söndag 23 mars 2008

Kaxa inte med polisen!


Pendeln mot city ca klockan 20.20, söndagen den 23 mars. Stockholm.

Ungdomarna 5 stycken, tre killar och en tjej alla med en ålder på en 16-18 sådär satt på pendeltåget in mot stan. De skulle gå på bio, antingen till Sergel eller Söder.

- Ameh, vi var ju på Söder förra gången!
- Näe det var vi ju inte.
- Ja men vi åker väl till Sergel då om du tycker det är så varmt ute!

Så gick diskussionen.

Tre poliser kommer gående i pendelgången. De stannar till och följande konversation utspelar sig en stund senare mellan en av killarna och den förste och störste av poliserna.

- Ville du nå´t? frågar polisen.

- Näee...

- Du såg så frågande ut?

- Jaha... nej det är inget.

De pratar lite till och polisen säger åt ynglingen att komma med.

- Ja men varför då? frågar kompisarna, vad har han gjort?
- Vad har du gjort Stefan?
- Jag vet inte. Ingenting!
- Ja men vi ska ju på bio, säger en av killarna.

Ynglingen reser sig upp och står och pratar med polisen bakom glaset, vi hör inte vad de säger.

Han kommer tillbaka till kompisarna.
- Jag måste gå av, de vill prata med mig.

- Ja men vi ska ju på bio, varför ska han följa med?

- Det har ni inte med att göra, blir polisens svar till kompisarna.

- Betalar ni vår bio då som vi ska gå på?

- Jaha när går den då?

- Kvart i nio.

Inget svar, polisen mumlar något.

- Han ska av nu, meddelar polisen.

- Jaha men vad ska vi göra då? Ska vi följa med då?

- Ja det får ni väl men vi vill prata tjänsteärende(?) med honom, ni får stå DÄR borta.

- Jaha, men sen när ni har pratat tjänsteärende(?), får han gå sen då? Hur lång tid kommer det ta?

- Det får vi se, svarar polisen.

Killen ser uppgiven ut.

- Snälla följ med, vädjar han till kompisarna.
- Ja vi följer med, vi kan inte lämna honom, säger en av kompisarna.

Hela kompisgänget på fem personer samt tre poliser går av. Vi andra i vagnen sitter där som frågetecken.

Vad vad det som hände?


Plockade de på allvar in en kille för att han såg frågande ut?
Får det gå till så?
Har polisen befogenhet att göra det?

Jag kan förstå om de satt och drack alkohol eller bråkade eller något annat i den stilen. Men det var inget sånt.

Jag funderade över om polisen kände igen ynglingen av någon anledning och om det var därför? Jag tänkte att det nog måste vara så. Men det verkade inte så. Det verkade mer vara så att pojken tittade på dem på ett speciellt sätt och så blev den ena polisen provocerad och på något sätt ville han manifestera sin makt.

Man kaxar INTE med polisen!
Herre jösses, man TITTAR inte ens på dem!

När sällskapet gått frågade jag två ynglingar som satt bredvid mig, vad som just utspelat sig.

- Vet ni varför de tog honom? Vad hade han gjort?
- vet inte, han tittade väl på dem.
- Jamen så kan de väl inte göra! Det kunde ju lika gärna varit jag!

För visst är det så att man undrar om det hänt något när polisen i sina uniformer visar sig i tunnelbana eller på pendeln? Det gör i alla fall jag. Och jag tänkte nästan själv fråga dem om det var något som hänt. Tur att jag intre gjorde det då.

Kanske var det så att de visste vem han var eller så var det en ren slump, det vet inte jag. Jag vet att allt oftast inte är vad det syntes vara från början. Men det var så märkligt att jag vet inte vad jag ska tro.


Så en fråga till vår ordningsmakt, polisen:


Har ni befogenhet att ta någon åt sidan, för att prata, bara sådär eller för att personen har en uppsyn som polisen inte gillar? Personen uppträder på intet vis störande (mer än att han såg frågande ut och kanske mötte polisens blick), drack inte alkohol på allmän plats eller något sådant. personen sitter helt fredligt på sin plats med sina kompisar. Hey, han satt inte ens längst ut så han kunde gjort något. Nu satt inte jag så att jag såg eller hörde om killen kan ha mumlat något nedsättande till polisen men i alla fall.

