Nä nu får det vara nog...
jag ska ju sova!

/K

Modellstyling

Värsta draget i helgen! Med träning, modellfotografering med styling, och utgång på kvällen.

J och jag kom till "The Studio" nära Stureplan kl eftermiddag. Vi fick vänta, vänta och vänta lite till till sist var det vi som skulle sminkas inför fotograferingen med tre klädombyten man själv hade med sig.

Jag hade väntat mig att bli lite ompysslad vid sminkningen men det hela gick på tre sekunder och så var man klar. Visst blev det bra men jag blev rätt stressad, är inte van vid att någon borstar min hud sådär hårt. Vanligtvis gör jag det själv. Lite otäckt var det vid ögonsminkningen. Hon var snabb och jag hann inte med, var tvungen att be henne ta det lite lugnt så jag fick någon chans att blinka.

Sen var det ytterligare väntan... men den som väntar tillräckligt länge... FÅR TRÄSMAK! Nej då, fotograferingen i sig var värd all väntan och många av fotona blev riktigt, riktigt bra.

J och jag tog några gemensamma bilder och då var vi rätt trötta och flamsiga och hade massa hyss för oss.

Måste ge en eloge för fotografen som var jättebra bra och väldigt positiv! Det är viktigt!

"Ja jättebra! [klick] Snyggt! Håll posen, så där! [klick, klick] Bra!"

Bild: Copyright © K.C.L 2008


/K

Need I say more?

Igår tappade jag humöret flera gånger.

Inte vet jag vad det är! PMS eller bara något i luften?


/K

Samtalsämnen in absurd rum

Vi har så konstiga samtalsämnen i fikarummet!

"Ja men vad pratar ni om då, under fikarasten?"

Jo igår pratade vi om begravningar och att det inte går att få gåshud i ansiktet. Det ena hade inte ett dugg med det andra att göra.

Det jobbar en fd. polis på en av avdelningarna och han har sett både det ena och det andra. Därtill kan han berätta en del snaskiga detaljer så där i största allmänhet alltså. T ex att likfläckar inte syns om det är en öppen kista på begravningen eftersom de endast uppkommer på baksidan av kroppen och den ser man ju inte.

Idag (med en helt annan konstelation av människor), pratade vi om vädret (naturligtvis), maskar, rådjur (eller var det rovdjur?) jag hörde fel och fick en väldig konstig bild i huvudet med rådjur som bestialiska köttätare.

/K

Rekomendation - Spamalot

Om ni kommer till London och gillar Monty Phython!

GÅ OCH SE.. Tada!

SPAMALOT!


Jag skrattade hysteriskt hela tiden (jag var bara tyst när jag hämtade andan...) och svenskan Nina Söderqvist som Lady of The Lake var jättejättebra. Ni vet hon som vann "West End Star" som gick där ett antal kvinnliga artister fick tävla om rollen Lady of the Lake i just Spamalot.

/K

London Nytt

En vecka sen. Tiden går så snabbt! För en vecka sen var jag i London med kören! Minnen, minnen. Roliga, medryckande minnen.

Musiken. Musiken, Sången, Gäldjen, var det viktigaste. Att stå på scenen framför en fullsatt gospelkyrka i södra London med människor som dansade, klappade i händerna och sjöng med så hjärtat brast. För att vi stod där. En vit gospelkör från Sverige. De var rätt skeptiska har jag förstått men sen rev vi av låten "Giants" så taket lyfte!

Efteråt fick vi höra: "Ah you were briliant!" "Realy realy good" osv.

och så kvinnan som kom fram till mig efteråt, hon tog min hand tryckte den och sa:

"God bless you, God bless your singing" och jag log mot henne, tryckte hennes hand och sa "Thank you".

Det är sånt jag vill komma ihåg, de där ögonblicken. Responsen. Det där omedelbara. Den får vi inte i Sverige, tyvärr. Om jag ska generalisera lite (men någon sanning ligger det nog i det) så är svenskar över lag rätt stela och rädda att göras bort sig.

"Inte kan jag väl klappa i händerna, i alla fall inte så mycket... Och att ställa sig upp och dansa är det inte tal om, bara under protest, om jag blir tvingad".


Jag tänkte på det när vi hade vår konsert här i Sverige i torsdags... att ingen log i publiken och folk satt ner, rörde inte på sig alls. Jag såg inte ens en vippande fot. Det får mig att börja tvivla på om de överhuvudtaget ville vara där.

Men det troliga är nog att det är en kulturell grej. Den svarta befolkningen i Londons förort lever i gospelmusiken på ett helt annat sätt än vad vi gör. De lever och andas den.

Det är inte så här. Svenskar ska vara aldelles för lagom. Får-inte-sticka-ut-Tänk-om- någon-ser-mig? (Vem bryr sig, säger jag).

Myrsteg

Helt plötsligt såg jag dem. En efter en på rad.
Var kom de ifrån? Hur hittade de in?
Så småningom lyckades jag lokalisera källan.
En tom honungsburk i köket.
Bort med den!
Men de är fortfarande kvar, kommer gåendes från spisens ena hörn. Drar ut spisen som inte blivit flyttad på mycket, mycket länge. Dammsuger och torkar golvet med Allrent. Jo myror är söta, i skogen. Inte inomhus.
Och inte i min lägenhet!

/K