Stilla by Starlight 2

Vi ses i Nangijala Lennox

2011-11-08T20:29:00.004+01:00

Den 13 oktober tog jag det enormt svåra beslutet att avsluta min katt Lennox liv.

Hon var sjuk med kronisk njursvikt som hon haft i några år. Hon kräktes, kissade på golvet och åt dåligt, hennes päls blev alldeles tovig den sista månaden och hennes liv var inte... värdigt.

Jag Vet att det var rätt beslut men det gör det inte lättare på Något Vis. I 16 år har vi levt ihop - Lennox och jag. 16 år av gos, kel, bråk och irritation men med mycket kärlek. De sista åren präglades dock av dåligt samvete från min sida. Jag räckte inte till och hon flyttade från lägenheten i Stockholm till ett rum i huset i byn dit vi flyttade. Hennes liv ändrades drastiskt. Anledningen till detta arrangemang hade flera orsaker - min dåvarande sambo var kattallergiker och det fanns en hund i huset.

Hon hade det förhållandevis bra i rummet som inte var jättelitet och hon hade en balkong som hon kunde gå ut på, ungefär som det varit förut alltså.

Lite ensamt var det nog för henne - trots att jag var inne hos henne flera gånger om dagen.

Jag och L åkte till veterinären på eftermiddagen. Jag hade inte bestämt mig hur jag skulle göra, tänkte de kunde titta på henne.... Det kanske går ändå....

När vi kom fram och de tittade på henne blev det uppenbart och den snälla veterinären förklarade att en del djur med njursvikt trots allt kan leva ett fullgott liv men att det var upp till mig om jag tyckte att hon hade ett värdigt liv.

Det var de orden som avgjorde. Ett värdigt liv.

Jag ville inte utsätta vare sig mig eller henne för traumat igen, om vi skulle åka hem och försöka lite till. Det skulle bara skjuta upp det svåra, både för mig - (jag skulle inte klara av att gå igenom det igen) och Lennox som hatade att bli inlåst i kattbur och åka bil.

Där och då fattade jag det enormt smärtsamma beslutet att låta henne somna in.

Hon fick en spruta och somnade in lugnt och stilla med huvudet i min hand. Jag satt hos henne ända till slutet.

"Vi ses i Nangijala" viskade jag och smekte henne över huvudet.

Jag grät och grät och grät och kunde inte sluta och det var svårt att gå därifrån och lämna henne där.

Hennes kropp skickades till ett djurkrematorium i Östergötland där hon kremerades. Jag valde separat kremering och urnan kom till mig på posten i förra veckan, en liten trälåda av lönn.

I helgen begravde jag henne och planterade en klockljung på platsen där hon ligger. Det ser fint ut.

Lennox - jag älskar dig.
Du finns alltid hos mig.

/KarinC

Jag finner inga ord

2011-07-23T21:29:00.003+02:00

Det ofattbara har hänt. Att höra historierna från Utöja i Norge, skräcken de måste ha upplevt och som de överlevande och deras anhöriga fortfarande känner. Overkligheten.

Att kallblodigt mörda unga människor.
Det är så diaboliskt, så uttänkt. Så beräknande.

Jag finner inga ord.

/K

Smultronlycka

2011-06-23T12:02:00.004+02:00

Lycka är...

att plocka 2 liter smultron och sen äta dem med en tallrik mjölk.

Samma dag - sorg och lycka.

Begravningen av svärfar under förmiddagen var rörande och fin. Många blommor i kyrkan, den ena mer storslagen än den andra. Samling med lite mat i församlingshemmet och kaffe och kaka på det. Prästen var väldigt bra, som L uttryckte det:"man kände sig omhändertagen och tröstad av hans ord". Det är ju det en präst ska göra men det är inte alltid de lyckas göra just det.

Svärfar kommer vila i minneslunden och efter samlingen gick L, jag och svärmor dit för att få en sista titt på blommorna.

Vi passade på att hälsa på några andra anhöriga också, min farmor och farfar ligger begravda på samma kyrkogård och L skulle titta till en kollega till honom som gick bort förra året.

Vi kom hem, och älsklingen hade redan under morgonen pratat om att plocka smultron, så det gjorde vi. Vi satte oss i bilen med byttor och hund och stannade på flera ställen. Och gissa om det fanns smultron... Massor. Högvis. Vissa stora som jordgubbar..

Det var så avkopplande att gå vid vägkanten och lite inåt skogen och plocka. Först såg jag bara grönt grönt men sen efter ett litet tag såg jag röda fläckar, och där var de. Det var som jag var tvungen att ställa in ögonen på smultronplockning, ungefär som när man ska plocka svamp tror jag (fast svamparna är svårare att få syn på).

2 liter blev det och vi riktigt frossade i dem. Godast var nog att äta dem skedvis, precis som de var, men det funkade med en tallrik mjölk också.

Jag har aldrig sett så mycket smultron på en och samma gång. Alla mina barndomsminnen kom tillbaka och jag minns när jag plockade smultron som barn och trädde upp dem på ett strå. Men det var aldrig sådana mängder som det var nu.

/KarinC

Långhelg och sådär

2011-06-06T16:14:00.003+02:00

En sån härlig långhelg jag har haft! 5 dagar ledigt i sträck. Vet inte hur länge sen det var som jag var ledig så länge på en och samma gång. Varma, lata sköna dagar har det varit och mestadels har jag tillbringat dem på lilla badplatsen här i närheten tillsammans med goda vänner i byn.

Igår var L och jag i lilla Berga där det finns en loppis, antikvitetsbutik och fik i ett och samma. Vi kom lite sent så vi hann inte fika men det blir flera gånger. Garanterat.

Bröllopsplanerna börjar ta fart igen efter att ha legat nere under någon månad. Tyvärr gick svärfar bort för 2 veckor sen och det känns tungt och tråkigt. Och tomt. Så i år blir det både begravning och bröllop. Jag är så ledsen att svärfar inte kommer sitta bredvid mig på bröllopet.. men han är med oss i alla fall, om än inte fysiskt så i våra tankar. Jag vill gärna tro att han på något vis är med oss andligen, närvarande under dagen.

Vi har en del att göra och gå igenom för bröllopet även om mycket redan är gjort. Vi har inte bestämt vad vi ska ha för meny än men vi vet på ett ungefär. DJ under kvällen är inte fixat, inte bröllopstårtan men den är på gång... eller frågan är väckt och vi har en tjej som ska göra den. Henne ska vi träffa nästa vecka tror jag det var. Sen ska vi prata med fotografen vid tillfälle och prata ihop oss med toastmaster så han vet vad han ska göra. Lite sånt där... :) Roliga saker!

I morgon är det jobb igen även om veckan blir kortare än vanligt.

/K

Glädje och stråk av svärta

2011-05-21T19:03:00.005+02:00

Bröllop
Planeringen för bröllopet går framåt. Det mesta är klart, förutom finliret och det kan vi inte göra förrän vi vet hur många vi blir. Hittills har vi fått in nästan 60 personer som tackat ja och det är fantastiskt roligt. :) Ungefär 10 personer har inte hört av sig än, men de har till 1 juni att svara. Vi väntar tills dess med att börja planera bröllopsplaceringarna. Brudklänningen är beställd och skorna är inköpta. Frisör och vrålåk till vigseln bokad. Prästen Agne är givetvis bokad och hindersprövningen är inte gjord än eftersom den bara är giltig i 3-4 månader.

Lägenheten i Stockholm
Lägenheten är tömd, uppfräschad med målning av väggar och tak och i nästa vecka ska det flyttstädas. En mäklare ska värdera lägenheten på onsdag nästa vecka och då sätts den processen igång. Det blir inga problem att få den såld, lägenheten ligger i ett attraktivt område söder om Stockholm. Nära till vatten och naturen. Nära till city, det tar 7 minuter med tunnelbana till Zinkensdamm. Kan ni gissa vad den ligger då? ;)

Jobbet
Jag har fått en ny chef och det blir nog bra tror jag. Han får saker och ting gjorda och kan styra upp det som behöver styras upp. Därmed inte sagt att jag får det lättare på något vis. Jag måste fortfarande söka pengar för att kunna få min lön. Så har det varit hela tiden och det kommer nog inte ändras.

Livet på landet
Vi har ett väldigt bra liv här med nära vänner i närområdet, vacker natur och porlande vatten inpå husknuten. Det är ett helt annat liv än förut och jag trivs som fisken i vattnet. Men så är jag ju född och uppvuxen på landet och jag har nästan flyttat hem igen. Min pappa är uppvuxen här och jag firade jularna här som barn. Idag har jag planterat blommor i krukorna på verandan mot vägen och sen gick vi byrundan med hunden. S har många hundkompisar i byn och de leker och stojar ihop.

Nu till det som är jobbigt och svårt...
Svärfar är sjuk, i torsdags blev det akut då han fick hjärtstillestånd efter att ha legat på sjukhus i en månad. Han får hjälp med i princip allt, andning, hjärtverksamhet och en del annat. Jag åkte dit med en gång och var där hela dagen tillsammans med svärmor. Det var svårt men jag höll ihop hjälpligt. Gråten kom senare, när L och jag åkte hem. Vi vet inte hur det kommer gå. Antingen kommer han tillbaka till oss eller så gör han det inte. Vi vet inte.

Så ni ser, det är så mycket som är bra och jag är lycklig men så kommer dessa stråk av svärta och det kan vara svårt att balansera glädjen och sorgen. Att få känna lycka och vara glad trots detta. Jag påminner mig om att livet rymmer allt detta, glädje och sorg.

/KarinC

Upps and downs

2011-05-21T13:35:00.003+02:00

Jag kommer inte ihåg när jag skrev sist... Det har hänt så mycket på bara de senaste veckorna, det har varit både bra och dåliga tider på en och samma gång. Skratt och gråt om vartannat. För tillfället sitter jag på fulverandan och pustar ut lite. L har målat och jag har planterat blommor. Kan egentligen inte vara så mycket bättre som det är just nu trots allt. /KarinC

Bröllish på gång

2011-02-10T17:06:00.003+01:00

Nu är det mycket som händer.

I sommar blir det bröllop och L och jag planerar för fullt. Vi har en "Wedplanner" på väggen i vårt sovrum där vi skriver upp saker vi ska göra eller tänka på.

Vi vet på ett ungefär hur vi vill ha det och i tisdags var vi på Gässhult, en gård i närheten som ska hjälpa oss med maten. Det är ett fantastiskt fint ställe och de lagar väldigt god mat.

Det är fantastiskt roligt att vi ska gifta oss! Det trodde jag inte för 5 år sen. Men nu har jag ju funnit den man som jag vill leva med. Han är allt jag vill ha och behöver.

Love is in the Air!

/Karin

Allt och mer därtill

2011-01-04T16:11:00.006+01:00

Nu har det gått sådär lång tid igen sen sist jag skrev. Nytt år och nya utmaningar. Jag har varit sjuk hela julen och är fortfarande sjuk in på nya året. Förkylningen är total och jag har avverkat flera dussin näsdukar.

Jag måste åka in till jobbet i morgon trots att jag är genomförkyld. Räkningar måste betalas och det är tydligen bara jag som kan göra det. Ringde och frågade min chef om hur de gjort tidigare om arkivarien var sjuk men de hade aldrig haft det "problemet" tidigare.

"Var min föregångare aldrig sjuk?" frågade jag något syrligt eftersom han är i det närmaste helgonförklarad av henne(det blir svårt för mig att fylla upp de skorna...). Naturligtvis hade han varit sjuk vid tillfällen men han täckte väl upp hela tiden så de aldrig behövde bekymra sig över det.

Annars är allt hyfsat bra. Fast förra veckan hände lite väl mycket tråkiga saker på en och samma gång. Allt från svår sjukdom, potentiell skilsmässa och självmord. Det hände visserligen inte i en och samma familj men det berör både vänner och bekanta och det påverkar väldigt många människor.

Idag har jag varit ute och gått med hunden och han har både lekt med kompisar och ätit hästbajs, dessutom tog vi vägen förbi svärföräldrarna och där fick han mer godis. :) Själv fick jag kaffe och kaka och kålpudding med mig hem som L och jag ska äta ikväll.

Katten mår bra, förutom att jag kom på henne när hon bajsade i ett hörn och det såg inte riktigt ut som det skulle. Nu verkar det dock bra. Hon sitter på burtaket och spanar över rummet. Haha. :) Lilla tösabiten.

Over and Out.

/K

Huvudbry och knäpp på näsan

2010-11-23T21:13:00.004+01:00

Jag har varit nervös och spänd hela helgen eftersom jag i går kväll skulle agera värd för ett av förbundets föredrag.

Jag skulle hälsa välkomna och tacka med blomma vid slutet av uppträdandet. Jag skulle se till att byggnaden inte larmades på vid kl. 19.00 då vi annars går hem för dagen.

Jag hade ansvar för att det skulle stängas,släckas och larmas och så att ingen av besökarna blev inlåsta. Dessutom fixade jag det tekniska (som inte var så blodigt egentligen).

Allt detta blåste jag innan upp i ofantliga proportioner, så mycket att jag fick ordenliga stressymtom söndagskvällen med huvudvärk och kraftigt illamående (om det nu inte var käksjukan...).

Så här i efterhand gick det ju väldigt bra. Ingen blev inlåst och larmet gick inte under natten. Inte heller var jag särskilt nervös när jag väl var där. Det var liksom bara att göra det som skulle göras (efter nogsamt skrivna instruktioner), beta av så att säga.

Jag blir oftast superstressad när det handlar om någon form av prestation. Men det är alltid jag som lägger det på mig själv, ingen annan. Det är jag som tvivlar och oroar mig fast andra säger att det kommer gå bra och att världen faktiskt inte går under om jag säger fel eller trycker på fel knapp. Jag vet det också. Jag vet att jag i slutändan klarar av det. Det är innan, vägen dit som är svår....

Mina arbetskamrater var faktiskt väldigt omtänksamma och brydde sig. Flera frågade hur det gått och om det var mycket folk. Det var bara en som sa lite syrlig:

"Hur gick det igår?"

"Faktiskt jättebra, det var mycket folk" svarade jag.

"Jaha, 5 pers eller?" sa han och grinade.

"Nej vi var 18 personer" svarade jag och gick vidare.

Knäpp på näsan!

Nu - dags att logga ut.
Over and Out.

/K

Livet på landet

2010-11-12T20:20:00.007+01:00

Jag jobbar min tredje vecka och blir mer och mer varm i kläderna. I egenskap av länsarkivarie och samordnare för Arkivens dag ska jag i morgon besöka två arkiv i länet. Det blir till att åka runt lite men jag har ju privatchaufför. ;) LG ställer upp så här innan jag skaffat körkort.

Arkivens dag uppmärksammas på 6 platser i länet och det är 8 stycken arkivinstitutioner och föreningar som har öppet hus i morgon.

