Zzzz

/K

Invalido

Jag ont ont ont.
Kan inte gå ner för trappor eller i nedförsbackar och jag måste ta stöd när jag ska sätta mig ner eller ställa mig upp.

Är inte det ett lyxprolem så säg?

/K

Stolt

Jag gjorde det!

Sprang hela vägen!

Ända in i mål!


Igår var det dags för Tjejmilen. Så roligt att det blev av och jag är jätte jättenöjd med min prestation. Jag sprang 7 minuter bättre än förra året. OCH jag sprang hela vägen.

De första kilometrarna gick ganska lätt, jag sprang inte snabbt eftersom jag ville orka ända fram. Det var när jag passerat 7 km efter en timme som det började bli jobbigt. Hela tiden hörde jag mantrat i huvudet "Stanna inte, fortsätt springa, stanna inte fortsätt springa". Samtidigt som jag tänkte att:

"Oj nu är det bara tre km kvar! Snart framme!"

Det var jättefint så grönt så grönt på Djurgården, jag fick en nästan tropiskt känsla vid Djurgårdskanalen. "Var är krolodilerna?"

Kämpade mig över Djurgårdsbron och då är det ju bara en km kvar... men jag lovar, den km var jobbigare än alla de 9 km tillsammans! Det tog liksom aldrig slut och mina ben var stumma och vänstra sidans höft/led gjorde ont. Det gick inte fort. Och det var på ren och skär vilja som jag orkade fortsättta.

Men jag gjorde ju det!
Fortsatte!

Sluttid: 1 tim 21 min.

Jag är helnöjd

/K

Kör och annat

Åh vad det var roligt idag att sjunga! Det ger mig verklig glädje.

På jobbet är det träligt men emellanåt rätt okej. Fast jag känner oro över hur det ska bli och jag känner ingen uppskattning för det jag gör och det jag trots allt gjort. Det är som om fokus ligger på allt arbete som är kvar att göra och det finns ingen tid till att stanna upp och tänka efter utan det är bara att köra på.

Men det är mitt ansvar att stanna upp. Och det viktigaste är att jag ser och känner att jag gör ett bra jobb och att vi faktiskt kommer frammåt i arkivprojektet (som ju är gigantiskt och lite svårt att hinna med på de 4 månader som är kvar). Och jag har trots allt bara jobbat där i 6 månader. Det är inte jättelänge. Jo jag är nog beroende av feedback och jag skulle vilja få positiv respons från min chef och E, som är den som håller ihop trådarna men hon är mest fokuserad på vad vi har framför oss och det förstår jag ju på sätt och vis.

Jag har varit deppig hela veckan och funderat. Självförtroendet har fått sig en törn, igen.

Jag får försöka peppa upp mig själv!

Jag är bra!
Jag gör ett bra jobb! och
jag får faktiskt positiv respons från personer på andra avdelningar som ser att det händer saker och som sagt att det är jättebra att vi är där och reder ut deras arkivproblem
Jag är uppskattad av andra!
OCH

Jag uppskattar mig själv!


Idag blev jag tillfrågad om jag vill bli stämansvarig för sopranerna på kören och naturligtvis tackade jag ja! det är ju också ett bevis på uppskattning! =)



Bilden är tagen under Stockholm Marathon 2008, vid Odenplan

/K

I sista stund

Jobbsök 23.20 måndag kväll.

Gotland; sista dagen i Visby

© K.C.L 2008

Bild 1 Mr man minns vid Wisborg militärförläggning

Cykling ca 1 mil

Vi checkade ut efter en god betald frukost i dyra Snäckkomplexet utanför norra Visby. En tur till Mr Mans gamla militärförläggning Wisborg söder om Visby. Förläggningen är numera nedlagd och man kan cykla runt på hela det gigantiska området. Själva huvudbyggnaderna höll på att renoveras och så småningom (fick vi veta av några byggare) så ska Gotlands kommun flytta in där.

Mr Man berättade och mindes.
"Här satt jag och öppnade grinden"
"Här hade vi våra övningar"
"Här patrullerade vi varje morgon" osv.

Så småningom åkte vi tillbaka för att äta lunch på Stora torget i Visby. Klockan 14.25 gick båten tillbaka till Nynäshamn. Vi kom till färjan tidigt, satt och läste och lyssnade på hysteriska ungdomar som rullade runt på golvet och lekte med träsvärd.

På båten satt vi i lounchen och det var ett väldans liv för där var alla barnfamiljerna. Jag var jättetrött och försökte sova i omgångar men det var inte så lätt. Föräldrarna verkade i alla fall luttrade. Som tur var. barnen sprang omkring, skrek i kör och en unge krockade med en stolpe.

Det var skönt att komma tillbaka till storstan även om cykelsemestern på Gotland blev rätt bra trots ihållande regn, trötthet och träningsvärk.

Så nu har det gått en vecka till med ledighet och i morgon börjar jag jobba. Vet inte hur det känns. Lite träligt tror jag.

Vad tog sommaren vägen?
Har den överhuvudtaget varit här?

/K

Gotland; Dag 7 Åminne-Visby

© K.C.L 2008

Bild 1 Emils häst Lukas?
Bild 2 Häst närbild
Bild 3 Vallstena
Bild 4 DJ Man
Bild 5 Mr Cool
Bild 6 Vi
Bild 7 Vallstena k:a
Bild 8 Källunge
Bild 9 Gring vid Källunge k:a
Bild 10 Kyrkoport
Bild 11 Detalj kyrkoport
Bild 12 Detalj stenfigurer
Bild 13 Jag vid Källunge k:a
Bild 14 Jag (igen) vid Källunge k:a
Bild 15 Framme i Ekeby
Bild 16 Ekeby k:a
Bild 17 Ekeby k:a
Bild 18 Bara 15 km kvar!
Bild 19 Medeltidsmarknad i Visby
Bild 20 Kanderade äpplen på marknaden
Bild 21 Middagstrött
Bild 22 En trött en

Cykling ca 3 mil

Näst sista dagen på Gotland och vi skulle cykla tvärs över Gotland tillbaka till Visby. Vi hade även här kyrkor som delmål, det blev enkelare på det viset att dela upp resan så. Vi valde medvetet de små vägarna så det tog något längre tid än om vi cyklat på motorvägen.

Många fina kyrkor på vägen naturligtvis och en helt underbart vacker häst. Need I say more? jag låter bilderna tala för sig själva.

/K