Killen var inte jättekaxig, överhuvud taget. Någon gång. Och definitift inte efter att han pratat med en polis som var stor som ett hus med full mundering.

Jag tyckte synd om kompisgänget och hoppas att de kom iväg till bion. Och gjorde de inte det så hoppas jag att polisen betalade biljetterna. Det är väl det minsta de kan göra!


/K

söndag 16 mars 2008

We can do it!


"Badhuset i Aspudden ska rivas. I januari 2009 kommer grävskoporna, och en av Stockholms äldsta och mest unika badmiljöer försvinner.

Badet byggdes 1919 och är i stort behov av upprustning. Men politikerna i Idrottsnämnden i Stockholm vill inte satsa på en renovering utan i stället låta badet gå i graven.

Badet har 20 000 besök per år. Fyra dagar i veckan är det öppet för allmänheten, övrig tid är fullbokad med aktiviteter som babysim och sjukgymnastik. Den grunda 15-metersbassängen med 32-gradigt vatten gör att badet är särskilt lämpligt för sådant. Ekonomiskt går verksamheten jämt ut, men gör ingen vinst, vilket lett till att underhållet blivit lidande under flera år."

Gå in på www.raddabadhuset.nu och läs mer!

Protestera mot badhusets rivning! Häng upp ett rött skynke! På hemsidan kan du också skriva på protestlistan mot rivningen.

WE CAN DO IT!

/K

onsdag 12 mars 2008

Torrfällning i regn



Idag har det regnat... hela dagen... och jag tänkte, ska jag? Ska jag ta mina nya skor på mig idag? Ja! Jag chansar, det är lite blött ute men det regnar ju inte just nu och dessutom behöver jag ju inte gå i vattenpölarna.

och mina nya Nikeskor fick blått på sig av jeansen som torrfäller. Ni vet hur det är när man köpt nya skor. Man är så rädd om dem. Man putsar och försöker försiktigt gnida bort smutsen eller det blå från jeansen, men det händer inte så mycket.

Tålamodet tryter. Och föresten så syns det inte så mycket.
Fast vetskapen om att det blåa på skorna finns där irriterar mig. Att jag inte tänkte på det...

regn + blåjeans mot ljusa skor = ingen bra kombination.


ps: Det är inte skon på bilden som tillhör Karin.

/K

söndag 9 mars 2008

Första veckan



Mycket intryck, massor med nya människor, ett nytt kontor högst upp i huset, precis under hustaket. Mycket spring i långa korridorer och nere i källarutrymmen. Arkiven är många men små. Vi kommer få en provisorisk arkivlokal att arbeta i. Den ligger i källaren och har tidigare varit ett möbelförråd. Nu ska det delvis bli min arbetsplats. Bord och stolar finns, belysning och illa monterade arkivhyllor är på väg upp (men DET är en historia för sig).

Veckan har varit hektisk och all information snurrar i huvudet på mig. Jag känner pressen och stressen komma smygande men motar bort den, längst ner någonstans där jag inte ser den. Den hör inte hemma här.

Jag kommer klara det här.

Det är helt nya förutsättningar den här gången eftersom det inte är ett arkiv jag arbetar på utan ute i en verksamhet som inte har en aning om eller bryr sig nämnvärt om arkivfrågor. Det är mångt och mycket så det fungerar där ute i verkligheten, oavsett om det är sjukhus, förvaltning, företag eller förbund. De har ofta inte förstått det där med god arkivvård och hur viktigt det är. På den arbetsplats där jag numera arbetar har man i alla fall ett hum och jag tror att akrivfrågor under senare tid har tagits mer på allvar, speciellt efter bastning från Stadsarkivet.

I morgon är det, måndag och en ny vecka. Nya tag. Andra veckan.

/K