I veckan har jag både bokfört, skrivit styrelseprotokoll och kontaktat media pga. Arkivens dag i morgon. Det verkar i alla fall som en del har hörsammat mig för en av de tidningar jag kontaktade hade en liten notis i sin tidningen om Arkivens dag och vad som händer i morgon på i alla fall en plats.

Nu sitter jag här hos katten, lyssnar på Spotify med ett glas vin. Snart är maten klar, LG huserar i köket och jag sitter här och softar.... Kan inte bli så mycket bättre än så. ;)

I morgon ska jag träffa pappa också, mellan två arkiv. Haha.

Len ligger i sin transportbur, kanske har hon tröttnat på mig nu, för jag har spelat ganska högt här och både sjungit och dansat (såå bra att bo i hus ;).

Ah, nu är maten klar!

/K

Arkivariehets

2010-10-29T19:33:00.003+02:00

Nu har jag bott i bynn en vecka och jobbat lika länge. På måndag börjar det riktiga allvaret då jag är ensam arkivarie och ansvarig på ett helt annat sätt än jag någonsin varit tidigare. Det har varit helt galet här, jag har börjat tidigt och jobbat sent varje kväll.

Klockan 07.20 tar jag skolbussen in till staden, från busstationen är det gångavstånd till arbetet. Jag har träffat mycket folk och lärt mig både bokföra och göra hemsida. Jag har varit sekreterare på arkivmöte med medlemsarkiven och ett styrelsemöte. Jag ska skriva och betala in rekvisitioner, fakturor, bokföra, fixa hemsida samt vara systemadministratör för ett arkivförteckningsprogram. Dessutom ska jag hinna med att fixa inför "Arkivens Dag" som är om 2 veckor och stötta våra 20 medlemsarkiv.

Det är så sjukt mycket och mitt huvud är fullt av information till bredden. Det är mycket att hålla reda på och jag undrar om jag tagit mig vatten över huvudet... Klarar jag av det här?

Utöver allt det administrativa arbetet så ska jag vara arkivarie också... men det ska nog gå bra! :)

/KarinC

Installation eller första dagen i nya hemmet

2010-10-24T14:32:00.005+02:00

Nu har jag installerat mig i mitt nya hem. Flytten igår gick jättebra. Både LG och jag var oroliga hur kattan skulle trivas i sitt nya hem/rum men det verkar som hon trivs. Hon har ätit, druckit vatten, använt sin låda och nosat och sniffat runt. Hon var ute en sväng på balkongen men gick snabbt in igen eftersom det regnade så mycket.

Nu sitter hon bakom datorn på skrivbordet och tittar ut genom fönstret. Det är mycket nytt att titta på. Fåglar, vatten som droppar från träden, hästar och en och annan hund.

Jag har gjort lite mysigt i hennes rum med samma matta jag hade i köket i Stockholm, en fältsäng med hästens-lakan (fint ska ré va ;). Naturligtvis har hon sina favoritleksaker här också.

LG har åkt iväg med hunden som ska till sin andra matte söderut. Jag pysslar och för en stund sen åkte min bonuspappas barnbarn och hennes mamma härifrån. Hon är 9 år och ska börja spela saxofon så hon får låna min. Jag har ju inte tutat i den på evigheter och det är roligt att den kommer till användning.

Nu är jag rätt trött och seg, har lust att slagga i vår nya soffa på övervåningen. :)

I morgon är första dagen på nya jobbet och det ska bli spännande och roligt. Vi kommer åka till Kalmar har jag fått veta.
Nu, vila litta...

Over and Out.

/K

I morgon bär det av!

2010-10-22T19:05:00.002+02:00

Idag har mamma varit här och vi har slängt säck efter säck med gamla teckningar, pyjamasar som Karin hade när hon var 7 år och så. Hur gulligt som helst och jag utbrast var och varannan gång: "Åhh den häär...." Sen slängde jag den. För enda gången jag får den där nostalgikänslan är när jag flyttar för det är då som tillfälle ges att gå igenom det man har i sina gömmor.

Tavlor är invirade i lakan och handdukar och köksattiraljerna är nedpackade i papperskassar.

Hur ofta flyttar man egentligen? Jag har flyttat 3 gånger på 17 år... Men så har jag ju samlat på mig både det ena och det andra också.

I morgon kommer LG och då går flyttlasset neråt landet.

Jäklar! Nu måste jag till veterinären och köpa kattmat till kissen! Glömde det...

Hej så länge!

/K

Kattbekymmer

2010-10-17T13:00:00.002+02:00

Kissen mår inte alls och har kräks och skitit löst om vartannat idag. Stackars liten, hon tar i med hela kroppen när hon kräks, ja ni vet ju själva hur det är..

Jag började nästan gråta.

Nu ligger hon på fönsterbläcket i solen och har det rätt så gött. Jag är orolig, jag vet att hon är gammal och sjuk.

Jag märker ju hur de lägger fram det, föräldrarna. Pappa pratar om mina kusiners hund som är gammal och sjuk och hur de ställer in hela familjen på att hunden kommer avlivas. Jag vet att han tycker att jag ska avliva min katt. Mamma pratar också om det, fast hon är mera subtil i sitt tilltal och nämner att katten är ju gammal och sjuk (precis som om jag inte vet det).

Alla pratar om att jag ska avliva katten och hur det skulle underlätta för oss med L som dels är allergisk och dessutom har hund.

Hur ska det gå? Hur ska det gå?

Jag tycker att de (läs: mina föräldrar) lägger sig i lite väl mycket. Jag får ännu mer dåligt samvete åt alla håll och kanter, ännu mer än jag redan har och de spär på det. Jag vet att det är omtanke och att de är oroliga, men L och jag har gett oss dän på att det ska funka och gör det inte det så får vi ta det då.

Klart jag ser att hon mår sämre och sämre trots nytt foder och medicin och det är ju åt det hållet det barkar. Men jag orkar inte ta i det nu!

Jag orkar inte det!

/K

Medvetenhet och lite jävlar anamma!

2010-10-16T15:32:00.004+02:00

Det närmar sig med stormsteg... Mindre än en vecka kvar på jobbet där det för övrigt är väldigt turbulent.

Karin har tagit i med hårdanskarna och rutit till ordentligt. Eller egentligen har jag bara påtalat ett antal brister i arkivhanteringen som alla egentligen vet om men ingen med någon hög position vill göra något åt.

Så, nu var det sagt.

Det gör mig otroligt frustrerad och faktiskt skitförbannad att en person på toppen kan sitta och agera stoppkloss. För engagemanget finns där, både enhetschefer och personal vet hur det är ställt med arkivet och är villiga att arbeta för att det ska bli bättre. Men så stöter vi på patrull på högre ort för att det kostar pengar (naturligtvis). Ja det gör det, eftersom arkivet varit så eftersatt i denna förvaltning så länge. Sköter de inte sina handlingar som det är ålagt dem, blir det i slutändan problem och det kostar. Men de ser bara så lång näsan räcker.

I torsdags fick jag svart på vitt veta att jag ska lära upp en ny person. Jag hade innan påtalat att det var väl fräckt av dem (cheferna) att komma när det är mindre än en vecka kvar och begära att jag ska lära upp någon. De har vetat sen i mitten av september att jag ska sluta, varför tog de inte tag i det då?

Jag har kämpat och slitigt och får sen höra att: Karin det är viktigt att du lär upp den här "arkivarien" (de tror att alla som arbetar eller ska arbeta i ett arkiv är arkivarie) så mycket som du hinner. Annars har ju allt ditt arbete varit förgäves

Men vad säger mänskan? Så allt mitt slit med rensning och gallring av deras 30 år gamla handlingar, upprättande av den fysiska ordning i arkivet och lathundar för dokumenthantering, utbildning till personal osv. betyder ingenting?!

Jag ska hålla ut och jag har rört om i grytan och det var ju det jag ville. Eller hur? Medvetenhet och lite jävlar anamma!

Over and Out

/K

Ibland blir det inte som man tänkt sig

2010-10-10T18:45:00.004+02:00

Jag har tömt nästan hela bokhyllan, bara lite kurslitteratur och lite prylar kvar. Vi hade tänkt att ha en intensiv packhelg L och jag och dessutom var vi bjudna på födelsedagsfika på lördagseftermiddagen.

Men så blev icke fallet..

Jo då, L var på väg på lördagsmorgonen, vi hade planerat så att han skulle vara här ungefär vid 10.00-10.30. Han ringde först för att han blev försenad på olika sätt, en kollega till L glömde isterband som vi hade lovat ge till några personer på födelsedagsfikat och så fick han åka in en extra sväng till Västervik för det. När han var strax om Norrköping ringde han igen, då var klockan 10.45.

Bilen krånglade. Han var tvungen att vända och hitta en bilmekaniker som kunde lokalisera vad det var för fel. Jag kan ingenting om bilar men det var någon slang som var trasig och det kom luft i stället för bensin typ.. Så om han körde och inte stannade någonstans på vägen kunde han klara sig utan att få motorhaveri.

Så han fick vända om igen. Snopet. :(

Biljävel.

Jag packade sista bananlådan själv och åkte på födelsedagsfikat själv. Det var jättetrevligt. Jag hade inte ätit på sen frukost och klockan var 15.00. Jag åt mig mätt på paj och kaffe. Det går ju det med. Sen blev jag och några till uppbjudna till lägenheten där vi tittade på foton från J och S bröllopsresa och jag var ju lite hungrig så jag fick ost och kex. Champagne och vin blev det också.

Det blev rätt sent.

I alla fall. Det blev så att L lånande en Rover från en kompis och kom upp vid 10.30-tiden idag för att lasta bilen full med grejer. Han hade med sig flyttkartonger så att jag kan packa själv. Kruxet är att han inte kan vara här eftersom jag har katt och han är kattallergiker. Han fick bära och jag får packa.

Vi käkade lunch vid 12 och sen åkte han tillbaka hem med bilen full med mina grejer. ara flyttkartonger än så länge, inga möbler. Det blir nästa helg. Håll tummarna för att bilen eller något annat inte händer då!

Det ordnade sig ju, vi blev besvikna men det är ju bara att gilla läget liksom.

KarinC

Flytttankar

2010-10-03T19:54:00.005+02:00

Jag har bott i Stockholm och i samma lägenhet söder om söder i 17 år. Det är en lång tid. Jag har trivts bra men har känt ett bra tag att jag är mätt på Stockholm. Och nu är det alltså dags. Att flytta. Från stan till landet.

Den 23-24 oktober går flyttlasset till Småland. Jag har fått fast jobb som länsarkivarie och börjar arbeta 25 oktober.

Det gick snabbt, veckan efter L och jag var i Nice var jag på intervju. Det var 15 sökande allt som allt till tjänsten och vi var fyra som kom på intervju. Jag tyckte själv inte att det gick så bra. Nervositeten slog igenom och det kändes som jag upprepade mig själv.

Efteråt var jag helt slut. Åkte tillbaka till Stockholm på kvällen eftersom jag skulle arbeta dagen därpå.

Som sagt, jag kände att: "...det där gick ju inte så bra...Jag får det säkert inte" (nu har ju Karin en tendens att vara alldeles förfärligt självkritisk...) Men veckan efter ringde de och hälsade mig välkommen till mitt nya jobb. Jag var i chock 2 veckor efter det. :)

Sen har det bara rullat på, med förlovning och förberedelser för flytt, samtidigt som jag vill göra ett bra avslut på mitt nuvarande arbete och hinna med så mycket det bara går. Fast det är ju ingen idé att börja med några stora projekt förstås.

Igår var min bror här och vi packade ner Rosental-porslin och kristallglas i banankartonger och baxade ner några gamla datorer jag hade på vinden som skulle slängas. Tungt som tusan (många trappsteg var det...) som tur var hade vi pirra.

Idag har jag fortsatt att packa böcker, vaser och blomkrukor. Elva banankartonger och jag har inte ens tömt hälften av lägenheten... Det tar sån tid! Och jag har så mycket prylar! Uähh!

Jag har i alla fall tre veckor på mig innan jag flyttar och lägenheten kommer jag inte hyra ut förrän till jul eller till årsskiftet. Så egentligen är det ingen panik, jag blir bara otålig och frustrerad.

Egentligen är allting jättebra. Det är bara det att, det är stora saker på gång och jag hinner inte riktigt med och känner mig stressad.

Nu ska jag kolla på film, om jag kan se något för alla flyttkartonger... ;)

/KarinC

Ringbärare

2010-09-25T22:21:00.007+02:00

Vi lyckades hålla det hemligt i drygt en månad. Det var svårt och jag försa mig nästan häromdagen till min mamma.

Men nu är det "Out In The Open" och gratulationerna låter inte vänta på sig, mest på Facebook eftersom det är där man numera får reda på saker och ting om folk. Jag har ringt runt till föräldrarna så att de inte ska få höra det från någon annan i tredje hand.

L och jag förlovade oss på en takterrass i Nice med månen som vittne. Veckorna som gått har varit långa och jag har längtat, längtat till vi ska få ringarna. Jag har under en månad känt att det fattas något på ringfingret. Men nu sitter den där och det känns helt rätt.

Jag putsar på ringen hela tiden, vill inte att den ska bli kladdig. :) Lite lustigt faktiskt....

Idag har jag röjt på vinden och då tog jag faktiskt av mig den eftersom jag inte ville den skulle bli repig.

Det känns mäktigt. och jag är lycklig.
Livet är underbart.

/KarinC

Nice e Nice!

2010-08-24T18:33:00.003+02:00

Jag håller på att packa. Älsklingen och jag åker till Nice på torsdag!

Jag har tvättat hela morgonen och förmiddagen och funderar på vad jag ska ha med mig. Vilka toppar och klänningar som ska få äran att åka med utomlands. Jag packar alltid för mycket! Mestadels kläder... av någon anledning.

Jag hoppas att vädret kommer vara lagom varmt, sådär en 25-30 grader varmt, inte mer inte mindre. Tittade just på väderprognos och det ser ut som det blir växlande molnighet, mestadels sol mellan 20-30 grader varmt.

det praktiska är fixat, det har älsklingen gjort. Jag behöver bara tänka på pass och fickpengar. Och vad jag ska ha med mig i väskan. Det är nog det största problemet haha. Vad ska Karin ha i väskan. Och hur ska hon inte få plats med något i den. ;)

Jag vet inte så mycket om Nice. Jo då, det ligger på franska Rivieran och där håller det "fina" folket till, de med yacht värda 5 miljoner och uppåt. Shopping finns där såklart och jag har en känsla av att det kan vara dyrt (eller så dyrt som du gör det).

Vi har hyrt en bil och ska bila runt lite. Det ska bli såå härligt! Att komma bort, se något annat. Höra ett annat språk och uppleva en helt ny atmosfär. Jag ser så mycket fram mot det.

Ska bli underbart.

