Rekomendation - Spamalot

Om ni kommer till London och gillar Monty Phython!

GÅ OCH SE.. Tada!

SPAMALOT!


Jag skrattade hysteriskt hela tiden (jag var bara tyst när jag hämtade andan...) och svenskan Nina Söderqvist som Lady of The Lake var jättejättebra. Ni vet hon som vann "West End Star" som gick där ett antal kvinnliga artister fick tävla om rollen Lady of the Lake i just Spamalot.

/K

London Nytt

En vecka sen. Tiden går så snabbt! För en vecka sen var jag i London med kören! Minnen, minnen. Roliga, medryckande minnen.

Musiken. Musiken, Sången, Gäldjen, var det viktigaste. Att stå på scenen framför en fullsatt gospelkyrka i södra London med människor som dansade, klappade i händerna och sjöng med så hjärtat brast. För att vi stod där. En vit gospelkör från Sverige. De var rätt skeptiska har jag förstått men sen rev vi av låten "Giants" så taket lyfte!

Efteråt fick vi höra: "Ah you were briliant!" "Realy realy good" osv.

och så kvinnan som kom fram till mig efteråt, hon tog min hand tryckte den och sa:

"God bless you, God bless your singing" och jag log mot henne, tryckte hennes hand och sa "Thank you".

Det är sånt jag vill komma ihåg, de där ögonblicken. Responsen. Det där omedelbara. Den får vi inte i Sverige, tyvärr. Om jag ska generalisera lite (men någon sanning ligger det nog i det) så är svenskar över lag rätt stela och rädda att göras bort sig.

"Inte kan jag väl klappa i händerna, i alla fall inte så mycket... Och att ställa sig upp och dansa är det inte tal om, bara under protest, om jag blir tvingad".


Jag tänkte på det när vi hade vår konsert här i Sverige i torsdags... att ingen log i publiken och folk satt ner, rörde inte på sig alls. Jag såg inte ens en vippande fot. Det får mig att börja tvivla på om de överhuvudtaget ville vara där.

Men det troliga är nog att det är en kulturell grej. Den svarta befolkningen i Londons förort lever i gospelmusiken på ett helt annat sätt än vad vi gör. De lever och andas den.

Det är inte så här. Svenskar ska vara aldelles för lagom. Får-inte-sticka-ut-Tänk-om- någon-ser-mig? (Vem bryr sig, säger jag).

Myrsteg

Helt plötsligt såg jag dem. En efter en på rad.
Var kom de ifrån? Hur hittade de in?
Så småningom lyckades jag lokalisera källan.
En tom honungsburk i köket.
Bort med den!
Men de är fortfarande kvar, kommer gåendes från spisens ena hörn. Drar ut spisen som inte blivit flyttad på mycket, mycket länge. Dammsuger och torkar golvet med Allrent. Jo myror är söta, i skogen. Inte inomhus.
Och inte i min lägenhet!

/K

Soy ska til London!

På torsdag bär det iväg!
Mot Sherwoodskogen! Eller nej jag menar LONDON, LONDON såklart! Det blir mycket gospel, gemenskap och glädje! Spännande värre!

Jag har nästan gjort allt jag ska inför resan.





- Betalat räkningarna
- Fixat ja ni vet... minneskortet
- Lämnat in deklarationen
- Växlat till pund
- Städat - eller nja det har jag inte gjort än...
- Packat - inte än. I morgon ska jag göra det
- Tvätta - lite sent nu. Hinner inte men det går nog ändå

Det kommer bli 4 intensiva härliga och spännande dagar! Kl tidigt på torsdag bär det iväg.

/K

Vart tog minneskortet vägen?

Ibland undrar jag...över mig själv...
Ända sen Salzburg har mitt kameraminneskort strulat. Trodde jag. Det gick bara att ta ca 30 kort innan kameran lämnade ett ilsket meddelande att minnet var slut. Så jag raderade en del kort... minskade ner storleken och kunde ta 30 kort till.

På torsdag åker jag till London och jag bara måste ha en fungerande kamera! Det var ju nåt jävla vajsing på minneskortet! Och det kostade ju faktiskt 500 spänn! Så, jag gick till Teknikmagasinet där kortet var inhandlat.

Jag berättar om mitt problem och visar.

Kolla här! Internminnet slut!

Killen bakom disken tar ut kortet och ser att det inte sitter i. Han klickar i det lilla kortet i det stora och vips!

"Bilderna är borta! Var är mina bilder?" frågar jag.

Det visar sig att jag har under hela denna tid - från februari och fram till nu använt mig av internminnet - kamerans egna minne och inte alls av minnet från kortet!

Aha Eureka! I got it!

Ja problemet löst allting gott och jag skrattade hela vägen hem. Jo men faktiskt, jag gjorde det.

/K

Blommor på Västerbron

Igår gick jag över Västerbron.
På två ställen hade folk satt fast blommor i broräcket.

Ganska ofta får vi in larm om "Hot om hoppning". Då är det någon som hotar att hoppa från en bro. Vanligtvis Västerbron eftersom den är så hög.

Plötsligt blev de där larmen jag hörde i högtalarna verkliga... Man överlever inte om man hoppar från Västerbron.

/K

Stegtävling a lá Prag

Jag trodde inte att jag var så tävlingsintriktad, men det är jag. Resultat betyder mycket för mig. Mitt eget resultat och mitt lag resultat. Nu är det väl kanske inte de mest aktiva människorna som är med i mitt lag trots att arbetsplatsen som regel mest består av män som måste vara i fysisk tippform. Eller så är de i mitt lag bara dåliga på att skriva in resultatet på tappa.se. Själv är jag snart framme i Trelleborg.

Varje morgon gör jag mig i ordning och som pricken över alltihopa sätter jag på mig stegräknaren. Den sitter bra där fast igår gjorde den en loop, hoppade ur sin bana och hamnade på badrummsgolvet.

Jag har gått 23 km på två dagar och det är jag nöjd med. Kanske är det så att jag rör på mig mer än jag tror, jag menar det där vardagliga. Fast igår var jag riktigt ihärdig och tog trapporna nästan varje gång i stället för hissen. Jag sitter på fyra trappor så det blev mycket knatande. Dessutom tog jag en timmes promenad utöver det igår.

Idag blev det inte lika effektivt eftersom jag gick hem under eftermiddagen eftersom jag blev dålig. Men jag kom ändå upp i ca 11800 steg.



Jag kör så det ryker! =)



/K