna jag glömmer och känslan att jag glömt något viktigt?


Detta inlägg blev lite från det ena till det andra... men det får vara så.


/KarinC

Sliter själen mitt itu

Egentligen vill jag inte skriva det svart på vitt, jag vill liksom hoppas på att få vara kvar. Att de tar sitt förnuft till fånga och bestämmer sig för att de behöver arkivarie. Men det är det gamla vanliga det faller på... inga pengar. De ska fortsätta att ta in tillfälliga arkivarier som gör punktinsatser i stället för att satsa på att anställa någon permanent. Att arkivet antagligen åter igen blir eftersatt spelar liksom ingen större roll. De kommer nog hanka sig fram... om de har tur.

Det här med arkiv står inte högt i kurs. Så är det bara. Min chef har framfört vad hon tycker ang. arkivfrågorna, att de är viktiga men hon får inte gehör högst upp.

Och Karin får börja söka jobb igen efter över ett år på samma ställe.

Jag är så trött på projektanställningar. Precis när jag börjar känna till verksamheten, få vänner och allt flyter på rätt så bra så ska jag sluta.
Bryta upp.
Börja på nytt.
Någon annanstans.

Det sliter på psyket.
Sliter själen mitt itu.

Jag känner mig så förfärligt ledsen!

Jobbsökande... igen...

Att jag aldrig...
Det känns så...
Suck...
/K

Bröllopstankar

Nej, det är inte jag som ska gifta mig.
Min bästa vän J ska gifta sig!

Hon förlovade sig förra veckan med sin käre. Och jag har fått det ärofyllda uppdraget att vara tärna på deras bröllop. På lördag ska J och jag titta på klänningar, både till henne och till mig. Kul!


Varma grattiskramar till mina vänner J och S! =D
Underbart roligt!



Och samtidigt! Kronprinsessans Viktoria och Daniel Westling har tillkännagett sin förlovning och sedermera sitt giftermål 2010. Grattis till er!



/K

Semelgott

Idag har Karin ätit semla på Sturekatten. =)

/K

Det här med fåglar som flyger lågt

Jag var på väg tillbaka till jobbet efter att ha hämtat Thaimat på hörnet. Plötsligt hör jag ett swopp! och där på gatan i två delar ligger ett kycklingkadaver. Jag stannar upp och tittar mig omkring. Var kom den ifrån?

Någon har alltså ätit en kyckling slängt ut den genom fönstret. Eller var det en fågel som tappade den?

Jag skrattade högt för mig själv när jag gick och den stackars kycklingen ligger kanske kvar än idag! Haha!

Men på riktigt! Det var vääldigt surrealistiskt!


/K

Morr

Jag vet inte vad det är med mig... jag är
ARG ARG ARG

eller så är det bara sexuell frustration...


/K