Haha! Kanske ska tillägga att det inte är Älsklingen på bilden utan allas vår Borat. Om ni nu missat det alltså... ;)

/K

Fundeingar i cyber

2010-07-05T13:07:00.003+02:00

Jag experimenterar lite med layout för de som inte märkt det eller inte bryr sig... ;). Den förra var för mörk och svart. Stilfull ja visst men inte riktigt jag. Det fanns många bakgrundsbilder att välja mellan på olika teman. Det var klurigt att välja.

Min blogg är ingen mat-, rese- eller (tack och lov) modeblogg. Jag har inget tema (även om det ibland skulle vara lättare) för det jag skriver.

Jag skriver. Mer eller mindre bra.

Här kanske jag skulle rannsaka mig själv lite. För vem skriver jag egentligen? Vem är egentligen intresserad? Är det någon som överhuvudtaget läser det jag skriver? Det finns miljontals och åter miljontals bloggar i cyberrymden, så vad är det för speciellt med just den här bloggen?

Det är det inte.
Jag är som alla andra. För det mesta.

/K

Myrplåga

2010-06-12T21:13:00.004+02:00

Idag vaknade jag med ett ryck av att det kröp på mig, kittlade lite på armen. En myra.

Jag flög upp och såg att kudden var full med svartmyror. Blää! Äckligt! På väggen bakom mig var fullt av små svartmyror. Jag har haft problem med dem förut.

Älsklingen fixade 2 myrdosor till mig som jag placerade ut på strategiska ställen. Det var ju ett tag sen nu så de har slutat verka.

Och nu har de alltså kommit tillbaka. Myrorna.

Jag har sagt till mig själv att "kommer de in i sovrummet då...". det kändes som sängen var sista stället jag får vara ifred på men inte nu längre alltså..

Alltså, vad har jag i sovrummet som kan locka dit dem? Köket kan jag förstå, där förvarar man både det ena och andra i matväg. Men i sovrummet. Va!?

I don´t get it!

Det känns som de förföljer mig. Jag vet att de inte är farliga och egentligen gör de inte någon skada men jag vill INTE ha dem i sovrummet! Och Inte inomhus!

Jag tror jag väntar med att gå och lägga mig.

/K

Långhelg

2010-05-14T00:51:00.003+02:00

Långhelgen har börjat och jag ska bara vara hemma. Idag har jag absolut inte gjort någonting. Jo då, jag sov längre än väntat, käkade frukost sent. Kollade på TV och gick ut på nätet en sväng. Har nog varit uppkopplad hela dagen..
Handlade.

Igår hade jag en ambition att putsa mina sovrumsfönster så att de blir skinande rena. Jag ser knappt ut så smutsiga är de. Tänkte fixa balkongen men det har inte heller blivit av. Började i alla fall plocka bort alla gamla vissna blommor som stått ute hela vintern.

Det är tur att det är en dag i morgon också.

Nu, så här på nattkvisten har jag ont i huvudet och jag vet precis varför.. Jag läste en bok i sängen, kröp ner under täcket och somnade. Älsklingen väckte mig 21.40 när han ringde. Nu har jag varit uppe några timmar till, sett en film på dvd och gosat med katten.

Mina tankar går fortfarande till Erik och den saknad jag och vi i kören känner. Jag kan inte ta in att han inte finns hos oss längre. Jag träffade ju honom så sent som i förra veckan! Dagen innan han dog..

Det känns som tiden är utdragen, som att det var så länge sen jag fick veta, men det har bara gått två dagar.

Jag saknar honom.

KarinC

När det ofattbara bara händer

2010-05-11T22:17:00.005+02:00

I dag när jag satt på bussen på väg till jobbet något försenad, ringde min mobil. Det var vår körledare. Jag hörde först inte att det var hon, kopplade inte riktigt. Förstod ännu mindre vad hon sa när hon berättade att Erik i kören gått bort. Det gick inte in.

"Men vad säger du, är han död? Hur då, vad har hänt?"

Jag hade ett behov av att veta hur, vad som hade hänt. Hon berättade det hon visste och sen lade vi på, hon för att ringa vidare och jag för att jobba..

Avdomnad. Hela dagen har jag varit avdomnad, inte riktigt närvarande. Skippade till och med fikat på förmiddagen för att jag inte orkade. Har inte riktigt kunnat tänka klart utan har bara sorterat papper, lagt dem i olika högar för att sedan sortera in dem efter personnummer. Det var ungefär vad min hjärna klarade av idag.

Jag kände inte Erik så bra. Han började sjunga i kören i början på terminen och vi fick genast bra kontakt. En ung man full av livskraft. Han var alltid positiv och glad och han älskade att sjunga gospel det märkte jag. Han kom på varje övning Erik kunde man lita på :), oftast som ensam manlig tenor. Men det brydde han sig inte så mycket om att han var ensam kille i kören, han älskade att sjunga och det var det som var det viktigaste.

Vi höll på att traggla en låt, vi har hållit på med den hela terminen och S, vår körledare började misströsta för att vi aldrig kunde lära oss texten. Jag tycker det är en jättejobbig låt, mest för att jag inte övat hemma på texten så det är ju mitt eget fel att jag inte kan. Förra torsdagen höll vi på och fick väl till det hyfsat. Det kändes roligt och jag tror alla var nöjda med övningen. Erik hade gett sig sjutton på att sätta låten. Som ensam tenor satte han sin stämma klockrent (han hade övat). Nu får den låten en helt ny innebörd och jag ska öva, öva till nästa gång så att jag kan hela texten. Jag ska göra det för Erik för jag tror han vill att vi ska sätta låten.

Vi har konsert i juni och det känns fel att ha den utan honom men på något sätt är han med oss i alla fall. Han kommer i alla fall att finnas i allas vårt medvetande och tankar.

Han finns inte längre kvar hos oss här. Och det är så ofattbart tragiskt och gör mig samtidigt så arg. Det är så orättvist! Jag förstår inte... han var ju bara 25 år.

Jag ser honom framför mig och väntar mig att han ska sitta i fikarummet med handen runt kaffekoppen eller att han ska dyka upp i salen på körövningen och det kommer kännas konstigt att veta att han aldrig mer kommer göra det.

Erik var en fantastisk person och han har helt klart gjort avtryck hos mig och jag kommer minnas honom alltid.

Jag är tacksam att jag fått lära känna honom.

Mina tankar går nu till hans familj, nära och kära.

KarinC

Reflektion

2010-03-21T23:27:00.003+01:00

Jösses, det är redan mars... Förstår inte riktigt det. Trodde våren kommit men idag har det snöat igen i Stockholm och den lyser och gnistrar i ljusskenet av gatubelysningen.

Så här kan det ju hålla på in i april... varannan-dag-väder. Ena dagen vår med folk som promenerar, som sitter ute och fikar invirade i filtar eller solar mot en husvägg. Andra dagen snålblåst med snöblandat regn, gator som ligger öde eller med människor som kurar ihop i blåsten.

Jag var inne på Facebook idag och såg foton från en före detta vän till mig. Jag vet inte varför jag fick upp dem eftersom hon inte svarat på min vän-förfrågan. Det var fina bilder och jag blev glad att hon ser ut att ha det bra i livet.

Jag har inte haft någon kontakt med henne på flera år och jag saknar henne. Hon "gjorde slut" med mig och ville inte ha någon kontakt och jag har respekterat det. Visserligen har jag under åren som gått skickat födelsedagskort, bara för att hon ska veta att jag finns här om hon vill och orkar ta kontakt. Men det vill hon inte och det gör fortfarande ont.

Jag blev ledsen och kände hur mycket jag saknade henne eftersom hon under många år var en av mina bästa vänner.

Livet förändras, vänner kommer och går. En del försvinner, andra kommer till. En del av livet antar jag.

Jag hoppas att hon har skapat sig ett bra liv och att hon har allt hon behöver. Det önskar jag henne av hela mitt hjärta.

Nu är det tid att sova.

/KarinC

Update

2010-01-31T00:20:00.002+01:00

För er som inte vet, började jag ett nytt jobb inom en förvaltning någonstans utanför Stockholm den 2 december, efter Prag-resan med Miss J.

Och nu har jag alltså fått förlängt, inte med 2 månader utan med 3 månader! Det betyder att jag har ytterligare några månaders jobb med toppenlön ända fram till sista april. :) Efter det får vi se vad som händer... beror på hur långt jag kommit med det jag ska göra. Det är mycket som ska rensas och gallras, det är inte gjort på kanske... 20 år sisådär.

Jag fullständigt badar i papper, det blir 7-8 säckar varje vecka jag slänger. Naturligtvis efter noggrann koll så att det stämmer osv. Jag gallrar ju inte bara rakt av sådär.

Det hela känns mycket bra, jag trivs med arbetskamrater och jag lunchar titt som tätt med kommunarkivarien som varit med och anställt mig. Veckorna går förvånansvärt snabbt även om det ibland känns segt.

Det är redan februari och jag hoppas våren kommer snart och att vi slipper denna kyla som är nu (även om det är bättre med snö och kyla än slask och grått blask). Men jag längtar efter våren!

Och sommaren!

/K

Att drömma sig bort

2010-01-30T23:51:00.005+01:00

Film.

Finns det något underbarare (eller det gör det ju...)? Jag såg "Avatar" i Oskarshamn med 3D-glasögon. Filmen var skickligt gjord och jag älskade det blå folket och planeten de var på. Filmen var något förutsägbar men vad gör väl det, den var ju bra! :)

En annan film jag definitivt ska se är "Från Vildingarnas Land". En barnbok med nästan bara bilder. Jag kom ihåg den som barn. Jag hade inte boken själv men har ett vagt minne av bokens många bilder.

KarinC

Nytt år, nya tider

2010-01-12T19:52:00.004+01:00

Nu är det nytt år och och nya inlägg kommer, om än kanske något sporadiskt.

Helgerna har varit jättebra, jag har varit i Småland hos älsklingen och det var härligt. Både lugnt och skönt med promenader, utflykter, middagar och fika hos svärföräldrar. Vi hade ändå egen tid, mystid för oss själva.

I helgen kommer han hit, min älskling.

Jag är full av hopp inför framtiden och ser fram emot att dela den med älsklingen.

I dagarna fick jag veta att jag antagligen får förlängt på jobbet där jag arbetat sen december. Jag har fått ett muntligt löfte men jag får nog veta mer detaljer i slutet av veckan. Jag jobbar som arkivarie på en förvaltning och för tillfället gallrar jag och rensar personakter. Det har inte gjorts på säkert 30 år så det blir mycket papper, flera säckar per vecka.

Det är slitigt och ganska monotont eller så har jag bara fått in en rutin. :) Det går framåt, jag ser resultat. Det känns bra.

Mycket bra.

/K

Rädda Aspuddsbadet!

2009-11-27T14:05:00.005+01:00

© K.C.L 2009

Jag skickade ett mejl till Madeleine Sjöstedt samma datum 25/11.09 som Idrottsförvaltningen intog Aspuddsbadet. Jag har inte fått svar.

"Hej Madeleine,

jag skriver till dig för att visa mitt stöd för Aspuddsbadet och för att badet ska få vara kvar. Jag skriver till dig för att visa mitt missnöje och ilska för att du som ansvarig politiker bestämt dig för att badet ska rivas, till varje pris verkar det som.

Aspuddsbadet är inte bara ett badhus. Det är ett kulturhus och en samlingsplats för Aspuddsbor (och andra) i alla åldrar och med olika bakgrund. Det upprör mig att ni (du) som politiker struntar i föra en dialog med oss medborgare. Det handlar om demokrati, för det har faktiskt blivit en demokratifråga i det här läget, när ni politiker inte lyssnar på oss som faktiskt bor här.

Ni politiker pratar ofta om att ni vill värna om kultur, friskvård och mötesplatser för människor. Aspuddsbadet utgör en unik kombination av allt detta med bad och kultur, konserter och författarträffar. Dessutom har det funnits plats för både babysim, sjukgymnastik och rekreation m.m. Det är en mötesplats som präglas av engagemang och öppenhet. Ta till vara på det!

Jag hoppas att du läser mitt brev och tänker efter, en gång till.

Hälsningar

KarinC
Stolt Aspuddsbo"

En bra film är en bra film

2009-11-23T14:42:00.004+01:00

Åh vad många bra filmer det finns och jag kommer bara se en bråkdel av dem. Än så länge har jag sett 2 filmer.

Först ut var filmen "Precious" av Lee Daniels. Ni har kanske hört talas om den? Den handlar om den 16-åriga flickan Precious som är gravid med sitt andra barn. Hon bor med sin mamma som misshandlar henne fysiskt och psykiskt. Det är ju mer i det här som ni förstår men jag vill inte berätta för mycket. Det är en rörande, stark och mycket obehaglig film som ändå rymmer en del hopp, tack och lov ska tilläggas.

Det var en film som stannade kvar länge länge i mitt sinne. den kommer säkert vinna en hel del internationella priser och kanske vinner den Stockholms filmfestivals eget pris?

En annan måste-se-film är "The incredible Mr Fox" eller på svenska "Den fantastiske räven". En galen, kul och animerad film med Gerogre Clooney och Meryl Streep som huvudröster. Den handlar om pappa räv som försöker bryta sin kriminella bana som fågeltjuv men som inte riktigt lyckas med att vara pappa, make och vildräv. I alla fall inte samtidigt.

Filmen är en liten pärla med kluriga detaljer. Ska tilläggas att trots att filmen är animerad på det gamla viset är det alls ingen renodlad barnfilm. Visst den är inte jätteläskig och 11-åringar kan säkert se den med behag. Vad jag menar är, det är en bra film för vuxna och för barn. Många jag känner blir skeptiska när jag säger att jag gillar animerad film. "Va, en barnfilm? Men den kan väl inte du se?"

Klart jag kan! svarar jag. All animerad film är inte för barn bara för den är animerad. Och om det nu är en barnfilm, vad är det för fel med det? Det finns massor av bra filmer för barn. Jag låter inte det begränsa mig.

En bra film är en bra film.
Så det så.

Det blir för övrigt en animerad Tim Burtonfilm ikväll på biograf Sture. Härligt med film, är det inte? :)

/KarinC

Nytt jobb i sikte

2009-11-23T14:30:00.003+01:00

Det händer så mycket att jag inte riktigt hinner med. Hösten har varit rätt tung främst beroende eller enbart beroende på grund av att jag är arbetslös. Jag har gått på mina möten hos jobbcoachen och det har gått bra.

Förra veckan fick jag veta att jag fått ett tillfälligt arbete som arkivarie jag sökt. Så det gav utdelning att söka, söka, söka jobb.

Jag börjar nästa vecka. Men först ska jag till Prag med J. Vi åker tidigt på lördag morgon och ska vara borta över helgen. Jag har aldrig varit i Prag så det ska bli spännande.

