Stinget, var är du?

Jag har tappat bloggstinget! Har ingenting vettigt att skriva om, inte konstigt att ingen läser. Kan ni inte skriva lite kommentarer så jag vet att ni lever?

Eller så jag vet att JAG lever!


Varför kan jag kan inte skriva roligt, medryckande, personligt, intressant? Och anledningen till att jag skriver nu är att jag är så förbannat trött att jag inte bryr mig längre.

Och DÄR är svaret på frågan!

Och varför sitter jag fortfarande här?? Jag ska ju packa! SUUCK!

/K

Minisemester

Det ska bli så skönt med en minisemester över helgen! Mr U och jag ska åka upp till Höga Kusten och Nordingrå. Hans pappa kommer därifrån och familjen har hus där. Jag har köpt ett par vandringskängor för tillfället och för framtida vandringar.

Vi har hyrt bil och i morgon efter jobbet åker vi upp, det lär väl ta en 5 timmar eller något. Ganska långt...

Jag har inte packat än så det ska jag göra nu. Karin - alltid ute i sista sekund.

Hejhej!

/K

Ut med det gamla, in med det nya!

Det var i onsdags som jag försökte kränga lite finkläder ur garderoben. Efter en välbehövlig rensning av de allra finaste klänningarna som av någon anledning krymt efter 10-15 år, gjorde jag slag i saken och åkte in till stan för att försöka sälja dem i en butik på söder. jag hade varit där innan för att höra mig för och tittat vad de hade för utbud.

Jag kom dit och tjejen i kassan raffsade lite i papperspåsen jag hade, tog ut en del klänningar, höll dem framför sig och fastnade så småningom för en kjol jag köpt på rea (dyr rea)för några år sedan på Maritza. Allt det andra var ointressant.

Inte deras stil som hon sa. Så med oförättat ärende gick jag ut igen och styrde mina steg mot en annan butik lite längre bort på gatan. Jag gick in, sa att jag hade kläder att sälja och undrade om hon ville kika på dem. Hon tog upp ett plagg, kanske två och sa sen att hon vill ha lite äldre kläder. Jag blev ställd och är väl inte världsbäst på marknadsföring och försäljning så jag sa bara jaha, nähä och gick därifrån. Efteråt tänkte jag att hon missat den blå blusen med broderier från 40-50-talet som min mormor haft. Fast det var nog lika bra, jag vill inte att mina kläder ska säljas på ett sånt ställe

och vill de inte ha dem så...

FÅR DET VARA!

Jag tror jag ger bort dem i alla fall till Myrorna, Små smulor eller Stadsmissionen.


Naturligtvis slutar hela dagen med att jag går in i en liten nyöppnad butik med jättefina kläder av okända designers. Och naturligtvis slutar det med att jag köper 2 toppar. Inte en utan två.

Så istället för att bli av med 10 klädesplagg blev jag av med ett och köpte två....

Summa: +1.

Hmmm.


/K

Praktisk, bra att ha

Det är så praktiskt att ha pojkvän. Han har lagat maten, diskat och nu dammsuger han min lägenhet.... ;)

/K

Tidsoptimist! Javisst!

Idag har det varit en sjukt hektisk dag, det har verkligen gått i ett och jag har kommit försent till varje möte... vilket är mindre roligt. Jag är verkligen tidsoptimist. Och det är INTE till min fördel.


Visst jag gick upp i tid, hade till och med sovmorgon eftersom enheterna skulle ha planeringsdag på Kungsholmen idag. Fikat började 08.30. Det hinner jag lätt, tänkte jag. Och jag struntar i att äta frukost för det får jag ju ändå där. Fast, jag kanske ska stoppa i mig lite Kefir med bananer eftersom jag är så jävulusiskt hungrig?

Tog tuben och bussen som sniglade sig fram och kryssade mellan vägarbeten och andra bilar, bussar och lastbilar som ville fram samtidigt.

08.50 sprang jag in på stället och en lagom sur chef stod i dörren "Chop, chop!". Nej, jag var inte sist men alla hade i princip kommit och ingen fralla och kaffe fick jag heller fastän det var 10 minuter kvar. Var rätt hungrig eftersom jag druckigt dåligt innan också.

Dagen avlöpte bra, lunchen var god fast vi stressade oss igenom den också. Och eftersom servitörerna bara hade 30 minuter på sig och vi redan var 10 minuter försenade slängde de fram maten och tog ut tallriken igen innan vi hade tuggat färdigt. Hepp!

Kaffet tog de in tidigt och hon som satt längst ner vid vårt bord fick bara en halv kopp kaffe för det tog slut. Men då var alla servitörer puts väck eftersom det andra sällskapet kommit i rummet tvärsöver.

Så var det med det.

Eftermiddagen var intressant men extern föreläsare och vi slutade till och med 20 minuter innan utsatt tid!

Och Karin hade all tid i världen. NOT! Hur jag lyckades komma 10 minuter till optikern är ett mysterium (eller inte). Jag ringde till dem i alla fall och det var ingen fara så men klart det kändes lite dumt.

Träffade E och vi skulle åka till kebabstället på Hornsgatan hade vi bestämt. Vi kom dit 18.15 och kören börjar 18.30. Jamen jättebra alltså. Hasta i sig maten på en kvart. Finfint. Jag åt inte ens upp hälften eftersom jag blev så stressad. Men i tid hann vi!

Kul att sjunga men jag var trött och lätt speedad av stress, för lite mat och trötthet.

I morgon är det fredag igen och det är skönt!


/K

Kärlek och respekt - ska det vara så jävla svårt?

Idag har jag varit på bröllop. Fint och sådär. Romantiskt också, fast det ger mig en fadd smak i munnen när jag vet att han tidigare slagit henne. Det känns på något sätt falskt. Men det man inte pratar om finns inte, eller hur var det?


I alla fall hoppas jag att det går bra nu när de ändå bestämt sig för varandra.

När de sa sina löften och prästen pratade om att ta hand om varandra i nöd och lust så tänkte jag på att det borde göras ett tillägg i texten, "kärlek och respekt framför allt".


/K

Lika bra det

Ja ja, jag vet. Billiga poäng... det funkade inte.
Appropå tidigare inlägg alltså.