/K

"Skorpan" is my middlename

2009-10-20T20:04:00.003+02:00

Ena stunden sprang jag med kopplet utsträck och en galopperande hund framför mig för att i nästa ligga på asfalten. Jag kände med tungan i gommen och tänkte: "Jävlar, där rök tanden". Sen spottade jag blod. Hur illa det var förstod jag inte riktigt förrän pojkvännen kom med bilen så vi kunde åka till akuten. Och kanske inte ens då förstod jag hur illa det faktiskt var.

Jag vet inte hur jag såg ut, bara att det var illa och att det var blod överallt. De visste att vi skulle komma in, jag tror LG ringde. Läkaren kom till sist och sydde två stygn över näsroten där glasögonen hade skurit upp ett jack och två stygn på överläppen där tanden gått igenom. Jag hade ett hål i läppen. Hela ansiktet gjorde ont ont ont och jag är helt klart flera erfarenheter rikare vad gäller både smärta och efterkommande ärr.

Jag håller fortfarande på att läka ihop och det är väl tur att jag har bra läkkött för annars vet jag inte...

Så jag hade en veckas konvalescens hos LG, jag kunde inte gärna ta bussen hem till Stockholm i det skicket jag var i. Jag såg ut som jag hade gått en rond i boxningsringen. En väldig smärtsam sådan.

Tanden som gick av i flera bitar lagades i onsdags och jag kan inte se någon skillnad. Det är rätt fantastiskt vad de kan göra. Småjobbigt var det och ont gjorde det, mest i överläppen där jag ju var nysydd. Jag fick massa bomullpads i överläppen för att de skulle komma åt ordentligt.

Jag kom hem nu i fredags efter att stygnen tagits bort. Det var en rätt smärtsam historia också.

En del skorpor har lossnat av sig själva, och det ska de ju göra. Jag ser inte riktigt klok ut och en del människor med ungefär ingen hyfs alls och zero IQ glor som de aldrig sett en människa förr. Det gör mig irriterad men nu har jag lärt mig att hantera det. Ignorera. Glo tillbaka. Möta blicken.

Jag kan förstå att folk tittar till, det skulle jag själv göra. Men jag skulle inte glo och vända mig om. En del människor med sår i ansiktet kanske skulle stanna hemma för att det är så obehagligt att folk tittar men det gör inte jag. Har jag ett ärende inne i stan så åker jag in. Och de flesta människor är rätt justa och bryr sig inte nämnvärt. Så är det ju.

Jag ser det som en erfarenhet eller en hel hög av dem. Kanske kunde jag varit utan den brutala närheten med asfalten när jag tänker efter...

I alla fall, jag läker ihop. Sakta men säkert.

/K

Axplock i det stora hela

2009-09-27T12:42:00.005+02:00

Visst är det konstigt (eller kanske inte) att man tycks blogga mindre när man är kär. I alla fall är det så för mig. Det är ju inte så att det finns mindre att skriva om, snarare tvärtom.

Jag är visserligen fortfarande mellan två jobb så där är det inget nytt. Förutom att jag om två veckor ska börja hos en jobbcoach. Kanske lossnar det lite i alla fall. Om inte annat så blir Arbetsförmedlingen glad att det fått en arbetssökande att gå ett av deras program. Det är en externa coach som jag valt själv så det blir nog bra. Fast det finns hur många som helst så det var inte så lätt att välja. Men jag kollade in hemsidorna och läste om coachen eller företaget. Det går att bilda sig en ganska bra uppfattning genom hemsidor och framför allt om de har något att erbjuda som jag har nytta av.

Och så kärleken... det största.

Jag har varit hos honom i Småland och han har varit här hos mig. Det känns otroligt starkt och väldigt bra. Det är ju såhär det ska kännas! :D Jag får verkligen allt jag behöver av honom och han känner likadant. Enda nackdelen nu är att vi bor flera långt ifrån varann så det är inte så lätt att träffas regelbundet.

Annars träffar jag mina vänner och jag har blivit rätt aktiv i kören där jag blivit närvaroansvarig. Det känns bra att ta lite mer ansvar, jag trivs med det. Kanske känner jag mig lite mer viktig. ;)

/K

L.o.v.e. is in the Air

2009-09-07T16:10:00.002+02:00

Han är på Kreta och har varit där sen i torsdags. Det är plågsamt att han är ännu längre bort än vanligt. Men tiden närmar sig och snart ska jag åka till honom.

Vi har sms:at och ringt i massor sen sist. Längtan är intensiv och svår fast det är härligt också.

Det finns någon som längtar efter mig, någon som älskar mig. En underbar man. Allt jag vill ha.

KarinC

Kolmårdslängtan

2009-08-24T12:29:00.004+02:00

Så träffades vi då äntligen, efter veckor av sms:ande och långa telefonsamtal. Han mötte mig i Norrköping vid busstationen med tre rosor i olika färger plockade från egen trädgård.

Vi åkte bil ut till Kolmården och Vildmarkshotellet. Fint dubbelrum med balkong och utsikt över Braviken.

Vi hann med förvånansvärt mycket under tre dagar. Under fredagen åkte vi Delfinexpressen fastän vi inte tänkt göra det... :) Vi tog en sväng i djurparken och tittade på sälar, valrossar och sjölejon. Vi kikade på tigrarna och aporna. Sen gick vi tillbaka och käkade god middag i hotellrestaurangen.

Andra dagen var det dags att gå igenom hela djurparken, så det blev mycket traskande men det var kanonväder så det gjorde inget alls. Vi var på delfinshow och det var kul fast de kunde gärna skippat Markooliogrejen... det blev lätt pinsamt tyckte vi båda. Men, tänkte vi sedan, föreställningen är kanske ändå mest för barn (och de kanske gillar Markoolio?) så vi fick leva med det.

Vi hann med safari i egen bil då vi åkte igenom Varg- och björnland och sedan Lejondalen. Girafferna var fina också.

Ja, vi hade helt klart våra favoritdjur i djurparken. Jag gillar tigrar och schimpanser mest (där var det action Hela tiden, de var så roliga!) :) LG gillar tapirer ... :)

Under lördagskvällen var det dags för bad i bubbelpool och jag fick massagebehandling där mina axlar fick sig en genomgång samt en ansiktsbehandling. Så skönt!

Vi checkade ut kl 11.00 under söndagen och gjorde en tur i Tropicaricum med ormar, krokodiler, spindlar och hajar. Det ligger utanför djurparksområdet och är en grej för sig.

b Vi bilade in till Norrköping där vi åt mat och fikade. Vi hann till och med gå på bio (Sommaren med Göran) och fika lite till innan det var dags för mig att ta bussen upp till Stockholm igen och han bilade ner till Småland.

Det har varit en helt underbar, händelserik helg!

/K

Expose?

2009-08-08T19:17:00.004+02:00

Jag har ingen vana vid att vara på nudistbad. Jag har bara varit på ett nudistbad en gång förut då jag var barn någon gång under 80-talet.

Jag känner mig inte bekväm med att sicksacka mellan alla nakna människor spritt språngande. De bryr sig inte om det, men jag skulle gjort det så jag hade badbrallorna på mig när jag gick ner för att bada. Det var mycket folk, både kvinnor och män i grupper och en och annan barnfamilj men mest var det ensamma män. En del män tyckte om att exponera sig sådär lite extra, satt med skrevade ben så att alla kunde se vilken liten snopp de hade. Andra gick bara omkring och låtsades ha något ärende någonstans. Lite konstigt kändes det allt.

Det fanns olika människor där, både de som faktiskt tycker det är skönt att bada och sola nakna och att det inte är något speciellt med det utan något helt naturligt. Sen finns de där andra som gillar att titta på kroppar (och det är ju lite svårt att undvika, fast de behöver ju inte glo så förbaskat). och som gillar att andra tittar på dem.

Min kompis har inga problem med att visa sig naken men jag känner mig inte van vid det och kände mig obekväm. Kanske är det en vanesak jag vet inte.

Jag badade inte naken men solade utan bikini gjorde jag, mest baksidan.

Och nu ser det ser ut som någon har smiskat min rumpa väldigt hårt, väldigt länge för den är knallröd... och jag kommer säkert inte kunna sitta ordentligt på minst en vecka eller två. Låg i sängen hela natten med vått omslag som väl hjälpte sisådär men dämpade hettan något.

Så varför, varför glömde jag smörja in den när jag så noggrant smorde in resten av kroppen i solskyddsfaktor 20? Jag vet ju svaret. Jag brukar alltid ha badbyxor på mig när jag solar och nu hade jag inte det. Min rumpa har inte sett solen sen jag var liten.

/K

Nya uppdrag?

2009-08-06T23:57:00.005+02:00

Jag vet inte hur det gick idag (torsdag), på intervjun. Det Kändes bra. Jag var lugn och sansad även om jag ibland fick hjärnsläpp (men jag vet inte om det märktes utåt).

Jag grillades i nästan en timme då de ställde fråga efter fråga.

"Beskriv dig själv med 3 ord"

"Hur tror du att dina arbetskamrater ser på dig?"

"Berätta om en projekt eller liknande som gått bra och som du är stolt över"

"Berätta om ett projekt eller liknande du tycker kunde gått bättre"

"Hur hanterar du kritik?"

"Vad säger du eller hur reagerar du om en arbetskamrat snackar skit om en kollega?"

Rätt tuffa frågor och i allt det här fick jag ju berätta om tidigare arbeten och projekt.

Jag skulle (om jag får jobbet) arbeta som poolarkivarie med olika projekt och på olika arbetsplatser. Än så länge finns det inga uppdrag men chefen som höll i intervjun ville träffa mig innan eventuella förfrågningar kommer in.

Det är sannerligen inte klappat och klart men OM, så blir jag anställd av dem och de hyr så att säga ut mig till olika verksamheter som har behov av en arkivarie.

Det är så skönt att det rör på sig, lite i alla fall. Och nu kan jag ju ringa till Arbetsförmedlingen och säga att jag varit på intervju också. Alltid något.

/K

Virusvarning

2009-07-31T17:24:00.002+02:00

Jaha, fick just in en virus i datorn som inte gick att ta bort...
för den bytte namn.

Morr :=

/K

Happy Happy Pride!

2009-07-31T16:32:00.005+02:00

Jag var i Pride Park för första gången igår. Det var ju schlagerkväll! :) Hälsade på mina f.d kollegor som hade ett tält där. Jätteroligt att träffa dem igen. Jag träffade andra vänner också, en person hade jag inte sett på flera år.

Många tält, underhållning och just musik. Babsan hoppade bungyjump i full mundering dvs. glittrig långklänning och rosa peruk. Att han/hon vågade förstår inte jag men som någon påpekade så såg det ut som det inte var första gången. :)

Här kan du kolla vad som hände under torsdagskvällen:

http://www.stockholmpride.org

Det blev en hel del champagne - för mycket champagne....

Det var länge sen jag blev så full och det var inte särskilt kul speciellt inte efteråt.

Men innan dess var det roligt.

Pratade med Polisen om volontärverksamheten de har som lät intressant så det ska jag kolla upp tänkte jag.

Jag skänkte lite pengar till ett Pride community i Turkiet där homosexuella varje dag lever med förföljelser och trakasserier enbart av den anledningen att de är gay. Det är inte bara glitter och glamour, många hbt-personer världen över lever varje dag med det.

"2008, då Stockholm Pride stod värdar för Europride, skänkte vi 5000 euro till Warszawa Pride för att de skulle ha möjlighet att genomföra en filmfestival. Den var ett viktigt avstamp inför satsningen på deras eget värdskap för Europride under 2010. Då görs en första inbrytning för en stor internationell pridefestival i det forna Östeuropa där situationen på många ställen fortfarande är mycket svår för HBT-personer.

Stockholm Pride har beslutat att årets insamling under 2009 också skall syfta till att stödja Warszawa Pride inför Europride 2010."

Utdrag ur Prides Solidaritetsfond. Se länk: http://www.stockholmpride.org/Om/Solidaritet/

/K

Nya tag

2009-07-28T12:27:00.008+02:00

Innan sommaren slutade både vår körledare och pianist. Det känns tomt och vi har fortfarande inte hittat någon/några ersättare men vi jobbar på det! :) Vi har varit väldigt aktiva i vårt sökande med både annonser på sajter och på Facebook. Därtill har körmedlemmar och andra varit engagerade och kommit med tips på intressanta personer som kan tänkas vilja leda en gospelkör inom Frälsningsarmén. En väldigt glad och engagerad kör som är öppen för nya intryck och uttryck. :)

Det känns bra att börja på nytt. Spännande och stimulerande och vi ska försöka få folk mer engagerade den här gången. Jag och några till är med i ledningsgruppen så det är upp till oss att förmedla att vi inte ger upp och att allt ordnar sig när det ser mörkt ut.

Men nu verkar det faktiskt som vi har hittat några som är intresserade av att leda kören. Däremot har vi ingen pianist, så är Du intresserad hör av dig till oss!

Se länk Source of Joy nedan under "Länktips eller nå´t"

/K

Skärgårdstur och retur

2009-07-24T12:39:00.003+02:00

Varje sommar brukar jag och mina föräldrar åka ångbåt till Vaxholm, det har blivit lite av en tradition och en väldigt trevlig sådan. :)

Det var en fin tur och vädret var soligt. Vi satt utmed ena långsidan och tittade på båtarna och de lyxiga husen längs med Djurgården, Lidingö och Värmdölandet. Det var underbart att bara sitta där och njuta av solen i ansiktet och småprata om det vi såg. Sv är gammal sjöman och seglare så han kan alla båtar och färjor vid namn och båttyp.

Klockan 20.00 var det dags för mat och det var lagom eftersom det började bli något kyligare ute och jag var hungrig. Stekt strömming med färskpotatis blev det och "Kaptens Bengts vaniljglass" med punsch till efterrätt. Sv. och jag avslutade med en Irish Coffée som jag tyckte smakade sådär eftersom de glömt farinsockret. Men det kom jag inte på förrän den var urdrucken och då var det ju för sent att säga något om saken. :)

/K

Lösning?

2009-07-23T01:20:00.003+02:00

Jaha, nu löste det sig av sig självt... det var bara en fantasi. Han har tagit bort sin profil.

/K

Not - On Hold

2009-07-23T00:41:00.005+02:00

Jag har jättemycket aktiviteter på gång och träffar vänner än hit än dit och det är verkligen jätteroligt. För några inlägg sen skrev jag att livet var "On Hold" - och på ett sätt är det så, på jobbfronten där det inte rör mycket på sig. Jag har fått två avslag på jobb som jag sökt. Trist.

Det är det andra - Män. Där är det inte "On Hold" och helt plötsligt är jag uppvaktad. Okej, jag finns på dejtingsajter så egentligen är det inte så konstigt.. Men idag fick jag ett sms från en man jag träffade för några veckor sen på ett bröllop. Vi dansade och pratade och attraktionen var omedelbar. Jag känner till honom sen tidigare eftersom han är kompis med mina kusiner men jag har liksom aldrig tänkt på honom på det sättet, därför blev jag något överrumplad.

Jag åkte iväg dagen efter och vi bytte inte telefonnummer för jag tänkte att vi råkar säkert på varann nästa gång det är fest... om något år eller så. Så jag lät det vara. Det som händer det händer....

Jag trodde inte han tänkt på mig men det hade han uppenbarligen. :)

Det som gör mig lätt panikslagen är min rädsla för att såra (eller helt enkelt för att det börjar hända saker och det gör mig skraj).

I och för sig dejtar jag ingen nu även om jag har mejlkontakt med några stycken på nätet. Jag har inte lovat någon någonting så egentligen är det ju lugnt.

Det finns en man också som jag mejlat som jag känner något för men det är nog mer fantasi än verklighet.

Allt blir bra.

Ta det lugnt Karin.

/K

Jazzmelankoli

2009-07-18T19:26:00.004+02:00

Jag har så mycket kläder! Jag får inte plats i mina garderober längre! De bågnar och jag kan inte stänga garderobsdörren. Inte slutar jag köpa nytt heller...

Så idag har jag rensat lite för det som ligger längst in i mörkret har jag antagligen inte använt på flera år. Det har blivit massor av aha-upplevelser när jag hittat än det ena än det andra klädesplagget.

Vi har en byteslokal i vår förening. Det är verkligen jättebra och man kan lämna sånt man inte vill ha, både skor, kläder, husgeråd, böcker och möbler. Nu när jag kom dit har de röjt för det var nästan alldeles tomt men jag ställde in mina böcker och hände upp lite kläder på galgarna.

Jag tror att det som inte folk tar själva skjutsas till "Myrorna". Det känns bättre att det används än att slänga det i sopen (om det inte är trasigt förstås).

För att matcha den sentimentala och melankoliska känslan jag har i kroppen idag spelar jag Nils Landgrens "A sentimental Journey".

Vilken jazzkatt han är!

/K

Life - on hold

2009-07-18T16:36:00.005+02:00

Mitt liv känns lite som det är på :"On hold". Jag är orolig, rastlös och lätt uttråkad. Mina vänner har antingen semester och då är de inte i stan eller så jobbar de och har inte tid.

Det är döden att bara gå omkring och dra som jag gör nu. På ett sätt skönt, att det är sommar och varmt ute... men jag sitter ju ändå bara här! Kommer mig inte för att göra någonting alls.

Igår träffade jag i alla fall en släkting från Göteborg och hennes familj. Jag har aldrig träffat henne förr eller jo, vi kom på att vi nog hade träffats på en släktträff någon gång i slutet på 1980-talet. Då var vi båda typ 14 år så vi var väl inte så kontaktsökande med de vi inte kände. Hon berättade att hon känt sig lite utanför eftersom alla vi kusiner kände varann.

Hur som helst känns det som jag fått en ny vän och lite av en syster. Kontakten var omedelbar kände jag. Jätteroligt! Och så har jag blivit bjuden till Göteborg i slutet av augusti. :)

Nästa vecka har jag flera aktiviteter på gång. Jag fick ett ryck och ringde runt till vänner jag inte träffat på länge för att höra om de ville ses där och då men ingen av dem kunde. Däremot bestämde vi oss för att ses nästa vecka. Så jag har en fika och middag inbokad på måndag. Sen ska jag och en annan vän gå på Parkteatern på tisdagskvällen.

/K

Sålla agnarna från vetet

2009-07-16T23:37:00.004+02:00

Jag vill återkomma till det jag skrev om tidigare, msn-konversationerna eller snarare det som händer bakom dem.

Så här är det.

Jag dejtar på nätet, som så många andra.
Jag har profiler både här och där och lite överallt.
Jag mejlar till personer jag tycker verkar trevliga och som har något att säga.
Jag vill ha en kärleksrelation men lika gärna kan personen bli en god vän (det har hänt förut) och jag är inte främmande för det.

Jag vet inte vad som rör sig i dessa mäns huvuden, vad det är som gör att de känner sig så ratade, så kränkta.

Vad jag vet, är att jag inte ska ta det personligt.

Jag kan bara beklaga att den ena blir så kränkt att han far ut mot mig och kallar mig än det ena än det andra... ointressant och ful, och det kan han få tycka om han har ett behov av det. Jag vet att det inte stämmer och jag misstänker att han vet det också.

Den andra: ja det förstår jag inte alls... jag har svarat på varenda mejl han skickat, vi har pratat någon gång på msn. Han gav mig sitt telefonnummer ganska snabbt och ville jag skulle ringa och/eller sms:a men jag gjorde inte det.

Och det där att jag skulle idka någon slags välgörenhet genom att ha kontakt med honom, det förstår jag inte alls. Vad menar han?

Jag kan inget annat göra än att beklaga att deras självbild är så dålig, att de har den synen på sig själva. Deras text osar bitterhet och självömkan och det är ledsamt.

De sållar liksom ut sig själva. Ska jag vara lite elak, så är väl det bra. Då slipper jag själv.

/K

Och livet går vidare...

2009-07-16T21:00:00.001+02:00

Men vad är det här för något?

2009-07-16T19:25:00.004+02:00

Jag fattar ingenting....

msn-konversation eller nå't

Mr T säger:
kommer att ta bort dig från den här sidan också

Karin C. säger:
Hej, jo jag såg det. Varför då?

Mr T säger:
du verkar inte vilja svara så då kan jag bara säga : ha de så gott och jag hoppas du finner kvinnan i ditt liv
hejdå
är inte intresserad av nån slag flirt av välgörenhet,
har tillräckligt många att säga nej till ändå
men ett tag trodde jag (vilka nitar man går på!!!!!!!!!) att du var seriös, men... jaja

/K

Det här med dejting

2009-07-12T12:30:00.004+02:00

Det här med dejting är inte så lätt och förra dejten gick ju inte så bra att jag tror att jag låter det vara ett tag.

Det var en trevlig dejt och vi hade mycket att prata om. Det var senare när det blev lite mer kroppskontakt som jag blev lite mer avvaktande. Men jag fungerar så att jag vill ge det en chans innan. Han frågade om det var okej och jag sa att det var det så det får ju jag stå för.

Han blev arg när jag igår sa som det var, att jag inte var intresserad av honom. Det hade gått två dagar efter vi träffats. Antagligen trodde han att jag känt från början att det inte var något och att jag inte sagt något. Och kanske var det så... Men jag vill ge det lite tid. Så fungerar jag.

Känns inte bra att han blev arg och ledsen men det är klart, det är aldrig roligt att bli ratad. Det går liksom inte att linda in hur gärna man än vill. Ingen vet det bättre än jag. Jag har en känsla av att han tycker att jag var falsk. Och som han själv sa:

Jag var ju inte särskilt intressant eller ens attraktiv.

De där påhoppen var onödiga men antagligen ett uttryck för sårat ego.

Men varför känner jag mig som en skurk? Jag tycker inte att jag är det. Klart jag kanske kunde hanterat det lite bättre eller så hade utgången eller reaktionen blivit detsamma hur jag än gjort, vad jag än sagt.

/K

Det gick ju inte så bra...

2009-07-12T01:42:00.004+02:00

Konversation från msn.

Mr x säger:
Tjena!

Karin C. säger:
Tja!

Mr x säger:
Allt väl?

Karin C. säger:
Det är bra med mig
Du då?

Mr x säger:
Fint här också.
Vad har du gjort idag?

Karin C. säger:
Inte mycket du. Läst bok. Handlat.

Mr x säger:
Aha.
Det var mysigt att träffa dig.

Karin C. säger:
Detsamma.

Mr x säger:
Okej. Du är inte arg på mig eller något?

Karin C. säger:
Jag är inte arg.

Mr x säger:
Du kanske inte är så intresserad sen efter dejten?

Karin C. säger:
Jag är tyvärr inte det. Det är tråkigt men så är det.

Mr x säger:
Det märks. Varför inte säga det?

Karin C. säger:
Jag säger det nu.

Mr x säger:
Jaja, du är inte så himla intressant du heller!

Karin C. säger:
Nej det är jag kanske inte.
Förlåt. Men det är så jag känner. Jag tycker att du är trevlig och vi hade en hel del att prata om men .... Vet att det låter som klyschor

Mr x säger:
Ja som sagt du är inte så attraktiv. Så det är väl ingen större förlust.

Karin C. säger:
Men då så, ingen skada skedd då!

Johan säger:
Verkligen inte. Jag antar att vi inte har något mera att säga varandra?

Karin C. säger:
Det verkar inte så.

Mr x säger:
Jag tar bort dig från msn.

Karin C. säger:
okej

---------------

The End.

/K

R.I.P Michael Jackson

2009-06-26T13:17:00.004+02:00

Han var en av de största och min stora ungdomsidol under 80-talet. Jag lyssnade, dansade och sjöng hans musik. Mitt flickrum var klistrad med posters med honom och läste allt jag kom över.

Och nu är han död, bara 50 år gammal. Ett annat sätt att uttrycka det är att han fått frid för han var nog en väldigt plågad människa. Någon skrev att han var en sargad själ och så var det nog.

Jag vill minnas honom som han var i mitten av 1980-talet när han slog igenom med den bästa låten genom tiderna, "Thriller".

En stor artist var han, en av de största.

/K

Fast i dejtingträsket

2009-06-26T12:46:00.002+02:00

Fast jag har ju faktiskt inte träffat någon än... eller jo det har jag ju. Men inte på den sajten jag hänger på nu, eftersom jag bara varit där några dagar. De två första dagarna regnade mejlen in, mest från Norge och Sverige och både från de som varit intressanta och de som inte är det. Ungefär som det brukar vara alltså. Inget nytt egentligen.

Men dessvärre är jag ju på något sätt fast och måste kolla hela tiden om jag fått meddelanden. Men nu verkar nyhetens behag ha lagt sig lite (efter två dagar) eftersom jag sällan får några mejl längre.

Så här är det att vara utan arbete. Jag sitter framför datorn. Och ute strålar solen...

/K

Att jag aldrig lär mig 2

2009-06-25T18:40:00.002+02:00

Redan när jag var på väg in till stan i nyinköpt dyr klänning och sandletter tänkte jag: "Är det verkligen bra skor det här...? Och klänningen, är den inte lite för fin?" Träffade Ñ på tunnelbanan och hon sa:

"Oj vad fin du är, ska du träffa en man?"

"Nej nej", svarade jag för så var det ju faktiskt inte.

Jag skulle käka lunch med Miss J, bästa kompisen.

Träffade Miss J utanför Östermalmshallen och vi gick neråt gatan och stannade vid en uteservering där vi satte oss ner för att inta vår lunch.

Vi promenerade till Gamla stan därifrån och det gick väl bra... ett tag. Sen började fötterna svida och svullna upp men jag bet ihop...

Det är svårt att strosa avslappnat när fötterna bränner som eld och man liksom måste trippa fram, helst utan att göra en massa grimaser.

Vi gick in i en intressant butik mellan Gamla stan och Slussen, intressant så till vida att vi började lukta på olika parfymer de hade med en hel del intressanta dofter. Eller vad sägs om att dofta Gin och Tonic, Sex på stranden eller kanske tvätttomat? Faktum var att det doftade verkligen tvätttomat (varför man nu skulle vilja lukta tvättmedel).

Jag köpte doften Regn. Och det doftade verkligen sommarregn, så där lite sött ni vet, en blandning av mylla och fukt. Miss J köpte doften Salt luft. Jag har naturligtvis försvenskat alla dofterna som egentligen heter Rain och Salty Air.

Vi stod där och luktade ett bra tag och blev till slut rätt yra, en kombination av vätskebrist och doft.

Vi gick till Slussen och satte oss på ett café där.

Sen var jag helt slut och mina fötter... aj aj. Har fått blåsor vid tårna där skorna skavt i värmen.

Suck alltså.

/K

Att jag aldrig lär mig

2009-06-24T18:30:00.003+02:00

Igår brände jag mig i solen och hela övre ryggen är röd. Utom i mitten där det är ett stort kryss eftersom klänningen var skuren så... idag har jag således varit inne och i skuggan på balkongen med täckande kläder. Dessutom smorde jag in mig med solskyddsfaktor 20, bara utifall att.

...och idag fick jag flottstänk över hela armen eftersom jag glömde plattan på. Svider som tusan och har fått blåsor över hela underarmen.

/K

Arbetsför arbetslös

2009-06-15T21:23:00.003+02:00

Det var en förlamande känsla och med mycket tunga steg jag gick till Arbetsförmedlingen idag. Det var 3 år sen jag var där och det kändes väldigt främmande men ändå så välbekant. Tyvärr.

Lätt förvirrad fick jag min nummerlapp och 45 minuter senare satt jag med en handläggare och berättade att jag var arbetslös, från och med idag. Hon anmälde mig till A-kassan med automatik och var osäker på vilken A-kassa det gällde. Jag hörde förut till Kommunal men har bytt sen några år tillbaka till Akademikernas A-kassa. Man är väl DIK-medlem!

Ja de flesta vet väl procedurerna så jag ska inte gå in på det. Men jag funderar på att ta deras erbjudande om en coach. AF har ju numera blivit lite hippa så de har anställt coacher för att pusha oss arbetssökande.

Det kändes väl något bättre när jag gick därifrån men det är väldigt få arkivariejobb att söka, det fanns bara 5 stycken jobb i hela Sverige. Jag vet att det mest är genom kontakter som jobben finns och jag har ju en del sådanna.

Men hitills har det ju inte gett något trots att jag försökt.

Ja jag vet, p´ån igen! ;)

/K

Broken

2009-06-14T23:05:00.006+02:00

/KarinC

Sista dagen med gänget

2009-06-14T01:07:00.004+02:00

Igår var sista dagen på jobbet. Jobbade intensivt hela dagen med att fixa i sista minuten. Ni vet hur det är.

"Ja just det, ska bara fixa det där och det där, rensa här, städa där. Och skicka iväg det mejlet".

Vi (jag och min arkivariekollega)rensade en del förstås, städade upp efter oss så gott det gick. Klockan två tackades vi av i lunchrummet och det kom mycket folk. Tårta, tal och presenter. Folk kom fram efteråt och önskade mig lycka till. Tänk vad mycket människor jag lärt känna under ett år och 2 månader! De var där för vår skull! Jag tror att de flesta ha en relation till mig och vet vem jag är, min kollega är mer anonym och tillbakadragen.

Visst är det så att vi har rott i land med det här, mot alla odds även om leveransen till Stadsarkivet antagligen inte kommer ske förränn i höst. Det kan vi inte göra något åt eller påverka. Oerhört frustrerande men jag kan inget göra. Och nu har jag ju slutat...

Efter jobbet klockan 17 var det pub och mina vänner vid Kommunikationsstaben övertalade mig att komma med trots att jag hade tvätttid hemma klockan 16.

Trevligt var det och jag kom inte därifrån förränn klockan närmande sig midnatt.

/K

Hajar ru, du är dumpad!

2009-06-14T00:52:00.002+02:00

Jag ska se "Hajen"...

med tanke på att jag just blivit dumpad. Finns det något bättre att titta på då än att se människor slita varandra i stycken? Fast i det här fallet är det ju en haj... oj oj, vad långsökt... Haha.

/K

Nedräkning... två dagar kvar

2009-06-10T20:54:00.004+02:00

Jaha... nu är det bara två dagar kvar på jobbet. Sen övergår mitt liv i arbetslöshet. Känns oerhört tråkigt speciellt som jag vet att de verkligen behöver en arkivarie och det finns hur mycket som helst jag skulle kunna göra där. Men det är det gamla vanliga. Arkivering prioriteras inte, trots att myndigheten nu blivit större efter årsskiftet och dessutom pratar de om "ett breddat uppdrag" och en utåtriktad verksamhet och det är jättebra och viktigt.

Men att ta hand om sitt arkiv anser jag vara en del av detta uppdrag. Det är en service till såväl den interna verksamheten, övriga myndigheter, kommuner och allmänheten.

Men som vanligt... det finns inga pengar att anställa en arkivarie på heltid. I alla fall inte i år. Så de kommer köra punktinsatser av arkivering igen och det har ju vi sett hur det blir då. En väldig röra! Det är det jag och min kollega städat upp nu. Trettio år av handlingar.

Och nu ska de alltså börja om från början ... så frustrerande! Jag trodde de lärt sig något men det verkar tyvärr inte så.

Jag kommer sakna mina kollegor och jag har en jättebra chef vilket är rätt ovanligt.

Usch, det känns så tråkigt och jag är ledsen mest hela tiden. Det hjälper inte att jag intalar mig att det kommer dyka upp någonting annat och att det ordnar sig. Det vet jag att det gör, i slutändan men det känns inte så just nu.

Just nu känns allt bara jobbigt.

/K

Grannstök

2009-06-03T22:04:00.003+02:00

Det var det sånt där oidentifierbart dunk i ljumma natten. Jag kunde inte lokalisera var ljudet kom från, öppnade fönster åt båda hållen för att höra om det kom utifrån och att ekot fortplantade sig mellan husen, men det var inte det.

Jag låg i sängen och till sist gnisslade jag tänder av frustration och irritation. Sova, jag vill sova! Klockan är snart midnatt en vardag och jag ska upp klockan 06.00. Jag öppnade min ytterdörr och lyssnade med örat mot granndörren och jovisst var det därifrån det kom. Såklart. Det är inte första gången.

Jag ringde på.
Det blev tyst.
Ingen öppnade.
Jag muttrade (rätt högt): "Så jäkla patetiskt att inte våga öppna dörren". och precis när jag skulle stänga min dörr så öppnades den och en yngling tittade ut.

"Skulle ni kunna sänka musiken, jag försöker sova. Det är rätt lyhört".
"Är det så alltså?" blev svaret.
"Öh ja".

Typiskt att tjejerna som bor i lägenheten inte vågade öppna själva utan skickade fram en pojkvän.
Trodde de att de skulle få spö eller?

Nästa gång kanske...

/K

Centralbad och bio

2009-05-24T20:03:00.005+02:00

I fredags var jag på Centralbadet i Stockholm. Jag hade fått en valfri massage av U i julkapp och passade på att nyttja den. Jag valde Hot Stonemassage där jag blev masserad med varma stenar.

Jag kom dit ca 15 minuter innan behandlingen, betalade extra för bad (150 kr). Tänkte först skippa det men kom på andra tankar. Nu när jag ändå unnar mig massage, varför inte passa på och bada lite också? Det gäller att passa på!

Jag blev visad in i Centralbadets inre regioner där jag aldrig varit förut. Klassiskt Japaninspirerat, mycket smakfullt.

Jag lade mig på mage på britsen och blev inoljad på ryggen för att sedan bli masserad med varma stenar. Tyckte först att det var något för varmt men kroppen vande sig snart och sen var det bara jätteskönt.
Varmt och rofyllt.

Kände mig som pånyttfödd efteråt.

Simmade några varv runt bassängen, badade i saltvattentemererade bassängen och bubblade i poolen.

Sen - lunch i Kungshallen och "to mutch shopping". ;)
Köpte solklänning, en fin (och dyr) silkesblus och till sist en bikini för sommaren.

Klockan 15.10 var det dags för bio med mamma, Sven och Svens barnbarn. Filmen var "Natt på museet 2". Filmen var sådär - dvs inte bra alls. Dessutom var den ju dubbad till svenska vilket var ytterligare ett irritationsmoment. Men jag somnade ju någonstans mitt i så... jag kanske inte missade så mycket i alla fall. Dagen avslutades med pizza hemma hos mamma och Sven.

Verkligen en heldag!

/K

Snart arkivklara

2009-05-21T21:48:00.004+02:00

Är det verkligen folk som läser min blogg? Jag vet att jag är dålig på att uppdatera och under sista tiden har jag nog haft lite bloggtorka.

Arkivprojektet går framåt och vi är nästan klara, bara finlir kvar om än ganska mycket sådant. Känns som jag inte gör annat än jobbar, ändå ligger jag ständigt ca 6 timmar back.

Jag skulle ju sluta nu sista maj men har fått förlängt en vecka så jag ska kunna vara med vid arkivleveransen till Stadsarkivet.

Söker andra jobb men har inte fått något napp ännu. Jag har inte riktigt orkat vara lika aktiv som tidigare men visst har jag sökt jobb.

/K

Tröttis

2009-05-13T21:14:00.005+02:00

Det är bara några veckor kvar nu.... sex arbetsdagar.

Jag är rätt stressad, det är mycket som ska klaffa innan arkivleveransen till Stadsarkivet går av stapeln vecka 22. Jag har sorterat in flera hundra avslutade ärenden i arkivet på två-tre dagar. Jag och min kollega har snart skrivit färdigt arkivförteckningen. Det är verkligen slutspurt och som det känns idag, just nu vet jag inte om jag klarar ända fram. Fast det gör jag säkert men jag känner mig rätt sliten.

Intensiva veckor har det varit, både på jobb och fritiden. Förra veckan var jag hemma en kväll, annars var det bio, musikal, körövning x 2 och möhippa. Roliga saker visserligen :) men det tog på krafterna.

/K

Filmrens

2009-04-13T19:36:00.003+02:00

idag har jag rensat i lägenheten, gett bort alla gamla videoband jag samlat på mig under 15 år och som jag aldrig kommer titta på igen. det är en gedigen samling jag lämnar ifrån mig med allt från gamla klassiker som "Trollkarlen från Oz" till mastodontfilmen "Gladiator" och svenska filmer som "Tillsammans". Några skräckklassiker som "The Thing" från 1980, "Evil Dead" och Steven Kings "Carrie" från någonstans 1980-tal det också tror jag.

Flera kassar blev det och jag sprang fram och tillbaka, fram och tillbaka till och från bytesrummet vi har i föreningen. Jättebra faktiskt, mycket skit finns det men ibland hittar jag en bok eller två som jag tar.

Det är fortfarande mycket saker i lägenheten men videobanden är inte längre kvar i alla fall. Jo, de jag spelat in själv. Jag skulle slänga dem i återvinningen men kom på att det inte går utan att jag får slänga dem på någon återvinningscentral. En man jag språkade med vid återvinningsstationen vid tunnelbanan berättade att det kommer en lastbil var tredje månad och samlar in sånt som inte går att slänga i grovsopporna. Han sa att det brukar finnas lappar uppsatta. Jag har bott här i 15 år och aldrig sett det.

Märkligt.

I morgon är det jobb igen och det känns rätt okej. Det har varit skönt att vara ledig en längre tid. Jag behövde verkligen det. Jag vet inte när det var senast jag kunde koppla bort jobbet så pass mycket som jag gjort under denna långhelg. Måste vara flera år sen... jag tror faktiskt det.

/K

Det här med att bli av med vinterpälsen

2009-04-06T22:35:00.006+02:00

Du måste ha minst 2 cm långt

Jag har sparat - hela vintern

På darriga ben men med en oerhörd beslutsamhet gick jag till salongen. Hon var trevlig, riktigt trevlig.

Och jag tänkte - hon kanske sett värre? Hon måste ju sett det mesta eller hur?

Kallt, varmt och ritch! Aj som f*n! Ett, två tre! Vi räknade i takt och jag glömde bort att andas. Vissa partier gjorde ondare än andra men jag stod ut. Duktig Karin! En och en halv timme av
ritchratchtortyr.

Svettig blev jag också men det var ju faktiskt första gången...

/K

Arkivskadad

2009-04-05T17:16:00.003+02:00

Jag är yrkesskadad!

Jag drömde om sortering av remisser. Papper, papper och ännu mer papper. Vaknade. Och så fort jag la huvudet på kudden igen och somnade/slumrade så drömde jag samma sak igen.

Jag känner mig stressad, kommer vi att hinna det här? det är knappt 2 månader kvar och en hel vecka kommer gå bort eftersom det är många helger och mellandagar. I vanliga fall skulle jag tycka det var toppen men nu tycker jag inte det. Jag ser bara tiden som rinner iväg och hur hårt jag än jobbar så... det är klart, med en projektkollega som kommer halv tio och går redan kl sexton, vad kan jag förvänta mig?

Visserligen har vi ju flex och jag kommer mellan 8.30 och 9.00 på morgonen men jag stannar också oftast kvar till klockan 18.00 eller senare.

Låter jag bitter?

Nej då inte alls, jag är bara... jävligt stressad och irriterad. Visst kan jag se min egen del i det, som inte säger ifrån tillräckligt och som tar på mig allt. Jag jobbar, han maskar (på min bekostnad).

Japp, så ser det ut på mitt jobb.

Livet suger just nu.

/K

Sångkväll med gospel

2009-03-28T11:42:00.003+01:00

Den 28-29 mars får Söderkåren ett besök från Norge av en grupp på 12-13 som kallas för Closer. Gruppen består av tjejer mellan 22-32 år och är organiserad under Frälsningsarmén i Norge.

Ikväll får ni komma till Frälsningsarmén på Hornsgatan i Stockholm för lite härlig gospel från sånggruppen Closer från Oslo och Source of Joy, Söderkåren kl 18.00. Efter det blir det mingel och servering. Kvällen avslutas med en gospelkväll kl 21.00 med båda körerna.

Välkomna!

/K

Tänk positivt!

2009-03-19T18:08:00.007+01:00

Jag vet att jag ska tänka positivt men just nu...!

Jag har varit riktigt sjuk ända sen förra onsdagen med ilsken influensa som gjorde att jag låg däckad i 4-5 dagar. Jag kom tillbaka idag och det verkar som folk saknat mig, det är ju i och för sig positivt. En lite ljusning i alla fall. =)

Allt bara hopar sig och det är 2,5 månad kvar på jobbet. Det går så fort att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen. Det har varit fullt tryck och folk har slitigt och dragit i mig hela dagen. Redan efter 1 timme var jag tillbaka i stressen. Klockan 15 var jag däckad, igen.

Och inte fick jag det där jobbet jag så gärna ville ha, eller jag kom inte ens på intervju eftersom det var så många som sökt som hade mångårig erfarenhet som arkivarie och hade hållit på med specialprojekt av olika slag. Där hade jag ingen chans... Nu vet jag det i alla fall. Bara att söka vidare men jag blev verkligen jättebesviken.

Finns det något mer jag kan klaga på?

Nää that´s it!

/K

Tingeling!

2009-03-15T16:17:00.002+01:00

Behållningen med Melodifestivalen var programledaren Petra Mede och Philman och Pål som åkte land och rike runt och spelade sin låt "Tingeling Tingeling". Jag vet egentligen ingenting om dessa herrar men komikerna från Grotesco, Henrik Dorsin och Rikard Ulvshammar som musikproducenten och tv-producenten Rolf Pihlman och Pål Potter var riktig rolig och ibland plågsamt pinsam underhållning, fast på ett bra sätt. =)

Foto: SVT

/K

Melodifest

2009-03-15T14:46:00.003+01:00

Okej, vad tyckte ni nu då?
Vann rätt låt?
Röstade ni taktiskt eller med hjärtat?

På Facebook skrev jag:

"Sämsta låten med gaphalsen vann. Helt otippat! := Men den kanske går hem i öststaterna...."

"Vem som helst hade fått vinna anser jag, utom gaphalsen (och Emilia som fortfarande inte kan sjunga). Tyvärr blev det ju den jag irriterade mig mest på... suck."

Och det sammanfattar ganska väl vad jag tycker. Visst var det spännande när rösterna räknades in., det var nog fler som bet på naglarna än jag. Måns Zelmelöv till exempel. Stackaren, så nära att vinna och så... poff! Borta!

Men skrällen var nog ändå Caroline af Ugglas som kom på 2:a plats. Det trodde jag inte. Men jag trodde inte heller att jag efter många lyssningar på låten skulle börja tycka att den är ganska bra. Men det tycker jag.

Egentligen tycker jag nog låten "Tingeling Tingeling" var bäst! :)

"Tingeling tingeling / Oh oh, jag ber dig min älskling / Lägg av med ditt slingeling."

/K

Det här med gamla klasskamrater på Facebook

2009-03-14T12:25:00.004+01:00

Det är konstigt. Jag känner dem men ändå inte. För visst är det så att vi alla förändras genom åren som går men ändå gör vi det inte. Jag känner dem som de än gång var, inte som de är nu. För livet ändras för var och en av oss. Vi har olika karriärer, några har barn, andra inte. Vi lever i storstan, småbyar eller utomlands. Vi har varit med om saker och livet sätter sina spår i var och en av oss på olika sätt.

Det gör mig nyfiken på vilka de är. Idag. Ändå så skrapar jag bara på ytan för jag vet ju ingenting egentligen om deras liv. Jag får reda på om de är gifta eller har si och så många barn men inte hur de lever egentligen.

En av mina bästa vänner är A, som jag känt sen lekis. Vi har följt varandra genom alla år och faktiskt aldrig tappat kontakten. Hon har två barn och hon och hennes sambo håller på att bygga hus. Hon finns också på Facebook men där är det ju annorlunda eftersom jag känner henne sen lång tid tillbaka och vi aldrig tappat kontakten.

Jag har drömt om dem. De dyker upp en efter en. I skolbussen, där sitter Maria - som jag inte gillade alls och där är Marcus - som jag var kär i när jag gick i 3:je klass, obesvarad förstås. Det är en hel del andra ansikten som flimrar förbi. Är jag vuxen eller barn i drömmen? Kanske är det både och?

Vid ett tillfälle är vi på skolresa och på en båt. Jag delar rum med någon. Kanske var det Susanne? Återigen drömmer jag att vi ska gå av och jag hittar inte till hytten för båten är så stor så stor och alla korridorer ser likadana ut och inte har jag packat ihop mina saker.

Vid ett annat tillfälle, ytterligare en skolresa men denna gång på ett läger. Det är mörkt, kanske natt eller tidigt på morgonen. Samma sak där. Jag är sen, hinner inte packa! Det är så mycket jag ska ha med mig. Räknar sakerna om och om igen, hittar nya. Allt måste med annars kommer något att hända!

Jag vaknar alltid innan jag vet om jag blir ensam kvar på en stor öde båt eller om jag hinner gå av båten alternativt hinner med bussen.

De här senaste drömsekvenserna har säkert inget alls att göra med klasskamraters vara eller icke vara. Det står för något annat, det är jag säker på. Kontroll över tillvaron, rädsla att göra misstag, katastroftänkande. För egentligen, om jag glömmer en strumpa eller mitt gosedjur Fingal, vad kan hända?

Fast det är klart, skulle jag glömma Fingal är jag illa ute. Han var liksom min livlina. Men han har jag heller aldrig glömt i en dröm. Kanske är det de där små sakerna jag glömmer och känslan att jag glömt något viktigt?

Detta inlägg blev lite från det ena till det andra... men det får vara så.

/KarinC

Sliter själen mitt itu

2009-03-02T20:49:00.003+01:00

Egentligen vill jag inte skriva det svart på vitt, jag vill liksom hoppas på att få vara kvar. Att de tar sitt förnuft till fånga och bestämmer sig för att de behöver arkivarie. Men det är det gamla vanliga det faller på... inga pengar. De ska fortsätta att ta in tillfälliga arkivarier som gör punktinsatser i stället för att satsa på att anställa någon permanent. Att arkivet antagligen åter igen blir eftersatt spelar liksom ingen större roll. De kommer nog hanka sig fram... om de har tur.

Det här med arkiv står inte högt i kurs. Så är det bara. Min chef har framfört vad hon tycker ang. arkivfrågorna, att de är viktiga men hon får inte gehör högst upp.

Och Karin får börja söka jobb igen efter över ett år på samma ställe.

Jag är så trött på projektanställningar. Precis när jag börjar känna till verksamheten, få vänner och allt flyter på rätt så bra så ska jag sluta.
Bryta upp.
Börja på nytt.
Någon annanstans.

Det sliter på psyket.
Sliter själen mitt itu.

Jag känner mig så förfärligt ledsen!

Jobbsökande... igen...

2009-03-02T20:47:00.000+01:00

Att jag aldrig...
Det känns så...
Suck...
/K

Bröllopstankar

2009-02-24T22:44:00.003+01:00

Nej, det är inte jag som ska gifta mig.
Min bästa vän J ska gifta sig!

Hon förlovade sig förra veckan med sin käre. Och jag har fått det ärofyllda uppdraget att vara tärna på deras bröllop. På lördag ska J och jag titta på klänningar, både till henne och till mig. Kul!

Varma grattiskramar till mina vänner J och S! =D
Underbart roligt!

Och samtidigt! Kronprinsessans Viktoria och Daniel Westling har tillkännagett sin förlovning och sedermera sitt giftermål 2010. Grattis till er!

/K

Semelgott

2009-02-24T22:42:00.002+01:00

Idag har Karin ätit semla på Sturekatten. =)

/K

Det här med fåglar som flyger lågt

2009-02-17T21:03:00.003+01:00

Jag var på väg tillbaka till jobbet efter att ha hämtat Thaimat på hörnet. Plötsligt hör jag ett swopp! och där på gatan i två delar ligger ett kycklingkadaver. Jag stannar upp och tittar mig omkring. Var kom den ifrån?

Någon har alltså ätit en kyckling slängt ut den genom fönstret. Eller var det en fågel som tappade den?

Jag skrattade högt för mig själv när jag gick och den stackars kycklingen ligger kanske kvar än idag! Haha!

Men på riktigt! Det var vääldigt surrealistiskt!

/K

Morr

2009-02-16T23:00:00.004+01:00

Jag vet inte vad det är med mig... jag är
ARG ARG ARG

eller så är det bara sexuell frustration...

/K

Jag älskar

2009-02-08T22:38:00.005+01:00

CIRKUS CIRKÖR!

Innerligt, levande, spännande och alldeles underbar!

Har ni inte sett deras föreställning Inside Out på Dansens hus, gör det.
Ny chans i sommar!

/K

Livet fortsätter trots allt

2009-02-08T21:22:00.005+01:00

Jag är tillbaka efter en tids uppehåll. Tycker inte jag haft så mycket att säga trots att det hänt en del.

Fast egentligen... vad har hänt?
Livet drabbar en till och från.
Relationer tar slut och livet fortsätter ändå. Trots allt.

Jag känner mig rätt ensam trots att jag har många vänner och min familj som bryr sig och katten finns ju.

Jag känner mig ledsen fast jag tror inte det märks utåt men det kommer liksom över mig ibland.

KarinC

En annorlunda film

2008-12-27T22:58:00.006+01:00

Jag har längtat efter att se filmen och idag var det dags. Älskar, bara älskar boken som är spännande, briljant och vacker.

Filmen. Historien kanske ni redan kan. Den utspelar sig i Stockholmsförorten Blackeberg någonstans under 1980-talet. Oskar 12 år blir mobbad och slagen i skolan. Så en kväll står hon där på klätterställningen. Eli. Underlig, tunnklädd, vacker. Inte som andra.

När jag gick ut ur biosalongen kände jag mig besviken och lite ledsen. Jag visste inte riktigt vad jag tyckte. Tyckte att den var konstigt upphackad men kanske inte ändå. Den var... lågmäld. Filmen var lågmäld. det är det ord som kommer för mig. Det är inte negativt. Alfredson litar på sin publik, att de kan ta emot och förstå det de ser. Sen får ju var och en reflektera och tycka vad de tycker ändå.

I love vampyrfilmer! Det är en genre som kittlar och ger utlopp för min fantasi. Den här var annorlunda, liknar ingen film jag sett förut och jag får nog ändå säga att jag gillar det här.

Jag hade första utgåvan av boken men har lånat ut den och inte fått tillbaka den. Första utgåvans omslag är snygg och den ni ser på bilden.

/K

Ville bara önska

2008-12-25T15:43:00.003+01:00

GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR!

Influensa mini

2008-12-21T21:43:00.003+01:00

Jag fick någon konstig sjuka i torsdags och var tvungen att gå hem under eftermiddagen. Tyvärr var det avslutningsfest för avdelningen som jag jobbar på och den missade jag. Jag missade god mat och julklappen. Men som jag mådde hade jag inget val, jag var tvungen att åka hem.

Utanför tänkte jag: "Det här går inte, jag måste gå klarar inte av att åka tunnelana just nu". Jag gick till Centralen tog tunnelbanan, hann till Slussen innan illamåendet slog till.
JAG MÅSTE AV, NU!

Promenad till Zinkensdamm där jag tog bussen, sen tunnelbana igen. Resan tog en timme.

Feber, huvudvärk mördande huvudvärk och illamående.
Dagen efter var jag trött men hade ingen feber. För säkerhets skull var jag hemma fredagen och har hållit mig hemma hela helgen. Har knappt gått utanför dörren.

Vad gör man när man är sjuk?

Sover
Dricker vatten
Börjar läsa en bra bok
Surfar
Tittar på TV
Äter - väldigt lite

/K

Låst läge

2008-12-09T22:54:00.004+01:00

Länge sen jag skrev. Tycker inte att jag har så mycket att säga trots att det händer så mycket.

Jag får i alla vara kvar på mitt jobb till sista maj 2009 för att avsluta arkivprojektet vi håller på med.

Det är mest jobb jobb jobb. Hinner inte med så mycket annat. Så här innan jul känns det konstigt nog stiltje trots många och stora förändringar på jobbfronten. Vi väntar, väntar på att handläggarna ska börja lämna in handlingar. Men de har också fullt upp så det är lägst på deras prioriteringslista, att lämna handlingar till arkivet. Och att de skulle göra det innan årsskiftet känns numera som ett stort skämt.

Jag känner mig stressad och frustrerad över allt som ska göras men som ändå inte blir gjort, för vi kan inte göra något föränn den eller den personen gör det DE ska.

It S U C K´S

/K

Okej, så här är det...

2008-11-23T22:02:00.006+01:00

Det händer så mycket nu och jag hinner inte med. Jobbar, jobbar jobbar mest hela tiden tycker jag men ligger ändå på minus i timmar. Hur går det ihop?

Möten möten möten, hela dagarna men det går framåt. Jag får förlängt på projektanställningen och det känns bra. Då kanske vi har chans att avsluta det här, att vi skulle bli klara innan årsskiftet var väl ingen som trodde inte ens i början av året. Jag insåg ganska tidigt att ett så stort arkivprojekt med 13 olika delprojekt inte skulle vara klart i december. Inte hade jag räknat med att en av mina kollegor skulle vara sjukskriven i en månad eller och att den andra i gruppen skulle sluta för att hon fick nytt arbete, allt under loppet av 2 månader.

Så nu ror vi arkivskutan själva. Eller om jag får vara lite fräck.
Jag.

För det är JAG som driver det frammåt. Det är jag som tar kontakt med folk som ska tas kontakt med. Varför vänta? Bara för att vi fått förlängt till maj 2009 är det ingen anledning att dra ner på takten. Vi kommer ha tillräckligt mycket att göra ändå.

Även om det är roligt och en rejäl utmaning (det var ju det jag ville!) och jag känner att jag jobbar på bra så känner jag stressen och med den kommer ångesten som ett brev på posten.

Jag kopplar aldrig av.
Jag sover rätt taskigt och är stel i rygg, nacke och axlar (det klassiska ni vet).

Men jag ger inte upp.
Det gör jag bara inte även om det emellanåt, när saker går mig emot känns rätt så hopplöst så är det inte hopplöst. Vi ska ro detta iland. Och tro mig, jag vet att jag inte klarar det själv.

Jag behöver hjälp. Från kollegor, chefer och jag behöver nog lite hjälp uppifrån också. =)
Kanske är det därför jag är så trött och stressad? Jag vill helst klara av allt själv.
Typisk mig.

Mitt skrivbord ser inte ut som på bilden... ännu.
Papper är ju till för att arkiveras! Eller hur var det?! ;)

/K

Ibland känns det så här...

2008-10-07T21:53:00.003+02:00

på arbetsplatsen

/K

Lustigheter

2008-10-07T21:25:00.006+02:00

Häromdagen blev jag kallad: "Öh du tjejen..." av en manlig kollega jag aldrig sett.

Jag - tjejen snart 36. Pff.
Inte skulle han sagt så till vem som helst heller även om han nu visste vem det var.

Annars har vi arkivarier blivit kallade både för källartroll och akvarium. Antar att folk tycker det är lustigt att arkivarie - akvarium nästan låter likadant.

Ska tillägga att det enbart är män som gör sig lustiga över detta. Det är ju lite roligt, de fem första gångerna... men sen blir det lite tröttsamt.

/K

Extreme 15 km

2008-09-17T22:00:00.002+02:00

Terränglöpning tävling i Ursvik 15 km. Det gick trögt de första km då jag undrade vad jag egentligen gett mig in på...

Banan var extrem med branta backar, stenar och rötter.

Det var första gången jag sprang 15 km och första gången jag sprang terräng.

Efter hand gick det något bättre, jag gick uppför backarna och sprang resten.

Fick ont i benen, speciellt det vänstra lårets muskelfäste smärtade men jag kämpade mig igenom.

Fick oanande krafter vid upploppet då jag spurtade i mål. Jag sprang på över 2 timmar men jag kom i mål i alla fall och det är det som räknas.

De andra löparna var extremer och det var säkert inte första gången de sprang terränglöpning. Jag är en glad amatör, den enda amatören där. Han som vann hela tävlingen sprang 15 km på 53 minuter. Det är bra. Fast han har säkert hårdtränat, det har inte jag. Men nästa gång... då tar jag honom! ;)

/K

Tur i oturen

2008-09-06T14:06:00.004+02:00

Jag hade köpt lunch på och en Chai-latte på ett café på Kungsgatan. Med påsen i ena handen och latten i den andra stegade jag upp för trappan. Plötsligt trampar jag fel och faller handlöst framåt. Påsen med salladen far iväg och latten spills ut. Jag står på alla fyra en stund och känner efter om jag slog mig. En kvinna kommer fram och undrar hur det gick. Jag är omtumlad och chockad. Det gick så snabbt. Som tur var landade jag på avsatsen och jag fick bara lite ont i handen och ena foten.

Latten för 30 kr gick till spillo, jag hann inte ens smaka på den... men som sagt det kunde gått värre. Jag kunde slagit huvudet i stentrappan, jag kunde fallit bakåt i stället för framåt. Jag kunde brutit armar och ben.

Och
Jag kom undan med blotta förskräckelsen.

/K

Vänd om

2008-09-05T20:23:00.002+02:00

Den här veckan har varit hemsk. Hemsk! Har jobbat jobbat jobbat och bara fått skit för det känns det som. Ingen uppmuntran, ingen feedback så jag vet att jag är på rätt spår. Cheferna lyser med sin frånvaro.

Tar jag initativ så är det fel, gör jag precis som det är sagt så funkar inte det heller.

Jag skulle vilja att kommentarer bara rann av mig liksom, att jag inte skulle vara så förbannat känslig. Jag förstorar upp saker till otrolig storlek och det är ett negativt beteende jag känner väl till. Det skrämmer mig också för jag kommer ihåg varningstecknen och signalerna från när jag var deprimerad.

Jag känner stressen i kroppen.

På något vis måste jag ändå vända på det här.
Ta tag i det.
Stå upp för mig själv och sluta vara offer.

Jag bestämmer hur jag vill reagera och agera.

/K

Jo då, det är bättre med benen...

2008-09-03T23:48:00.000+02:00

... nu kan jag ju gå ;)

/K

Zzzz

2008-09-03T22:32:00.000+02:00

Invalido

2008-09-01T23:27:00.005+02:00

Jag ont ont ont.
Kan inte gå ner för trappor eller i nedförsbackar och jag måste ta stöd när jag ska sätta mig ner eller ställa mig upp.

Är inte det ett lyxprolem så säg?

/K

Stolt

2008-09-01T22:09:00.003+02:00

Jag gjorde det!

Sprang hela vägen!

Ända in i mål!

Igår var det dags för Tjejmilen. Så roligt att det blev av och jag är jätte jättenöjd med min prestation. Jag sprang 7 minuter bättre än förra året. OCH jag sprang hela vägen.

De första kilometrarna gick ganska lätt, jag sprang inte snabbt eftersom jag ville orka ända fram. Det var när jag passerat 7 km efter en timme som det började bli jobbigt. Hela tiden hörde jag mantrat i huvudet "Stanna inte, fortsätt springa, stanna inte fortsätt springa". Samtidigt som jag tänkte att:

"Oj nu är det bara tre km kvar! Snart framme!"

Det var jättefint så grönt så grönt på Djurgården, jag fick en nästan tropiskt känsla vid Djurgårdskanalen. "Var är krolodilerna?"

Kämpade mig över Djurgårdsbron och då är det ju bara en km kvar... men jag lovar, den km var jobbigare än alla de 9 km tillsammans! Det tog liksom aldrig slut och mina ben var stumma och vänstra sidans höft/led gjorde ont. Det gick inte fort. Och det var på ren och skär vilja som jag orkade fortsättta.

Men jag gjorde ju det!
Fortsatte!

Sluttid: 1 tim 21 min.

Jag är helnöjd

/K

Kör och annat

2008-08-28T22:16:00.003+02:00

Åh vad det var roligt idag att sjunga! Det ger mig verklig glädje.

På jobbet är det träligt men emellanåt rätt okej. Fast jag känner oro över hur det ska bli och jag känner ingen uppskattning för det jag gör och det jag trots allt gjort. Det är som om fokus ligger på allt arbete som är kvar att göra och det finns ingen tid till att stanna upp och tänka efter utan det är bara att köra på.

Men det är mitt ansvar att stanna upp. Och det viktigaste är att jag ser och känner att jag gör ett bra jobb och att vi faktiskt kommer frammåt i arkivprojektet (som ju är gigantiskt och lite svårt att hinna med på de 4 månader som är kvar). Och jag har trots allt bara jobbat där i 6 månader. Det är inte jättelänge. Jo jag är nog beroende av feedback och jag skulle vilja få positiv respons från min chef och E, som är den som håller ihop trådarna men hon är mest fokuserad på vad vi har framför oss och det förstår jag ju på sätt och vis.

Jag har varit deppig hela veckan och funderat. Självförtroendet har fått sig en törn, igen.

Jag får försöka peppa upp mig själv!

Jag är bra!
Jag gör ett bra jobb! och
jag får faktiskt positiv respons från personer på andra avdelningar som ser att det händer saker och som sagt att det är jättebra att vi är där och reder ut deras arkivproblem
Jag är uppskattad av andra!
OCH

Jag uppskattar mig själv!

Idag blev jag tillfrågad om jag vill bli stämansvarig för sopranerna på kören och naturligtvis tackade jag ja! det är ju också ett bevis på uppskattning! =)

Bilden är tagen under Stockholm Marathon 2008, vid Odenplan

/K

I sista stund

2008-08-25T23:20:00.000+02:00

Jobbsök 23.20 måndag kväll.

Gotland; sista dagen i Visby

2008-08-17T19:19:00.005+02:00

© K.C.L 2008

Bild 1 Mr man minns vid Wisborg militärförläggning

Cykling ca 1 mil

Vi checkade ut efter en god betald frukost i dyra Snäckkomplexet utanför norra Visby. En tur till Mr Mans gamla militärförläggning Wisborg söder om Visby. Förläggningen är numera nedlagd och man kan cykla runt på hela det gigantiska området. Själva huvudbyggnaderna höll på att renoveras och så småningom (fick vi veta av några byggare) så ska Gotlands kommun flytta in där.

Mr Man berättade och mindes.
"Här satt jag och öppnade grinden"
"Här hade vi våra övningar"
"Här patrullerade vi varje morgon" osv.

Så småningom åkte vi tillbaka för att äta lunch på Stora torget i Visby. Klockan 14.25 gick båten tillbaka till Nynäshamn. Vi kom till färjan tidigt, satt och läste och lyssnade på hysteriska ungdomar som rullade runt på golvet och lekte med träsvärd.

På båten satt vi i lounchen och det var ett väldans liv för där var alla barnfamiljerna. Jag var jättetrött och försökte sova i omgångar men det var inte så lätt. Föräldrarna verkade i alla fall luttrade. Som tur var. barnen sprang omkring, skrek i kör och en unge krockade med en stolpe.

Det var skönt att komma tillbaka till storstan även om cykelsemestern på Gotland blev rätt bra trots ihållande regn, trötthet och träningsvärk.

Så nu har det gått en vecka till med ledighet och i morgon börjar jag jobba. Vet inte hur det känns. Lite träligt tror jag.

Vad tog sommaren vägen?
Har den överhuvudtaget varit här?

/K

Gotland; Dag 7 Åminne-Visby

2008-08-17T17:54:00.025+02:00

© K.C.L 2008

Bild 1 Emils häst Lukas?
Bild 2 Häst närbild
Bild 3 Vallstena
Bild 4 DJ Man
Bild 5 Mr Cool
Bild 6 Vi
Bild 7 Vallstena k:a
Bild 8 Källunge
Bild 9 Gring vid Källunge k:a
Bild 10 Kyrkoport
Bild 11 Detalj kyrkoport
Bild 12 Detalj stenfigurer
Bild 13 Jag vid Källunge k:a
Bild 14 Jag (igen) vid Källunge k:a
Bild 15 Framme i Ekeby
Bild 16 Ekeby k:a
Bild 17 Ekeby k:a
Bild 18 Bara 15 km kvar!
Bild 19 Medeltidsmarknad i Visby
Bild 20 Kanderade äpplen på marknaden
Bild 21 Middagstrött
Bild 22 En trött en

Cykling ca 3 mil

Näst sista dagen på Gotland och vi skulle cykla tvärs över Gotland tillbaka till Visby. Vi hade även här kyrkor som delmål, det blev enkelare på det viset att dela upp resan så. Vi valde medvetet de små vägarna så det tog något längre tid än om vi cyklat på motorvägen.

Många fina kyrkor på vägen naturligtvis och en helt underbart vacker häst. Need I say more? jag låter bilderna tala för sig själva.

/K

Gotland; Dag 6 Lärbro-Slite-Åminne

2008-08-17T17:19:00.014+02:00

© K.C.L 2008

Bild 1 Mot Åminne
Bild 2 Mot Åminne (tittandes ut mot havet)
Bild 3 Åminne camping
Bild 4 Inne i stugan
Bild 5 Nu går solen ner över Åminne
Bild 6 Jag vid havet
Bild 7 Mr man
Bild 8 Steinar
Bild 9 Våra vapendragare
Bild 10 Dags att sova

Cykling ca 1,7 mil

Den här dagen åkte vi inte riktigt lika långt och vi tog det ganska lugnt också. Vi cyklade småvägarna till Slite på västra sidan. Slite var en liten håla men är tydligen Gotlands 4:e största stad (rätta mig om jag har fel). Det första vi såg innan vi kom in till själva staden var ett jättestort industriområde med rykande skorstenar och sandtag. Slite är känt för sin hamn, därefter kalkbränningen och det var där vi cyklade igenom. Det berömda kalkbruket. Slite figurerar föresten i en svensk (läs gotländsk) deckarroman där ett lik hittas i kalkstensbrottet. Det måste ju varit där vi åkte.

Vi handlade fönödenheter på Konsum och cyklade längs med kusten och förbi Slites campingplats. Målet var Åminne, där vi dagen innan bokat stuga på Åminne camping. Vi kom fram 2 timmar innan stugorna blev tillgängliga och passade på att äta lunch vid ett mysigt fik en bit därifrån. Getingarna gjorde oss som vanligt tokiga så vi flyttade in på verandan. Men god mat var det i alla fall.

Vi fick vår stuga och installerade oss.

Jag upphör aldrig att förvånas med viss fasa över den svenska campingkulturen. Jag kände mig som en främmande fågel, en katt bland hermelinerna. Människor i husbilar med ett sånt där fåningt förtält. Lyktor och tygblommor ska upp och jag förväntar mig nästan att få se ett vitt staket någonstans också. Folk grillar, barnen leker och ungdomarna tältar en bit därifrån. Det är gemensamma (sunkiga) duschutrymmen där en dusch på 3 minuter kostar 5 kronor.

Vi gjorde en avstickare, Mr man hade på sitt tidigare löp hittat en jättefin plats vid havet dit vi cyklade efter middagen. Vi hade med oss läsk, choklad och lite härligt salta chips.

Gott att sedan slumra in på hårda campingsängar.

/K

Gotland; Dag 5 Fårö-Bunge-Lärbro

2008-08-17T15:46:00.014+02:00

© K.C.L 2008

Bild 1 Mat & Kaffestugan (och en jäkla massa getingar)
Bild 2 Jag har just ätit en jättegod lasange
Bild 3 Ung kvinna vid träd
Bild 4 Bungemuseéts entre, innifrån
Bild 5 Bildstenskomplexet från 700-800-tal e.Kr
Bild 6 Sten I
Bild 7 Bildbevis!
Bild 8 Innifrån ett av husen 1600-tal
Bild 9 1700-talsgården
Bild 10 Mr man vid 1700-talsgården
Bild 11 TV-tittande på vandrarhemmet i Lärbro

Cyckling ca 3 mil

Dags att ta sig tillaka till Gotländska "fastlandet". "Sega backen" till färjeläget gick nu neråt, rätt skönt faktiskt. Jag gillar Fårösund och speciellt Bunge med sitt fina museum.

Vi åt en god lunch på Mat & Kaffestugan på andra sidan vägen för att sedan betala 80 riksdaler till Bungemuseét.

Och där stod de i all sin prakt. Bildstenarna. Och jag kom ihåg mitt stora uppsatsarbete för 6 år sedan som handlade om just det bildstenskomplexet som numera står i Bunge men som ursprungligen var placerade i Lärbro socken vid Stora Hammars. De restes någon gång under 700-800 e.Kr.

På Bungemuseét finns inte bara bildstenar utan även 3 större gårdar från 1600, 1700- och 1800-tal. det fanns hur mycket som helst att se och vi hann tyvärr inte med allt me tog väl det gottaste ur stora kakan.

Vi var där i några timmar och blev rättstressade tillslut eftersom vi inte hade någonstans att bo. det där med boende var en ständig källa till irritation!

Vi fick hjälp på Bunge vandrarhem med att ringa runt och kolla på internet. Vi bokade husrum i Visby två dagar senare men glömde helt bort att boka boende för dagen. Skulle vi till Slite, Åminne eller Lärbro?

På grund av trötthet, tidsbrist och att "ta det säkra före det osäkra" åkte vi tillbaka till Lärbro där vi fått löfte om att det fanns lediga rum.

/K

Gotland; Dag 4 Fårö

2008-08-17T15:03:00.018+02:00

© K.C.L 2008

Bild 1 Jag och A
Bild 2 S, jag och A
Bild 3 Mr Man på stranden
Bild 4 Inne på crepperiet
Bild 5 Utanför
Bild 6 Snygga mässingskyltar från typ 50-tal
Bild 7 Bilkyrkogården
Bild 8 Kraium på bilvrak
Bild 9 Amatörarkeologer i arbete
Bild 10 Jag vid raukarna

Cykling ca 1 mil

Regn och rusk när vi vaknade, bara att sätta på sig regnkläder och överdragsbyxor igen. Vi hade kommit överens med min min goda vän A att vi skulle träffa dem vid Gåsehaga lite längre norrut där det var marknad. Marknaden var inget märkvärdigt men jag hittade ett par sköna handledsvärmare och det är icke att förakta!

Vi promenerade sedan längs med stranden till ett crepérié som låg längs med vägen lite söderut. Ett jättehäftigt och väldigt speciellt ställe som jag varmt kan rekomendera. Det var som att komma in i en helt annan värld med gamla mässingsskyltar på väggarna, en jukebox stod längs med ena väggen och körde riktiga stenkakor tror jag. Fullt med folk och jättegoda crepés. Jag tror det förut hade varit en gammal mack (Kutens bensin) med tanke på hur stället var smyckat. Det fanns till och med en gammal bilktrkogård! Karin blev mäkta imponerad!

Efter vi ätit var det dags att säga "bye bye" och Mr man och jag cyklade för att titta på raukar längs med västra kusten. Vi hamnade ända uppe vid "Digerhuvud" och cyklade förbi det lilla fiskelägret "Helgumannen".

Vi cyklade förbi en utgrävningsplats och jag som gammal arkeolog ville naturligtvis kolla upp det. Det var en gård från 1400-talet som grävdes ut av ett gäng amatörarkeologer. Vi promemerade en rätt lång slitsad bana genom öppen terräng, sten och låga buskar för att slutligen komma fram till själva utfrävningsplatsen.

Hungriga som vi var (och jag var rätt trött fram på eftermiddagen och kvällen) cyklade vi igenom den lilla byn Lauter där det fanns en restaurang kombinerad med bar/butik och fik. De bjöd på helstekt lamm och annat ute i trädgården och det ville i alla fall inte jag missa. Helt underbart ställe med sköna människor och soft stämning. Tyvärr hade batterierna i kameran tagit slut vid det laget så några bildbevis har jag inte (däremot har jag en cool t-skirt).

Gotland; Dag 3 Lärbro-Fårösund-Fårö

2008-08-17T14:33:00.012+02:00

© K.C.L 2008

Bild 1 Lärbro k:a; exteriör
Bild 2 Lärbro k:a; interiör
Bild 3 Lärbro k:a; exteriör
Bild 4 Annan byggnad (kastell?), Lärbro kyrka
Bild 5 Plockepinn
Bild 6 Bara 9 km kvar!
Bild 7 Färjan över till Fårö
Bild 8 Buffé med helstekt lamm

Cykling ca 3 mil

Vi åt av frukosten vi hade med oss och tränade styrketräning på vandrarhemmets gym (Lärbros största gym, kanse det enda?) för minaxel/arm som gjorde djävulskt ont. Det hjälpte faktiskt med styrketräning och kändes mycket bättre efter ett tag.

Tuff cykling denna dag också för vi ville hinna till Fårösund och Fårö innan det blev kväller. Vi hann med en sväng till Lärbro kyrka, jag vet inte men "I have a thing" for kyrkor! =)

Lång och seg cykling mellan Rute och Fårösund. Fast i Bunge var det mysigt och jag såg en skymt av "mina" gotlänska bildstenar jag skrivit uppsats om. Vi cyklade förbi eftersom vi ville till Fårö så fort som möjligt, besök på Bungemuseét fick bli på tillbakavägen.

Fårösund och färja över till Fårö och sen en seg jobbig backe och en ännu tråkigare och segare långsträcka (med betoning på låång)innan civilisation. Extremt jobbigt och vi hade inte hittat boende än vilket var rtätt stressande. Klockan hann bli sen eftermiddag kväll innan vi slutligen tog in på värdshuset. För övrigt det första stället vi cyklat förbi för att hitta något bättre någon annanstans. är inte det typiskt så säg?

Middag åt vi på värdshuset och det var en riktig höjdare med helstekt lamm och diverse tillbehör.

Trötta och mätta gick vi till vårt rum. Vi fick klagomål över våra stinkande skor som stod utanför rummet av en kvinna och hennes 4-årig någonting dotter. Lite pinsamt tyckte jag men okej, det var ju bra att hon sa till. Vi ställde de utanför farsutrappan i regnet...

/K